Korstågen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag har valt att skriva om korstågen eftersom att det verkar vara ett spännande ämne, jag skulle vilja veta mer om vad som påverkade dem, vilka länder de reste runt i och vem som uppmanade dem till det. Jag kommer nog att ha lätt för att skriva den här uppsatsen dels för att jag är väldigt intresserad av historia, och dels för att det nog finnas mycket fakta att hämta. För korstågen är ju faktiskt en viktig del av människans historia. Jag kommer att använda mig främst av Internet men också av böcker från bibliotek och skolan. Jag kommer att lägga upp den på så sätt så att det blir tydligt hur det gick till, vilka som medverkade osv. Det ska bli väldigt intressant att skriva och jag hoppas verkligen att jag lyckas fånga det viktigaste i min uppsats.

Det första korståget

År 1095 i Clermont, Frankrike under ett kyrkmöte så skulle Påven Urban II hålla ett stort tal. Alla präster, biskopar och ärkebiskopar hade också samlats för att höra på. Påven talade om hur de kristna i Österländerna led, hur de hade förföljts och förbjudits att utöva sina kristna riter och böner för muslimerna. Urban II bad fransmännen att sluta upp med sina inbördeskrig och istället samlas och förenas i ett korståg för att befria sina lidande kristna bröder, befria det heliga landet. Han uttryckte extra noga att om de dödade en muslim så hade de en självklar plats i himmelen. Alla blev hänförda över påvens tal och skrek: ”Det är Guds vilja”, ett uttryck blev senare korsriddarnas ordspråk. Många människor kom från när och fjärran för att delta och förbereda det första korståget. De kom från England, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Armenien, Norge och Danmark och till och med svenskar kom för att hjälpa till. Munkar, riddare, adelsmän och andra samlades tillsammans och alla strävade de efter samma mål, att ta över Det heliga Landet, Jerusalem, från muslimerna. Det blev en väldigt stor här så att man bestämde att man skulle dela den på två, de två härarna skulle inte påverkas av varandra utan färdas var för sig för att tillslut mötas i Konstantinopel, idag Istanbul. Därifrån så skulle dom tillsammans bryta ner det Turkiska imperiet, detta blev ju förstås en stor operation så man var tvungen att planera noga och se till så att resurserna räckte till. Adelsmännen ställde upp med pengar, mat och transportmedel, de var sugna på att få strida så resan mot Konstantinopel gick väldigt fort.

Det var hit till Konstantinopel som korsfararna skulle resa, därifrån så skulle de sedan inta Turkiet och försöka att ta över dess imperium.


Resan fortsätter

När de två härarna möttes i Konstantinopel så välkomnades de av den bysantiske kejsaren, Alexius, han tog dem till ett stort läger som han hade förberett innan. Under tiden så fick sultanen Kilidj Arslan, seldjukernas härskare, reda på att den stora kristna hären hade anlänt till kejsare Alexius. Bysanterna och seldjukerna hade länge legat i strid mellan varandra, och då antog sultanen att Alexius hade tagit den kristna hären till hjälp för att utplåna seldjukerna en gång för alla. Den kristna hären befann sig inte långt ifrån Nicaea, sultanen Kilidj Arslans stad. Men sultanen hade en plan på hur han skulle rädda sitt folk. Han lurade in den oorganiserade kristna hären in i en borg där han hade satt flera tusen soldater. När hären kom in på seldjukernas mark så blev de anfallna av soldaterna, och de lyckades döda över 20 000 kristna korsfarare. Man sålde kvinnorna som slavar och avrättade resten av männen. Den gången så segrade Kilidj Arslan, men han skulle prövas ännu en gång två år senare. 1097 så kom en ny jätte här till Konstantinopel och den gången så var de välorganiserade. De slog sitt läger runt Nicaeas mur och förberedde sig på strid. När sultanen insåg att det var lönlöst att försöka stå emot den stora hären så gav han order om kapitulation och lämnade sin stad till korståget.

Den ointagliga staden

Efter det att man hade tagit över Niacea så ger de sig på Edessa som också var en seldjukisk stad. Efter det så stod Antiokia på tur, men det var inte vilken stad som helst utan Syriens största stad. Ingen hade någonsin lyckats inta Antiokia, med sin långa ringmur och sina många vakttorn så var staden till synes ointaglig. Yaghi Siyan, stadens beskyddare utvisade alla de kristna ur staden och sände bud efter Emiren av Mosul och hans armé. Korsfararna sköt huvuden över muren varje dag för att påminna seldjukerna vad som väntade dem. Men Antiokia förblev intakt och skulle så ha varit än idag om inte armenierna i staden hade förrått dem till korsfararna. Det var så att de gjorde upp med korståget att om de fick en del av bytet så skulle de släppa in hären. Detta gick korsfararna naturligtvis med på, så en natt då släppte förrädarna ner rep så att några av soldaterna kunde komma in i staden för att sedan öppna portarna och släppa in resten av hären. Det slutade i ett blodbad utan dess like, så gott som alla avrättas. Den ointagliga staden intogs tillslut av den kristna hären, och när Emiren av Mosul fick veta det så tyckte han inte att det var lönt att kämpa emot de kristna som nu hade så enormt stor makt.


De barbariska korsriddarna

När Antiokia hade fallit så intog man snabbt flera andra städer runt omkring, man slaktade brände och dödade. Ingen lämnades levande och snart så hade korsfararna makt över en stor del av ”sitt” Heliga Land. En sak som hände i en av de här städerna som var särskilt bisarr var att i staden Maara när man hade intagit staden på sedvanligt sett och slaktat allt levande så tog de kristna några levande muslimska män, slaktade dem och grillade dem över eld för att sen också äta upp dem. Muslimerna kunde inte tro sina ögon, och det är inget påhitt av dem bara för att korsfararna förstörde deras städer för en präst bekräftade senare den barbariska handlingen. Han sa senare också att även kvinnorna åts, de slaktades och kokades på samma sätt. Prästen skrev till påven och berättade om de barbariska handlingarna, men då svarade Urban II att korsfararna kunde äta vad de ville så länge de tog över städerna. Rykten spred sig om de barbariska korsfararna och de kom att kallas både kannibaler och vildar av andra folkslag.


Jerusalem faller

Den 7 juni år 1099 så marscherade de framåt, fullkomligt vällde fram över Jerusalems kullar med Korset i främst i tåget. De närmade sig murarna och Jerusalems befolkning fasade den kristna hären, alla hade ju hört ryktena om de barbariska korsriddarna. De var nu på väg mot sitt mål, Den heliga staden och när de kom fram så förvånades muslimerna av deras sätt att anfalla på. De byggde inga torn eller katapulter som man vanligen brukade göra vid belägringarna utan de gick till anfall direkt muren. Man förundrades över de kristnas mod, men det var väl inte så konstigt egentligen, för det var ju deras egentliga uppgift. Hursomhelst så insåg man ändå att det inte skulle gå att ta över staden utan torn så byggde man två massiva jättetorn efter två veckor. Men muslimerna lyckades förstöra båda tornen och korsfararna tvingades tillbaka. Men efter ytterligare två veckor så kom man tillbaka och den med tre torn den här gången. Men muslimerna hällde kokande olja på anfallarna så att ett av deras tre torn blir brinnande och obrukbart. Men då hördes ropen, Gottfried av Bouillon och hans soldater lyckades ta sig in i staden. Där slaktade de hela befolkningen med muslimer, judar, kopter och ortodoxa kristna för att rena Den heliga Staden. Jerusalem föll efter en månads belägring. Senare så valde man Gottfreid av Bouillon till beskyddare av Jesu grav. Påven, Urban II, dog tyvärr bara två dagar innan staden föll. Man delade upp Jerusalems skatter och införde såkallade ordnar, de finaste och mest kända ordnarna var Johannitorden och Tempelriddarna. De bildade den rika europeiska grunden som sen bestod i flera hundra år efter det.

Det andra korståget

Efter det att Jerusalem hade erövrats så växte sig den kristna religionen ännu större och muslimerna lyckades aldrig skapa en armé tillräckligt stör för att kunna utmana de kristna. Men den 24 december 1144 så lyckades saracen Nureddin ena saracener med seldjuker och tillsammans så lyckades de ta Edessa från de kristna. Det var en enkel match eftersom att de flesta kristna åkte hem till Europa efter att man hade erövrat Jerusalem. Så kvar fanns endast några få trupper som skulle vakta Jerusalem, men påven Eugenius III ville inte förlora Den heliga staden till muslimerna igen, så har predikar om ett andra korståg. Liksom förra gången så nappade många på förslaget, många tjuvar den här gången eftersom att de hade hört att det fanns skatter att hämta från trakten där i kring. Den gången leddes korståget av en fransk kung, Ludvig den VII och den tyske kejsaren Konrad. Med en armé på över hundratusen man så marscherade iväg mot Syrien, på vägen passerade de Damaskus i Turkiet och bestämde sig då för att inta den staden eftersom att den utgjorde ett hot. Men det gick inte så lätt, Nureddin som hade blivit sultan lyckades trycka undan armén och slakta hälften, Konrads hälft. Det stora misstaget man gjorde i det andra korståget, var att ha två ledare.


Muslimerna enas

När Nureddin hade enat Syrien och återerövrat Jerusalem så ville han ha samtidens största handelsstad, Egypten, och dess ofantliga rikedomar. Korsfararna försökte också med det men de misslyckades. Eftersom att Nureddin inte kunde åka till Egypten så skickade han istället den unge Ibn Salah-Adin Yussuf, känd som Saladin. Saladin var både stark och modig och lyckades erövra både Kairo och Aleppo. Han erkände sig aldrig som någon härskare utan sa alltid att han var utsänd av Nureddin, men alla visste att han en dag skulle ta över efter honom. Och det gjorde han också efter det att Nureddin hade dött. Han utropade sig själv till sultan efter erövringen av Egypten och efter det att Nureddin dött. Han lär ha sagt: ”Se med vilken glöd de slåss för sin religion, de kristna, medan vi muslimer, inte visar någon iver för det Heliga kriget”. Alla muslimer lovordade honom och för första gången så stod muslimerna enade under samma härskare.

Det här är Saladin, som föddes i Tikrit i Irak och tjänade Nureddin troget efter det att hans far hade räddat Nureddin en gång. När Saladin blev muslimernas nye ledare så såg han till att saker och ting ändrades.


Heligt krig

Efter att en fransk baron plundrat en arabisk karavan på pilgrimsfärd så uppmanade Saladin till Jihad, det vill säga Heligt krig mot de kristna. Han åkte till Mekka för att få ett godkännande av emiren där, sedan återvände han till Egypten och uppmanade alla muslimer att samlas. De kristna hade syndat genom att ha anfallit muslimer på pilgrimsfärd vilket ansågs som en stor synd. Muslimerna samlades och bildade den största muslimska armén någonsin, det vill säga hundratusen om inte mer. Den franske baronen, Renaud fick reda på det och samlade också en stor armé och gick för att möta Saladin i Hattin. Men Saladin var smart och lyckades skilja riddarna och soldaterna åt, han lurade upp dem på en kulle där det inte växte någonting, det var alldeles för torrt. Där gjorde han en eld ring runtom dem så att de inte kunde ta sig ut. Soldaterna blev sjukligt törstiga, inget vatten fanns och tillslut så slaktade de sina hästar för att dricka blodet. Många gav upp och var villiga att övergå till islam bara de fick vatten. När Saladin tillslut gick till attack så försökte den kristna hären att stå emot men efter en veckas långt krig så krossade muslimerna de kristna. Alla slaktades, Renaud blev halshuggen och hans huvud skickades runt i hela Syrien så att alla skulle få se vad Saladin hade åstadkommit.


Jerusalem erövras

Efter segern vid Hattin så reste muslimerna till Jesu grav och hämtade Jesu kors, korset bar de sedan med sig överallt eftersom det sades bringa tur. Då blev den kristna världen totalt nedtryckt och förödmjukad eftersom att de hade låtit Jesu kors falla i händerna på muslimerna. De förstod nu att de aldrig skulle kunna få tillbaka Den heliga Staden. Saladin var som besatt av Jerusalem. Han skulle erövra den precis som de kristna hade gjort för drygt 200 år sen. Saladin skickade ett meddelande till Jerusalems härskare och bad honom att ge upp frivilligt så att inte kriget skulle orsaka skada på staden. Jerusalems befolkning kapitulerade, de visste att de aldrig skulle kunna vinna emot en sån stor här. Så år 1187 den andra oktober så vandrar Saladin in i Jerusalem och uppmanade alla som ville, de fick stanna kvar och de som inte ville, de skulle resa till en kristen stad istället, Tyros. Han var mycket sträng på en punkt, ingen fick dödas, den Heliga staden skulle nu renas från de kristna.


Det tredje korståget

När Jerusalem hade förlorats till muslimerna, så begav sig alla de kristna till Tyros, landets näst mest svårintagliga stad. Saladin planerade ändå att försöka erövra Tyros men det misslyckas och han ger sig därifrån. Under den tiden fick han ett sändebud om att Tysklands kejsare, Frederik Barbarossa och konungen av England, Rickard Lejonhjärta hade gett sig ut på ännu ett korståg och nu befann sig i Konstantinopel med en jättestor här på över 250 000. Saladin predikade då för muslimerna om ett nytt Heligt krig, för att skydda den Heliga staden och skydda vad som var deras.
Den kristna hären tog första bästa stad och belägrade den, i det fallet staden Akkon. De slog en järnring runt muren så att ingen kunde ta sig vare sig in eller ut, människorna inne i Akkon svalt, men de kämpade ändå på. Men tillsist så blev hungern alltför svår och de gav upp efter två år av belägring. De kristna kontrollerade då endast fyra städer, Akkon, Tyros, Tripolis och Antiokia. När Saladin sen dog i den andra mars 1193 så utbröt ett inbördeskrig bland muslimerna, men Saladins bror al-Adel lyckades tillsist ta över makten. Under den tiden så hade de flesta kristna soldater åkt hem till Europa igen. Den Heliga staden var för alltid förlorad, ingen skulle någonsin kunna erövra den igen. Och inte nog med det, efter några år så erövrades de andra kristna städerna och de hade förlorat sitt fotfäste där för all tid. Trots det så försökte den senare påven Innocentus att uppmana till ytterligare två korståg, men de var två helt fruktlösa försök.


Europa efter krigen

I Europa skedde flera ändringar i samband med korstågen. Europa blev mer kristet och den grek/romerska kulturen förlorade fästet där. De som gick den största vinsten med korstågen var handelsstäder som Venedig och Pisa. De blev väldigt rika och under ett tag så fullkomligt blomstrade städerna, det kan man se tecken på än idag men dess rika utsmyckningar och vackra fasader. Kristendomen växte som religion och blev mer och mer som en livsstil, de som stannade i Jerusalem konverterade så småningom även till islam. Kulturen påverkades också mycket och man tog idéer från orienten i litteraturen, som t.ex. tusen och en natt. Européerna tog uppfinningar från araberna, saker som siffersystemet men också låneord som jasmin, gas, damasker, madrass, arsenal, aprikos, saffran o.s.v.
Man lärde sig också konsten att tillverka papper, fast de...