Buddhism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Om vi tillät oss själva att söka inom oss och det hängivet skulle vi enligt buddhismen ha besvarat den viktigaste livsfrågan och förmodligen blivit ”upplysta”.
Men buddhismen innefattar enbart inte denna handling utan en samling andra följeslagar.
Buddhismen är en av de äldsta och största religionerna i världen idag.
Till dessa största religioner hör till bl.a. Kristendom och Islam som märkligt nog också blivit stiftade av historiska gestalter som Jesus och Mohammed.
Det som uppenbart skiljer Buddhismen till dessa samtliga religioner är monoteismen därför att Buddhismen inte dyrkar Gudar.
Jag vill ta reda mycket om religionen och även ifrågasätta sådant som inte går rakt igenom.
Jag utgår från dessa frågeställningar – Vad är skillnaden för de olika inriktningarna inom Buddhismen? Hur har religionen kunna ha blivit en världsreligion? Det finns ingen Gud, enligt Buddha, men blir inte Buddha behandlad och betraktad som gud? Kan det stämma att bara munkar och nunnor som kan uppnå nirvana? Hur har västvärlden bemött religionen?
Vad innebär Nirvana och hur uppnår man till det stadiet och att inget bevis finns att man återföds, hur kan man då tro på reinkarnation/återfödelse?


Buddhismen tar sig till form

Omkring 500 f. Kr i norra Indien gränsande mot Nepal föddes prinsen Siddharta Gautama som sonen till en furste.
Siddharta fick ofta känna på det goda och det ljuvliga ur livet.
Men för att inte fara illa av lidanden i form av sjukdom, fattigdom och död utanför palatsens portgångar höll man honom instängd i palatsen med betjäning i första hand.
Vid 29 års ålder fick Siddharta nog och begav sig med sin tjänare ut för att ta reda på hur resten av världen såg ut.
Till sin förvåning såg han lik bäras till kremering och även åldrande och fattigdom.
Efter sina upplevelser av olika former av lidanden kunde han inte fortsätta att njuta av livet i lyx och rikedom.
Istället skulle han finna ett sätt att stoppa lidandet i världen.
Siddharta lämnade ifrån sig sina dyrbara tillhörigheter och svepte om sig ett enkelt brandgult tygstycke och ensam vandrade han med bara en tiggarskål i händerna för att leva i hård askes d.v.s. i stränga omständigheter.
Det sägs att han åt ett riskorn om dagen och utsatte sin kropp till det absolut sämsta för att få svar på sin viktigaste fråga.
Ensam fortsatte han tills han fann svaret till sin viktigaste fråga.
Han kom till ett område som idag heter Bodh Gaya, där fanns ett fikonträd som kallas Bodhi.
Han satte sig under trädet och sökte inne i sig själv. Han såg tankar, upplevelser, önskningar och kom fram till att det var helhets bilden av mannen inom sig som han själv kallade ”Jag”.
Det slog till honom att det inte fanns någon ”jag” och att verkligheten inte var föränderlig.
Den hade aldrig fötts och kunde heller inte dö.
Siddharta kallade tillståndet Nirvana som betyder ”det odödliga” – där fanns ingen längtan eller begär efter något.
Nirvana var dessutom ett tillstånd vilket man var befriad från det mänskliga lidandet – det var just vad Siddharta letade efter i sitt sökande.
Det var en natt i maj månad när Siddharta slöt upp sina ögon mot den uppgående stjärnan.
Det var tillfället när sanningen uppenbarade sig för Siddharta och han fick svar på livets sammanhang.
Han var med andra ord ”den upplyste” eller Buddha som det heter på sanskrit.
En titel som bars av Siddharta själv efter att han ha blivit upplyst.
I början var Buddha tveksam om han ville dela med sig sin lärdom till andra för att de också som han själv skulle slippa lidandet men han var övertygad om att alla ville ta sig ifrån lidandet och bli aktiva buddhister.
Därför slöt han upp att ge predikningar och lärdom om hans upptäckt.

Buddha förkastade hela teorin om Gudar och dess existens.
Istället för att tro på Gud skulle man söka inne i sig själv och på så sätt skapa ro inom sig därför var det Obetänkbart att offra eller tillbe någon Gud.

Buddha höll sin allra första predikan i Isipatana till en liten grupp människor.
Dharma som man kallar det d.v.s. Buddhas lära symboliseras av ett hjul med åtta ekrar.
Dharmas hjul eller den åtta faldiga vägen är principer som en buddhist ska följa.

De åtta faldiga vägen
1.Rättkunskap (4 ädla sanningarna)
2. Rätt sinnelag
3. Rätt tal – inte ljuga
4. Rätt handlande – budord
5. Rätt liv
6. Rätt strävan – bekämpa ont och göra gott
7. Rätt verksamhet
8. Rätt meditation

Buddha vandrade under 45 år på norra Indiens dammiga vägar.
Där spred han sitt budskap till folket som bestod av alla kön och åldersgrupper.
En del av hans anhängare var människor som hade sina hem att sköta och vardagliga arbeten.
Några var beredda att ge allt de hade för att enbart sitta och lyssna till Buddha.
Dessa fick så småningom ett tilltalsnamn, Sangha – en församling av buddhistiska nunnor och munkar.
I början levde de på vad folket gav dem men senare byggdes kloster där de kunde bosätta sig i.
Vid 80 års ålder nådde Buddha sitt livs slutpunkt med budskapet: ” förgängligt är allt sammansatt. Sträva oförtröttligt för er fullkomning. ”
Budskapet innebar att man skulle arbeta hängivet för sin befrielse.
Därefter inträdde Buddha i det som kallas Parinirvana, vilket man aldrig någonsin återvänder ifrån.

De fyra ädla sanningarna

Buddha lärde dessutom ut om de fyra ädla sanningarna som löd följande:

1. Allt är lidande
2. Lidandets orsak är livstörsten
3. Lidandet upphävs genom att kväva livstörsten
4. Vägen till att kväva livstörsten
Ej liv i lyx Mittens väg
Ej hård askes den åtta faldiga vägen.
Tripitaka

Det fanns inga skrifter kvar av Buddha. Det som endast var kvar av honom var hans lära.
Vid den tidpunkten började munkarna sätta igång och skriva ner berättelserna.
Skriften resulterade i hur många böcker som helst därför lades dem i tre korgar eftersom de var så många.
Tillsammans heter de Tripitaka som betyder ”de tre korgarna” på sanskrit.
Vinaya Pitaka är den första korgen och talar om hur munkar och nunnor ska leva.
Sutta Pitaka är den andra korgen av samtliga tre korgar och berättar om Buddhas liv och Dharma/läran.
Abhidhamma Pitaka är den sista korgen som består av filosofiska skrifter och tolkningar av Dharma.

Sedan Mahayabuddhister översatte Tripitaka på sanskrit har det dock orsakats problem och även i modern tid.

Buddhistiska Högtider

Buddhister har sina viktigaste religiösa högtider såsom när Buddha föddes och inträdde Parinirvana.
Den viktigaste högtiden inom Buddhismen är Wesak som infaller på fullmånendagen någonstans i maj och april.
Man firar då för Buddhas födelsedag.
Det sägs att många pilgrimer kommer till dessa platser där festligheterna håller hus eftersom det anses finnas lämningar av Buddhas hårstrån, tänder m.m.

Parinirvanadagen firas till minne efter Buddhas bortgång eller närmare bestämt uppgående mot Parinirvana.
Denna festlighet är mycket viktig och alla som har samlats för att fira denna dag är väl måna om deras död eller sina befrielsen från deras lidanden.

Andra högtider som anses vanligare för oss västerlänningar är med självklara ord – Bröllop, Födsel & begravning vilket utförs på mer annorlunda sätt än våra.

5 budord/levnadsregler

Många buddhister uppfattar den åtta faldiga vägen ganska så svår att följa.
Därför finns det fem budord att följa för de som eventuellt tycker att den åtta faldiga vägen är för krävande men annars kan man se 5 budorden i förhållande med ” tio Guds bud” inom Kristendomen.
De 5 budorden är följande:
· inte döda
· inte stjäla
· inte leva sexuellt lösaktigt
· inte ljuga
· inte använda berusningsmedel
De 5 budorden hjälper människan att leva rätt. En del brukar upprepa de 5 budorden eller så kan det hända att föräldrar läser upp de för sina barn under dess uppväxt.

Munkar har förutom de 5 budorden ytterligare 5 budord som de måste följa.
Dessa lyder följande:

· inte gifta sig
· inte gå på nöjen
· inte sova bekvämt
· inte smycka ut sig
· inte vidröra guld, silver & pengar

Inriktningar inom Buddhismen

Buddhismens två huvudinriktningar är Theravadabuddhism även kallad Hinayana ( den lilla vagnen) och MahayanaBuddhism ( den stora vagnen).
Vad många Buddhister hävdar om Theravadabuddhism är att bara få som kan uppnå Nirvana d.v.s. endast munkar och nunnor.
Medan Mahayanabuddhister tillåter alla att uppnå Nirvana.
Det talas illa om varandra bland dessa vilket inte det ska enligt den åtta faldiga vägen.
Den stora skillnaden mellan dessa huvudinriktningar är att båda har egna förebilder.
Theravadabuddhister har arhaten som förebild.
En arhat är ngn som genom ansträngningar nått Nirvana och är därmed befriad från lidandet och återföds inte än en gång.
Mahayanabuddhister har som förebild en Bodhisattva d.v.s. ngn som nått Nirvana men valt en annan väg att gå.
En väg där den uppskjuter sin frälsning för att stanna kvar i världen och hjälpa andra.
Inom Mahayanabuddhismen växer även andra inriktningar som Zenbuddism/Chan och Tibetansk buddhism. Zenbuddism är uppbyggd på meditation och har sitt ursprung i Kina.
Tibetansk buddhism är en inriktning med sin andliga ledare Dalai Lama.
Vad man anser om Dalai Lama är att han är samma person som återföds om och om igen sedan 1300-talet. När Dalai Lama dog skickades Munkar ut för att leta efter en ny Dalai Lama.
Det gjorde man genom att se om någon pojke hade något i förhållande till Dalai Lama. Buddhisternas nuvarande Dalai Lama är den 14:de i följden , han omtogs av munkarna bara vid 5 års ålder.

Utbredning

Sri lanka, Tibet, Kina är de länderna med störst antal buddhister.
I Sverige finns ungefär 1300 aktiva buddhister som gör den till tredje största religionen inom landets gränser.



Analys



Till sist kommer vi till den del där jag ska berätta om vad jag tycker om Buddhismen. Vad jag har för synpunkter och tankar kring religionen och livsstilen.
Anledningen till att jag valde buddhismen var att det var en religion som tycktes verka väldigt intressant och annorlunda.
Den fick mig att ändra uppfattning om den när jag väl kunde om ämnet.
Det som inte särskilt gick rakt igenom var detta med karma och reinkarnation/återfödelse.
Att karman avgör om du uppnår Nirvana eller återföds kunde jag inte riktigt begripa.
Om inget bevis för existens av föregående liv finns, hur kan man då i hela vida världen tro på något sådant.
Därefter tänkte jag att tron på något måste vara väldigt kraftfullt att man inte törs kritisera.
För det andra lever vi i ett samhälle som ständigt kräver vetenskapliga förklaringar men när det kommer till frågor som berör tankar, känslor och religion står vi tomma.
Det kan delvis vara förklarningen till varför vårt samhälle blivit mer eller minde ett ”religionslöst” samhälle eftersom vi jämt kräver korrekta svar till varje fråga som ställs.
Buddha förkastade teorin om Guds existens och sa att man skulle finna ro inom sig men frågan är om inte han själv som behandlas och betraktas som Gud av sina egna anhängare.
Där måste jag lägga en protest eftersom många fundamentala buddhister behandlar och betraktar Buddha som Gud utan att de själva är måna om den saken.
Det stämmer att de finner ro när de mediterar inom sig men när det gäller högtider som Wesak rusar miljontals pilgrimer till de angivna platserna där det finns lämningar av Buddha.
Många buddhister konstaterar att man bara försöker efterlikna Buddha men absolut inte att man på något sätt behandlar eller tillber honom som en Gud.
Jag har inget gentemot att man försöker efterlikna Buddha eftersom man också låter sig uppnå Nirvana genom hans handlingar.
Det slog mig också att när Buddha dog inträdde han Parinirvana men när buddhister dör uppnår de Nirvana.
Jag förstår inte sammanhanget, är det tanken att Buddha ska vara mer unik än sina anhängare eller är det bara ett missförstånd.
Buddhismen har låtit sig växas i andra länder genom sina enkla tankar om livet och blivit en världsreligion.
Det är många saker som ligger bakom denna stora insats och en av dessa orsaker är att Buddhismen är ett välkommande religion till de som vill konvertera till religionen.
Men också för att ingen högre makt finns inom religionen d.v.s. Gud, inom buddhismen ska man själv ta sitt eget ansvar och ingen än sig själv kan hjälpa sig från lidandet.
Ibland kan jag tycka att Buddhismen har lite för stora krav för sina anhängare därför tror jag att endast munkar och nunnor som kan uppnå Nirvana.
Buddhister får inte äta kött som kommer från djurriket men en del gör det, bara inte djuret har slaktats för dess egen skull.
Buddhister får inte döda djur och även i fallet att trampa på en myra, vilket jag tycker är en överdrift.
När man krigade mot Hitler under andra världskriget tyckte Buddhisterna att man gjorde rätt när man bekämpade ont men i verkligheten är det så att buddhister får inte kriga.
Fördelarna inom Buddhismen är...