Vapen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Vapen har funnits lika länge som människan. Redan från första början har man använt dem i kampen om tillvaron; för att skaffa föda och till försvar mot fiender. Vapensmedernas skicklighet har växt i takt med teknikens framsteg. Genom mänsklighetens historia har stor uppfinningsrikedom och hantverksskicklighet lagts ner på att förfärdiga effektiva vapen att oskadliggöra motståndare med. Många finns numera på museer eller hos privata samlare, medan andra ännu ingår i modern stridsutrustning. Idag ägnar människan förmodligen mer tid, pengar och möda för framställning av vapen än något annat.
Under de första utvecklingsstadierna hade man bara tre olika material att tillverka vapen eller redskap av. Man använde trä, ben eller sten.

Handvapen

Stenen
När de första vapnen kom till användning och hur de användes vet man inte. Men man är ganska säker på att redan för någon miljon år sedan använde man stenar som lätt tillgängliga vapen. Dessa kallas idag eoliter.
Vapenutvecklingen tog sin första början när människan upptäckte att vissa stensorter är bättre lämpade till att göra vapen än andra. Detta gäller särskilt flinta. Flinta finns nästan överallt och förekommer som stenar och flisor. De första flintverktygen från äldsta stenåldern är tämligen obearbetade och är oftast formade som yxhuvuden med egg på båda sidorna. Yxan är ett föremål vi alla känner till. Ändå kan det vara svårt om det är en mycket gammal yxa att säga med bestämdhet om den har tillverkats för att hugga ved med eller om det är en stridsyxa. I många fall var det utan tvivel så att yxan var avsedd för både fredligt och krigiskt bruk. Splittren som kom till vid tillverkningen av yxor hade en skarp egg som lätt kunde göras skarpare. Detta gav något nytt och betydelsefullt; pilspetsen.

Klubban
Man kan se klubban som det första avsiktligt tillverkade vapnet. Den har sitt ursprung i de obearbetade trädgrenar, käppar och stenar som den primitiva människan använde som vapen, när de råkade finnas till hands.
Klubban är en kombination av käpp och sten. Stenen görs mer effektiv genom att den monteras på ett skaft, käppen/klubban blir då ett bättre vapen genom att den ges större tyngd i ena änden.
Man har hittat 8000 år gamla grottmålningar som visar människor som springer runt med klubbor.

Dolken
Dolken är det enklaste stickvapnet, ett enhandsvapen med kort blad. Den används främst att sticka med, men många dolkar har också en skärande egg som en kniv. Eftersom dolken varit ett av människans viktigaste vapen sedan stenåldern, återfinns den över hela världen. Dolkar av annat material än metall är inte lika effektiva. Mineralier kan visserligen slipas till en skarp egg, men det är skört material. Andra ämnen - ben, horn och trä - låter sig formas till en vass spets men knappast till en hållbar egg. Metaller av olika slag är alltså mycket bättre.

Svärd
Svärdet är till sin konstruktion mycket enkelt. Det består i princip av en lång klinga med fäste i ena änden. Det är ett mångsidigt vapen när det gäller både form och användning.
Svärdet har kanske mer än något annat vapen markerat sin bärares ställning i samhället och det har också varit ett konstverk, ett värdefullt arvegods liksom en symbol för krig, rättvisa och rättskipning samt för militär skicklighet och ära.

Kastvapen

Vapen som kastas med handen härstammar i princip från de stenar och käppar som var de första kastvapnen. Om man till exempel ser på apor så använder de pinnar, stenar och andra saker ibland för att kasta på en fiende för att skrämma bort den. Utvecklingen har skett parallellt med den utveckling som handvapnen genomgått. Ibland kan det - exempelvis när det gäller spjut - nästan vara helt omöjlig att särskilja de båda kategorierna. Många kastvapen är oftast mycket enkla men det krävs både skicklighet och styrka för att kunna använda dem ordentligt. Exempelvis så är det så med aboriginer ( Australiens urinvånare ) och deras bumeranger.
Det kan ofta finnas hjälpmedel till kastvapen så att de kan få större räckvidd i vissa fall och mer kraft i andra. Exempel på det är slungor. Från stenåldern fram till slutet av medeltiden vet man att slungor har använts i Europa och Mellanöstern.
Det finns allt ifrån stenar till handgranater som är kastvapen, t. ex. kastknivar, bumeranger, kastklubbor, spjut m.m. Några av dessa vapnen ( undantag handgranaten ) har utvecklats från att vara stridsredskap till att användas vid nöjen, sporter eller som redskap i hemmet.

Handgranaten
I våra dagar är handgranaten den viktigaste typen av handkastvapen för militären. Den började användas redan under 1500-talet och förekom särskilt från slutet av 1600-talet till början av 1800-talet.
En ”renässans” upplevde den med rysk-japanska kriget 1904-1905 för att bli ett mycket använt vapen i skyttegravsstriderna under första världskriget. Den handgranaten som används i dagens läge är den tidsfördröjda. Det finns även rök- och gasgranater som avger kraftig gas eller rök.

Skjutvapen

Pilbågen
Pilbågen blev människans första mer komplicerade långdistansvapen. Den var mycket kraftigare än människans arm. Nu kunde man nå villebråd och fiender på mycket längre avstånd. Man vet inte när den första pilbågen kom till användning men genom att studera grottmålningar har man kommit fram till att den kanske användes 25000 år f.Kr. De första pilspetsarna var oftast inte mer än en vanlig träpinne vars spets kanske gjorts en aning hårdare genom förkolning i eld. Så småningom fick man klart för sig att pilens genomträngninsförmåga förstärktes mycket om man fäste en bit flinta vid spetsen. Nu hade man en betydligt kraftigare pil. Påträffade pilspetsar kan delas in i fem huvudgrupper. De tre tidigaste var trekantiga, lövformade eller rombiska.
Under andra och tredje årtusendet f. Kr. utvecklades en pil med bakåtriktat skaft. Pilspetsar med hulling började inte användas förrän ganska sent, omkring 2000 f. Kr.
Flintan var visserligen det mest använda materialet men inte det enda. Man har nästan överallt i världen hittat rester som bevisar att det användes djurhorn och ibland fiskgaddar.

Katapulten/Slungan
Katapulten, den projektilslungande krigsmaskin som utnyttjade effekten hos hårt spända rep användes redan under förkristen tid. Försök i modern tid visar att de bästa pilskjutande katapulterna från före Kristi födelse var tillräckligt träffsäkra för att man med dem skulle kunna träffa en enstaka man på 100 meters avstånd. På 200 meter kunde man träffa en grupp människor och även på 500 meters avstånd dog man om pilen träffade rätt. De 25-30 kg tunga stenar som sköts iväg med katapulterna kunde krossa ett litet värn. I det torra medelhavsklimatet fungerade katapulten bara under sommarhalvåren, men när repen blev fuktiga förlorade de sin elasticitet och maskinerna blev då nästan helt oanvändbara. Efter ett tag ersattes sedan dessa maskiner med en sorts slunga som i ena änden av en hävstång hade en stor tyngd. Moderna rekonstruktioner av de största maskinerna visar att en slunga med en 15 meter lång arm och 10 tons motvikt har kastat en kula på 90-180 kg omkring 275 meter.


Handeldvapen
Handeldvapen är vapen som avfyrar projektiler med hjälp av en krutladdning. Definitionen handeldvapen gäller även några grovkalibriga vapen som man håller mot axeln vid skjutning men som vanligtvis inte räknas in bland handeldvapen. Kulsprutor innefattas däremot inte, som vanligtvis är monterade på stativ, till skillnad från till exempel kulsprutepistolen.
Handeldvapen var under en lång tid underlägsna pilbågar ifråga om skottvid, träffsäkerhet, skotthastighet och pris, men de blev ändå allt vanligare. Antagligen berodde det på att de inte krävde att användaren skulle vara stark och skicklig som en vältränad bågskytt. För första gången i historien hade man här ett vapen där det inte ens direkt var skyttens muskelstyrka som drev projektilen. Nu var det kraften i krutet som gjorde det.

Kulsprutepistolen
Kpisten är ett bärbart helautomatiskt handeldvapen avsett för närstrid. Konstruktionen har påverkats av skyttegravstaktiken i första världskriget, men de flesta konstruktionerna blev inte färdiga för användning då. Vapnen är avsedda för ammunition i pistolkaliber, och rekylen är så lätt att man kan skjuta både från höften och med vapnet mot axeln.

Biologiska vapen
Botulism är en bakterie som kan framställas för att förgifta kött. Om köttet äts ger det en andningsförlamning.
Mjältbrand kommer från bakterier som trivs på boskap. Boskapen tar ingen skada, men äts köttet så orsakar det en svår lunginflammation och kvävning. De här gifterna är bara tillgängliga för forskare. Men kan fixas fram ganska lätt till terrorister för endast 70000-140000 kr.

Kemiska vapen
Tabun är en nervgas som kväver genom att förlama bröstmusklerna och blockerar kemiska signaler mellan nervcellerna.
Sarin är en annan nervgas som också kväver genom att förlama bröstmusklerna. Döden inträffar inom en kvart. Den här gasen användes i Tokyo för någon månad sedan då 5000 personer skadades och ...