Realismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Realismen kallas den period som framträdde under 1830- och 40talen, men realistisk litteratur skrevs även innan denna period, men det är just under denna tid då den har sin storhetstid. Realismen var det realistiska och naturliga svaret på den drömmande och naturmystiska romantiken. De realistiska författarna vände ryggen åt ”längtans landskap” och tog itu med verkligheten. De skrev med hjälp av noggranna observationer och återgav sanningen utan att försköna. De realistiska författarna gav inte vika för de brutala och osköna i verkligheten och skrivsättet var neutralt och ”genomskinligt” för att inte förändra innehållet.


”Han hade trubbnäsa, låg panna och såg ut som pojkar i allmänhet och var så smutsig man någonsin kunde önska sig en yngling instruktör den åldern. Men hans sätt och hållning var fullkomligt som en vuxen mans. Han var kort till växten och hjulbent, och hade små, skarpa, fula ögon”. (s. 82)

”Klockan var nio på kvällen, när mannen, som var alldeles uttröttad, och hunden, som stelt linkade efter och var halt av den ovana ansträngningen, kom nedför backen vid en kyrka, som låg i en liten fridfull by, släpade sig mödosamt fram genom den lilla gatan och smög sig in i ett oansenligt värdshus, vars matta ljussken hade fört dem dit. Det brann en brasa i skänkrummet, och några lantarbete satt och pokulerade framför den.” (s. 225)

”Bräckliga balkonger, som hänger utmed baksidan av ett halvt dussin hus, med stora hål, genom vilka man ser ned i gyttjan inunder, fönster, som är så smutsiga och sönderslagna och igenstoppade med trasor, där man stuckit ut stänger för att där hänga lite linne till tork, vilket aldrig kommit dit, rum, så små och eländiga, att man skulle tro, att luften skulle vara kvalmig även för dem, som är vana vid den smuts och dunster, som ryms därinne, utsprång av trä, som skjuter ut över gyttjan och hotar att störta ned däri- vilket...