Matspjälkningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Matspjälkningen
Medlaborant: Johanna

Vad ska vi göra?
Med hjälp av vissa ”stationer” så skulle vi få en chans att se hur en macka bryts ner i kroppen, stationerna motsvarade vissa ”ställen” i kroppen.

Munhålan, tuggning
Vi hade en macka bestående av ägg, smör och bröd. Vi tog en bit av mackan och mosade sönder den och rörde ut det med vatten, så att vi fick en homogen blandning. Tillslut blev vätskan något sånär genomskinlig, och vi hällde upp 5 ml i tre olika provrör (1, 2, 3).

Munhålan, salivens enzymer
Vi började med att spotta lite ”vanligt” saliv i en bägare, och detta blandade vi med avjoniserat vatten. Vi tillsatte sedan ca 2 ml saliv till rör 1 och 2. Till rör 1 tillsatte vi också saltsyra, och till rör 3 tillsatte vi bara JJK (jod-kaliumlösning). Sedan lät vi alla tre rör stå i vattenbad 37 grader i ca 10 minuter. Efter det så tillsatte vi JJK till rör 1 och 2. Med ögat kunde jag inte urskilja vilket rör som var vilket, dom blev väldigt lika faktiskt, tror vi gjorde något litet fel där. I salivet finns det ju amylas, som bryter ner stärkelse till enkla sockermolekyler. Detta enzym fungerar dock inte när det är surt.
Det som hände med våra rör var:
att i det första (1) röret, kunde amylas inte fungera eftersom vi till den hade tillsatt saltsyra. I det andra röret så borde amylaset ha brutit ner stärkelsen till enkla sockermolekyler, men det blev inte riktigt så. Detta trots att rör två hade en bra miljö för amylas, som då kan bryta ner stärkelsen. Troligen blev det nåt fel på vägen, men amylaset skulle som sagt ha brutit ner stärkelsen. I tredje röret hade vi ingen nedbrytare, så där behöll stärkelsen sin ”form”. Vi visste att det var stärkelse i alla rör, eftersom vi hade i JJK i alla rör (först rör 1, sen 2 och 3). Om blandningen blir blåsvart när man tillsätter JJK så finns det stärkelse i den, och alla våra blev blåsvarta.

Forts. munhålan, tuggning
Nu tog vi lite äggvita och mosade den i vatten. Sedan tog vi lite av äggblandningen och blandade den med fysiologisk koksaltlösning. Sedan hällde vi upp ca 5 ml av den nya blandningen i tre olika rör; 4, 5 och 6. Blandningarna hade äggdelar ungefär som ”finkornig sand”. Nu tog vi fram två nya rör, rör 7 och 8. I dessa lade vi ner en tesked smör, och började värma dessa med hjälp av ett värmeblock. Tyvärr så smälte aldrig våra smörklumpar helt och hållet, vilket var konstigt.

Matstrupen
I matstrupen så förs maten vidare med hjälp av peristaltiska rörelser, vilket är möjligt tack vare att den glatta muskulaturen i väggarna kontraheras samt slappnar av. Man kunde sedan om man ville testa hur maten förs vidare i strupen med hjälp av en dialysslang, men det gjorde inte min grupp iaf.

Magsäcken
I våran magsäck finns enzymet pepsin, som i sur miljö kan bryta ner proteiner till aminosyror (som sen blir till nya proteiner), och nu skulle vi göra våran egen lilla magsäck. Vi tog först fram rör 4, 5 och 6 (där vi hade äggblandningen plus koksaltlösningen) som vi tidigare hade använt.
Vi tillsatte några droppar saltsyra till rör 4 och 6, och till rör 5 tillsatte vi bikarbonat, och efter det lite saltsyra. Vi hade alltså saltsyra i alla tre rör. Till rör 5 och 6 tillsatte vi sen lite pepsinlösning, för att sen lägga alla tre rören i vattenbad 37 grader i 15 minuter.
Det som hände var:

I det fjärde röret hände det inget med vår äggblandning, och detta av den enkla anledningen att det inte fanns något pepsin där, inget nedbrytarämne. I det femte röret hade vi ju både saltsyra och pepsin, så då kan man tro att ägget skulle brytas ner. Nu var det dock så att vi även hade lite bikarbonat i, och bikarbonat neutraliserar saltsyra. Miljön blev då inte sur, och pepsin kan då inte arbeta. I det sjätte röret så var det sur miljö, och vi hade pepsin, och ägget bröts ner märkbart mer.

Tolvfingertarmen
I tolvfingertarmen så kommer bukspott från bukspottkörteln, och med det kommer även en massa enzymer såsom trypsin, kymotrypsin, lipas etc. Dessa fortsätter nedbrytningen av näringsämnena. För att nedbrytningen av fett ska vara så effektiv som möjligt så krävs det att fettet är mycket finfördelat, vilket bukspottet och gallan ser till. Från gallblåsan kommer galla, som innehåller gallsalt, och detta gallsalt gör fettet vattenlösligt. Gallan finfördelar fettet till små kulor, så att bukspottet kan spjälka det till sura (och fria) fettsyror glycerol. I våran laboration fick natriumcholat ”agera” gallsalt.

Vi tog ungefär 5 ml varmt vatten från kranen, och hällde över ca 0.5 ml av vårt smör från rör 7 till ett nytt rör. Men som jag sa så hade vårt smör inte smält som det skulle, så det blev lite dåligt. Efter att vi hade skakat om det röret (med smör + vatten) såg det ut ungefär så här:
Nu tillsatte vi en spatel av natriumcholat (gallsalt) och skakade om, då blev det så här:

Smöret ”vägrade” att blanda sig med vattnet, fast det var det som var meningen. Detta berodde med största sannolikhet på vårt dåligt smälta smör, som var som en enda klump, men som sagt, det skulle bli en homogen blandning. Gallsaltets uppgift är enkelt talat att göra fettet vattenlösligt.
Så här ser gallsalt ut:
Detta ”hoppar” sedan på fettet, för att göra det vattenlösligt.

I bukspottet finns även ett enzym som kallas lipas, och som är ett fettspjälkande enzym. Det vi skulle göra nu var att kolla vad pankreatin (det finns lipas i pankreatin) gör med smält smör. Som jag dock har sagt, vårt smör var inte helt smält direkt. Vi droppade i alla fall några droppar BTB-lösning (BTB...