Matspjälkning

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Matspjälkningen

För att kunna överleva och må bra så måste man äta rätt mat. Men vad händer egentligen med maten efter att vi har stoppat in den i munnen?

Munhålan - Med hjälp av tänderna hackas maten i små bitar. Sedan så blandas maten med saliv som gör det lättare att svälja maten. Saliven kommer från spottkörtlarna. På ett dygn tillverkas ca 1 liter saliv. Inuti saliven så finns det något som heter enzymer. Enzymernas uppgift är att dela sönder näringsämnena så att de ska passa cellerna. Enzymer sönderdelar näringsämnen som fetter, proteiner och kolhydrater. Amylas kallas den enzym finns i saliv. Amylas bryter även ner stärkelse.
När man har tuggat färdigt maten så ska man svälja ner den. Detta hjälper tungan och gommen till med. När svalget känner av maten så sväljer man den automatiskt. Struplocket stängs av så fort maten kommer ner för att förhindra maten från att komma ner i luftstrupen. Om man t.ex. pratar samtidigt som man sväljer så hinner inte struplocket stängas och matbitarna kan fastna i luftstrupen. I matstrupens väggar så finns det små muskler som pressar ner maten till magsäcken. Anledningen till att maten inte åker tillbaka till munnen när man står på händerna är att det sitter en ringmuskel som stänger igen vägen till och från magsäcken. När man kräks så öppnas denna ringmuskel.

Magsäcken - Nu när den har kommit till magsäcken så finns det magsaft som fortsätter nedbrytningen av maten.
Magsaften innehåller saltsyra och pepsin, som är ett enzym. Enzymet delar sedan proteinerna i mindre bitar.
På insidan av magsäcken så finns det en slemhinna som skyddar magsäcken från att inte frätas sönder av saltsyran. Efter allt detta så skickas maten vidare till tolvfingertarmen.

Tolvfingertarmen - Anledningen till att den heter tolvfingertarmen är att den är lika bred som tolv fingrar. I tolvfingertarmen finns det en korsning där en liten väg leder till två andra vägar. Den ena vägen leder till bukspottkörteln och den andra till gallan. Från bukspottkörteln kommer även bukspottet, som innehåller en del olika enzymer. De enzymerna bryter sedan ner kolhydrater, proteiner och fetter till så små bitar att de inte behöver brytas ner mer. Gallan tillverkas i levern men förvaras i gallblåsan. Gallan är en gulaktig vätska som hjälper till med att bryta ner fetter. Det är i tarmarna som den slutliga finfördelningen av maten sker, som nu består av så små bitar att den upptas av tarmarna och in i blodet. Blodet exporterar sedan näringsämnena till de ställen i kroppen de behövs på. Nu är maten är tillräckligt nedbruten för att kunna passa cellerna, så den förs vidare till tunntarmen.
Tunntarmen - Efter ungefär sex timmar så har maten tagit sig till tunntarmen. Tunntarmen är ca sex meter lång.
Det är i tunntarmen som den allra första näringen av maten som vi har ätit tas upp. När maten har kommit till tunntarmen så är den som en lättflytande massa. Den består av väldigt små bitar och de är så små att de kan börja upptas av tarmludden. Tarmludden är små veck på insidan av tunntarmen. De jobbar för att suga upp näringen och sedan transportera det till cellerna. Det här är den största delen i cellandningen där näring och syre behövs för att vi ska få vår energi. När den mesta näringen har tagits upp i tunntarmen förs maten sedan vidare till tjocktarmen.

Tjocktarmen - I tjocktarmen så är maten trög i början men sedan så blir den fastare beroende på hur mycket vatten som sugs upp av tarmludden. Tarmludd finns även i tjocktarmen. Nästan allt som är näring tas upp. Resten som finns kvar består av olika fibrer som inte kan spjälkas. I tjocktarmen finns även en hel del bakterier. Många utav dem är goda bakterier som tillverkar vitaminer, medan andra inte är så bra och bildar giftiga ämnen som levern sedan få ta hand om. Här tar det hela slut ända från munnen till tjocktarmens slut. Det som förts ända ner bajsar man sedan ut.

Livsviktiga näringsämnen

Proteiner - Proteiner gör två mycket viktiga saker. Proteiner används till att bygga upp kroppens delar, och enzymerna som sköter om de kemiska reaktionerna i kroppen. Hud, naglar och hår är ex. på proteiner. Proteiner bygger upp kroppen och fungerar som kroppens katalysator som påskyndar de kemiska reaktionerna som behövs för att man ska leva. Proteiner som kött, fisk, ost och ägg är väldigt viktiga eftersom de inte går att ersättas av andra ämnen så det är viktigt att vi äter och får med oss de i maten.
Det är aminosyrorna som gör att det finns så många proteiner med olika egenskaper. Proteiner kan se ut på många olika sätt och det är aminosyrorna som bestämmer vilken form proteinerna ska vara. Det är även aminosyrorna som bestämmer vilken funktion proteinerna har i kroppen.
Hemoglobin är en utav de viktigaste proteinerna i kroppen. Hemoglobinets uppgift är att transportera syre från lungorna ut till hela kroppen.
Det är bindvävsproteinerna som håller ihop hud, hinnor och skelett. Enzymerna fungerar så att den tar tag i en eller två och leder de på vägen till en kemisk reaktion. De flesta kan även stängas av eller kopplas på så att kroppen kan välja vilken reaktion som ska utföras.

Kolhydrater - Kolhydrater är ett gemensamt namn för sockerarter. Kolhydrater är uppbyggda av olika sockermolekyler. De flesta kolhydrater omvandlas till glukos i kroppen och det behövs för att kroppen ska få energi. När man får energibrist så bildar kroppen glukos från aminosyror, glycerol och mjölksyra. Man delar ofta in kolhydraterna i långsamma och snabba beroende på hur snabbt de bryts ner i matspjälkningen. De långsamma kolhydraterna får vi bl.a. från pasta, ris och baljväxter och de snabba kolhydraterna får vi bl.a. från sockerrika drycker, godis och marmelad. När blodsockerhalten höjs snabbt så ökar insulinnivån i blodet kraftigt vilket leder till att man snabbt blir hungrig igen. Om man vill maximera sina glukosnivåer i musklerna så ska man äta långsamma kolhydrater och ladda upp t.ex. inför en träning eller match genom att äta stärkelserik mat som t.ex. pasta.

Fetter - Fetter är viktiga för kroppen bl.a. för att kroppen ska få energi och för att kroppen ska kunna få de fettlösliga vitaminerna som är livsviktiga. Fetter används till byggstenar i kroppen. Kroppen använder fett som energireserv eftersom fett innehåller mest energi av alla näringsämnena (mer än dubbelt så mycket som proteiner och kolhydrater). Fett finns även i djur och växter. Djurets fetter kallas för animaliska fetter och växternas fetter brukar kallas för vegetabiliska fetter. Animaliska fetter finns i bl.a. kött, smör, ost och mjölk. Vegetabiliska fetter finns i bl.a. bönor, oliver, jordnötter och majskorn. Fett är även väldigt viktig för att vi ska få i oss fettlösliga vitaminer och antioxidanter. Det är även viktigt för att det sätter smak på maten. Kroppen kan omvandla vissa kolhydrater och vissa proteiner till fett men de livsnödvändiga fettsyrorna som omega-3 och omega-6 måste vi få i oss med maten. Fett används även som reservenergi. Fettet kan vara stötdämpande och skyddar därmed organ om man t.ex. får ett slag mot bröstet och man är smal så kan man få ont i hjärtat men om man är tjock så skyddar även fettet kroppen.
Det finns olika sorters fett, bl.a. finns det mättade, enkelomättade och fleromättade fettsorter, varav de mättade oftast anses vara dåliga, medan de omättade (enkel- och fleromättade) oftast brukar anses vara bra. Exempel på fleromättat fett är omega-3 som finns i vissa fisksorter. Det senaste man har kommit fram till är att transfett och härdat fett, som finns i flera olika sorters kex, kakor och brödsorter, kan vara skadligt för hälsan.

Vatten - Rent vatten är livsviktigt för att vi människor ska kunna överleva. Människor består av 72 % vatten. Vi behöver ca 1-7 liter vatten varje dag, beroende bl.a. på aktiviteter, temperatur, fuktighet mm. Vi får i oss mycket vatten genom maten. Vattnet lämnar våra kroppar i form av urin, svett och genom utandningsluften. Vi människor behöver vatten som innehåller så lite salt som möjligt och vatten som inte är förorenat. Det är väldigt vanligt med vatten som innehåller kemikalier eller bakterier. Det finns krav på vad det vatten som vi dricker får innehålla. Vatten som uppfyller de här kraven kallas för dricksvatten.
Vitaminer – Vitaminer brukar oftast delas in i vattenlösliga och fettlösliga. De fettlösliga vitaminerna är A, D, E och K och det finns oftast i livsmedel som är lite fetare. För att våra kroppar ska kunna ta upp dessa vitaminer ur maten så behövs gallan. Den hjälper till med att spjälka matens alla sorters fettämnen. Gallsjukdomar kan därför ge vitaminbrist även om maten innehåller mycket vitaminer.
Fettlösliga vitaminer
A-vitamin
A-vitamin är väldigt viktigt för funktioner i ögats näthinna, som fångar upp ljuset och skickar sedan signaler till hjärnan. Brist på A-vitamin gör så att ögat får det svårt att fånga upp ljus. Men så fort man får A-vitamin så botas det. Det är även viktigt för immunförsvaret, huden, slemhinnorna och det påverkar även tillväxten. A-vitaminet byggs om till ett hormon som finns inuti hud och slemhinnor. För att de här cellerna skall kunna växa och mogna så behöver de signalen från A- vitaminhormonet. A-vitamin finns bl.a. i fisk, lever, ägg och smör.
D-vitamin
D-vitamin behövs bl.a. för benstommens uppbyggnad och tändernas mineralisering. D-vitamin finns bl.a. i fet fisk, margarin och smör. Brist på D-vitamin kan leda till benskörhet hos gamla och rakitis (engelska sjukan) hos barn. Signaler på brist är bl.a. retlighet och försämrad aptit. Kroppen kan även bilda D-vitamin. Det bildas i huden när den får solljus på sig. Av D-vitamin bildar sedan kroppen ett annat hormon. I det fallet styr hormonet kalkbalansen i kroppen och orsakar bl.a. att tarmen tar upp kalk från maten.
E-vitamin
E-vitamin förekommer i margarin, nötter, ägg, lax och vegetabiliska oljor. Det finns inga tecken på E-vitaminbrist. E-vitamin är en bra antioxidant. Den skyddar oss mot ämnen som är skadliga i kroppen.
Vattenlösliga vitaminer
De vattenlösliga vitaminerna är B och C-vitamin. De två finns i ganska olika livsmedel men det som de har gemensamt är att de försvinner väldigt lätt när de kokas.

C-vitamin
C-vitamin (askorbinsyra) behövs till många saker. Det stärker bl.a. blodkärlen, huden, tänderna och skelettet. Dessutom så hjälper C-vitamin till med att få ut järn ur maten. Det bildar även kroppsvävnader och hjälper blodkärlens hållfasthet. C-vitamin förekommer bl.a. i tomater, broccoli, vitkål, banan och i alla citrusfrukter. Brist på C-vitamin kan leda till trötthet, retlighet och blödande tandkött. Det fungerar även som antioxidant, där C-vitaminet skyddar fettlösliga vitaminer (A, D, E, K) mot att härskna. Man har länge använt askorbinsyra för att lindra förkylning, men många forskare har bevisat att effekten är mycket liten så det är inte rekommenderat att ta stora doser C-vitamin bara för att bota förkylning.
B-vitamin
Det finns många olika B-vitaminer så jag tänker berätta om de som jag anser vara viktigast.
B1/Tiamin – Tiamin är vattenlösligt och kroppen lagrar vitaminet men i väldigt små mängder. Det behövs för bl.a. för energiomsättningen och för att muskler och nerver ska få en bra funktion. En grupp som ofta drabbas av tiaminbrist i Sverige är alkoholisterna. När man får tiamin brist så kan man få problem som sämre aptit, koncentrationssvårigheter och trötthet. Tiamin kan man få ur livsmedel från djur- och växtriket. Vill man få i sig mycket tiamin bör man bl.a. äta inälvsmat, griskött, ärter och bönor.
B2/riboflavin - Riboflavin är vattenlösligt och man behöver det bl.a. för cellandningen, fettförbränning och energiproduktionen. Riboflavin kan man få ur livsmedel från både djur- och växtriket. Riboflavin kan fås från bl.a. mjölk, grislever, mesost, yoghurt, cornflakes och ärter. Har man brist på riboflavin så har man även brist på de andra B-vitaminerna. Bristsignalerna visar sig efter några månader som t.ex. känslighet för starka ljus, väldigt röda läppar och sprickor i munvinklarna. När man har fått i sig riboflavin så försvinner symptomen inom kort.
B3/niacin – Niacin behövs för metaboliseringen av energiomsättningen. För att drabbas av niacinbrist så måste man vara utan niacin i några månader. Om man har fått niacinbrist så får man bl.a. försämrad aptit och svårt att sova. Man kan få niacin från bl.a. kyckling, mjölk, kaffe och potatis.
B6/pyridoxin – Pyridoxin är samlingsnamnet för många olika former av vitaminet. Det behövs bl.a. för aminosyraomsättningen. Om man får brist på pyridoxin så kan man bl.a. få hudförändringar, retlighet och blodbrist. Pyridoxin är väldigt viktigt men man behöver inte så mycket av det. Inälvsmat, kött, fågel, fisk och vetegroddar är rikt på pyridoxin, medan mjölk och ägg innehåller lite mindre mängder. De mjölsorterna som är siktade i Sverige är rika på pyridoxin.
B12/Kobalamin – Kobalamin behövs för produktionen av röda blodkroppar, nervsystemets funktion samt cellernas ämnesomsättning. Kobalamin är ett ämne som behövs i våra kroppar och det används bl.a. till produktionen av röda blodkroppar och i nervsystemets funktion genom att det medverkar i bildningen av myelin som är en typ av fett i kroppen. Vid kobalaminbrist kan man få brist på blod, bli väldigt trött och lätt irriterad. Kobalamin kan man hitta bl.a. i lever, fisk, kött och mjölk. Om man är vegetarian så kan man täcka sitt behov genom att äta alger och grönsaker.

Hur ska man egentligen äta för att må bra?
• Vad ska jag äta för att få i mig något från respektive grupp?
• Hur ska jag äta för att må bra?
• Vad är en bra levnadsstil?
Jag har valt att skriva en sammanfattning av dessa tre frågor eftersom att jag tycker att de ”går ihop med varandra”.
Tallriksmodellerna
För att man ska kunna leva ett sunt liv så bör man följa tallriksmodellerna. Alla ska inte äta från samma tallriksmodell utan man ska anpassa sig efter ålder, aktivitet, hälsa och vikt. Det finns fem olika tallriksmodeller som jag ska visa.

Den här tallriksmodellen är basen för att leva ett sunt liv. De som följer den här tallriksmodellen är friska och normalviktiga personer. Om man följer matcirkeln så skall man äta ca 35 % kolhydrater, 35 % grönsaker, 30 % proteiner, frukt och macka. En bra och nyttig måltid som följer denna tallriksmodell är t.ex. köttbullar, spagetti, sallad, gurka, lite ketchup, mjölk, grovt bröd, bordsmargarin, apelsin. Sedan varierar man maten som t.ex. kyckling istället för köttbullar, ris istället för spagetti o.s.v. Hur stora portioner man tar beror på hur mycket energi man behöver.
De två modellerna som kommer nu får man mindre energi av.

Den här modellen är anpassad för dem som är överviktiga. Dem som inte gör sig av med energin de får blir överviktiga eftersom energi ofta omvandlas till fett. Om man följer minska-vikt-modellen så ska man äta 50 % grönsaker, 25 % proteiner, 25 % kolhydrater och frukt.

Den här modellen är anpassad för perioder då man vill dra av på energiinnehållet i födan eller så vill hålla den vikten man har t.ex. efter en viktminskning. I den här modellen så har man utifrån basmodellen ökat grönsakerna ca 10 % och kolhydraterna har minskat med 10 %. Proteinerna är som basmodellen. Skälet till detta är att grönsaker har lägre energitäthet d.v.s. lite energi och stor volym jämfört med kolhydraterna.

De två modellerna som kommer nu får man mer energi av.

Den som följer den här tallriksmodellen måste motionera minst 30 min flera gånger i veckan. Man måste vara fysiskt aktiv varje dag.I den här träna-modelllen så har kolhydraterna ökat med ca 10 % utifrån basmodellen medan vitaminerna har minskats med ca 10 %. Proteinerna är som basmodellen. Skälet till detta är att kolhydraterna har högre energitäthet. Det här är den exakta motsatsen mellan hålla-vikt-modellen

De som följer denna tallriksmodell bör idro...