Shakespeare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

William Shakespeare, 1564-1616 är än idag, mer än 350 år efter sin död, sedd som väldens främste dramatiker och poet.
Om hans liv vet man dock inte mycket, det mesta är antaganden, men man vet att han vid arton års ålder gifte sig och fick kort därefter tre barn. Men det dröjde inte länge förrän han tröttnade på familjelivet i Stratford och valde att gå en annan väg. Han lämnade allt och begav sig till London för att delta i ett teatersällskap där han bland annat med tiden började skriva sina första pjäser.
Poesi så som dramatik skrevs och med tiden blev han även bli delägare i The Globe Theatre i Southwark, i London där många av hans första pjäser sattes upp och hans karriär tog sin början.

Hur var då Shakespeare som person? Endast gissningar finns dock som svar på den frågan.
Mina gissningar är han var en djup och analyserande person som fascinerades av känslor och människans reaktioner utifrån diverse situationer, med tanke på hans verk. Ha har god kunskap inom grammatik och ett ordförråd utan dess like så förmodligen läste han mycket böcker etc. Han hade värkar även ha en rätt så livlig fantasi då han skriver om det ena sjukare eller i många fall roligare, än det andra.
Men samtidigt som han tycks ha god fantasi får man en känsla av erfarenhet när man läser hans verk, som om det som skrivits ren känslomässigt har upplevts. Det kan värka lång sökt, men av att döma hur väl han beskriver känslor som skam, längtan, hat och saknad måste han ha stått dem nära. Han beskriver känslor så att de förstås av unga som gamla, rika som fattiga men ändå inte känns för allmänna. Han måste genom detta ha varit en man som upplevt både det ena och det andra och lätt låtit sig påverkas för att kunna känna av känslorna till max.
Tankarna om han var känslosam romantiker eller mer kall stridsgalning är svår besvarade. Men om vi återigen utgår från hans verk som ”Romeo och Juliette”, ”Othello”, ”Hamlet” och ”En midsommarnatts dröm” så är han en hopplös romantiker, som inte backar för hämnd och blodbad men som samtidigt har ett gott sinne för humor. Om detta stämmer eller inte vet man som sagt inte det kan lika gärna vara historier han hört så som känslor han upplevt och utifrån det format en pjäs, men en sak märker man när man studerat dessa pjäser och det är att han på ett eller annat sätt måste ha fascinerats av dessa känslor och tankar.
Förmodligen var han en lättsinnig man med god humor och fantasi som älskade att skriva och överdramatisera och hade framför allt ett gott sinne för affärer. Det är inte lätt att skriva bra pjäser som älskas av folket, men det är ännu svårare att sätta upp dom vid rätt tillfälle och det var något Shakespeare var duktig på, tajming.

Vi vet nu lite om hans liv och lite om han som person men den stora frågan kvarstår, hur kommer det sig att han överlevt, hur kommer det sig att han mer än 350 år efter sin död går under namnet världens främste dramatiker och poet? Till den frågan finns endast ett svar som man sedan kan tolka lite som man vill, hans otroliga skicklighet med pennan.
Min tolkning av detta är bl.a. hans sätt att föra fram en pjäs. Han gör den levande och detaljrik och inlevelsen blir stark. Han behärskar mer än en genre som vi tydligt kan se om vi jämför ”Macbeth” med ”En midsommarnatts dröm”, där har vi stark och rå maktkamp mot härlig humor och det är sällan en någon författare och poet riktar in sig på olika områden och dessutom lyckas behärska dem. Han skriver kort sagt väldigt varierande.
Det har även hjälpt att han skriver så varierande. Han skriver på ett sätt, och om saker som alla kan uppfatta och kännas vid. Ta t.ex. pjäsen ”Romeo och Juliette”, hur många har inte någon gång träffat en kille eller tjej som de älskat men föräldrarna inte. Där har vi det ständigt dilemma som kan förekomma lik väl idag som då, vad betyder mest, ett liv med familjen eller kärleken? Tar vi sedan ”Othello” som handlar om en nygift mans närmaste vän som blir svart sjuk och endast vill förstöra för sin vän och hans fru. Hur ofta händer det inte att två män eller kvinnor som är nära vänner råkar bli förälskade i samma man, den ena får honom och den andra lider i tystnad tills den bestämmer för att förstöra. För kan inte han eller hon få honom ska inte vännen det heller. Det hela handlar om svartsjuka, något man känner igen sig i allt för väl. Sen kanske man inte ser till att få alla dödade som i ”Othello” men själva grundtanken är densamma.
Lika viktigt som att folk kan känna igen sig i det han skriver är att hans teman är odödliga. Han tar upp tankar och känslor som alltid finns nära oss, sådant som vi ser i våra liv dagligen. Han tar upp allt från kärlek, lycka, längtan och passion, till hat, sorg och lidande och lägger på en massa intriger, och...