Doping

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Doping har funnits sedan tidernas begynnelse. Redan för 5000 år sedan använde kinesiska idrottare torkade blad från Efedra-släktet som stimulerande medel. Men nu har utvecklingen av dopingpreparat nått alltför höga
höjder, och WADA (World Anti-Doping Agency) satsar flera miljoner kronor på forskning om doping.

Människan har alltid varit, och är fortfarande en strävande varelse, som eftersträvar ett högre resultat eller högre utdelning oavsett inom vilket område det än gäller. Så även inom idrotten, vilket tyvärr har fått fatala följder och konsekvenser.

Dopingens funktion
Att dopa sig är att ”på onaturlig väg öka den fysiska eller psykiska prestationsförmågan”, det vill säga använda sig av droger, prestationshöjande medel eller annan stimulantia för att uppnå ett högre resultat än vad kroppen annars hade klarat av att utföra. Den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) har, för att underlätta sitt arbete ute på de stora dopinglaboratorierna i världen, listat de preparat som de anser vara dopingmedel. På denna lista finns bland annat smärtstillande och narkotiska medel och androgena anabola steroider, för att nämna några. Med dessa dopingpreparat höjer man aggressiviteten och viljan att träna mer, samt bygger upp vävnad.

Invecklad forskning
WADA:s projekt på laboratorierna är exempelvis att forska på hur man upptäcker att en idrottare har nyttjat dopingpreparat. För att ta reda på detta måste man veta vilka
värden av det manliga könshormonet testosteron som är normalt för en människa. Något som försvårar forskningen avsevärt är det faktum att värdena är mycket olika och grundas på vissa faktorer, vilket professor Anders Rane och chefskemist Mats Garle på Dopinglaboratoriet Huddinge universitetssjukhus och Karolinska Institutet påpekar i intervjun:
- Hur testosteronhalterna varierar beror mycket på individ och etniskt ursprung.

Under våren 2002 blev just dessa två forskningsinstitut inom doping tilldelade 4,5 miljoner kronor för att forska vidare på detta ämne.
Förutom forskning gällande människors normala värden av testosteron, forskar man på Karolinska Institutet om de genetiska skillnaderna vad gäller de manliga könshormonernas tillverkning, transportering och nedbrytning.

Regelbundna kontroller
I Sverige har man infört ett blodpass så att elitidrottare ska kunna kontrollera sina egna värden, och se om de ändras radikalt. Ett annat sätt att minska dopingproblemen inom elitidrotten är att ha olika värden inom olika etniska grupper, eftersom skillnaderna är så omfattande. För att ett värde av testosteron och epitestosteron ska vara normalt ska de båda ligga på samma nivå, men detta gäller endast för västeuropéer. För asiater är testosteronhalten avsevärt mycket lägre, vilket betyder att de kan tillföra en relativt stor dos testosteron utan att det verkar onormalt. Men om man inte går efter samma gränsvärden för alla etniskt olika grupper, utan använder sig av en för varje grupp, kanske dopingfallen minskar.

Framöver ska Anders Rane och hans kollegor forska vidare om könshormonernas bildning, funktioner i kroppen och nedbrytning, men också skillnader i den genetiska komponenten mellan de olika etniska grupperna i världen. Detta nya projekt, som beräknas sträcka sig en bra bit framåt i tiden, kommer kopplas samman med Beijing Doping Control Center i Kina, så att jämförelser mellan de olika folkslagen kommer att kunna göras.
- Forskning är lite av ett detektivarbete. Man får pröva olika teorier, baserade på tidigare kunskap, göra kvalificerade gissningar och sedan testa de nya hypoteserna, säger Mats Garle.

Förhoppningarna med detta internationella projekt är att man någon gång ...