Realismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Realismen, litteratur och svenska

Realismen som litterär epok varade från ca 1830 fram till år 1900. Författarna som började skriva realistiskt ville skildra världen som den verkligen var, ur ett objektivt och vetenskapligt perspektiv utan censur och därför handlar böckerna inom realismen ofta om lite jobbiga saker, som t ex gatubarn och orättvisan det innebär att vara fattig. Realismen uppkom som opposition mot romantiken som ofta var fantasifulla och väldigt orealistiska. Realismen sätter vanliga människor och vardagliga händelser i centrum istället för som romantiken där det handlade om ädla hjältar och demoniska skurkar. Man hade inte längre något intresse för lyrik.

En annan anledning till att realismen uppkom var att det skedde en snabb samhällsutveckling, massor av människor flyttade in till storstäderna eller emigrerade till Amerika där det fanns arbete. 1842 beslutas att alla svenska barn ska gå i folkskolan, som den kallades då, och genom detta började fler och fler lära sig och intressera sig för att läsa. Detta gjorde att författarna inte längre skrev för kyrkan och staten, utan de började skriv för folket. Nu började människor att förlora tron på kyrkan och sökte svar från andra håll, man började förklara världen med hjälp av vetenskap istället för med religionen. Detta speglas i författarnas texter från den här perioden, de började skildra samhället som det faktiskt såg ut.

Många romaner som kom ut under den här tiden publicerades först som följetong i tidningar. Detta tog Charles Dickens fasta på och började skriva om sociala orättvisor i samhället som t ex i Oliver Twist.

Under denna tid debatterade man också mycket inom politik, man ville påverka och förändra samhället. Vid den här tiden utkom Karl Marx med ”Det kommunistiska manifestet” som manade till revolution mot de som hade makt, och hade som utgångspunkt att det inte skulle finnas någon överklass, medelklass eller arbetsklass, den talade för ett klasslöst samhälle.

Ett exempel på en svensk författare som skrev realistiskt var Fredrika Bremer som skrev om kvinnors rättigheter i samhället, om det patriarkaliska samhället: att man först styrdes av sin pappa och sedan av sin man. Det skrevs en del böcker om att äktenskapet borde vara jämlikt, men dessa böcker fick mycket kritik och många blev upprörda eftersom att det var så kontroversiellt.