Buddhism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Buddhismen enligt Buddha: Enligt Buddha finns det ingen Gud som kan hjälpa människorna, utan det är människorna som kan hjälpa sig själva. Människorna hyllar Buddha som ett helgon, inte en Gud. Buddhisterna tror alltså inte på någon Gud, utan på sig själva och Nirvana. Man ska leva efter Buddhas lära, för att uppnå Nirvana och slippa den eviga återfödelsen bör man leva efter något Buddhisterna kallar den åttafaldiga vägen.

Den åttafaldiga vägen:
Gren 1: Rätt kunskap är att förstå de fyra sanningarna.
Gren 2: Rätt sinneslag betyder att vara fri från begär och onda tankar.
Gren 3: Rätt tal innebär att man undviker lögn, hårda ord och tomt prat.
Gren 4: Rätt liv lever den som förtjänar sitt uppehälle utan att döda levande.
Allt är lidande, en människas liv är fyllt av otillfredsställdhet. Även om det kan verka som att du är lycklig och har tur i både spel och kärlek, så förlorar du allt du äger och håller kärt, dagen du dör. Orsaken till lidandet är människans begär, människan vill utföra saker, bli rika och lyckliga. Det är den här livstörsten som gör så att vi återföds. För att slippa återfödandet, om och om igen, så måste livstörsten torka ut helt, först då kan den totala utslockningen ske, Nirvana. Nirvana är en av de mest betydelsefulla idéerna inom Buddhismen.
Nirvana kallas ibland för det vindlösa och är ett tillstånd av fullständig själsvila.
För Buddhister är Nirvana slutmålet för den mänskliga strävan. Livets mening.
Buddhister tror att man för att uppnå slutet av lidandet måste upphöra med all sinnlig njutning, t.ex. att göra saker som du tycker om och är trevligt. Men detta betyder inte att du ska leva ett tråkigt liv. Att plåga sig själv är också felaktigt. Det ökar bara ditt lidande. Den rätta vägen är Buddhas väg också kallad den åttafaldiga vägen. Följer man den uppnår man ro och visdom, och tillslut nirvana.
Den rätta vägen till nirvana brukar symboliseras av ett hjul med åtta ekrar.

Buddhismens budord:
1. Döda ej (gäller både människor och djur, många buddhister är vegetarianer)
2. Stjäl ej (var nöjd med det du har och trakta inte efter någon annans ägodelar)
3. Var ej otrogen (håll dig till din egen äkta hälft)
4. Berusa dig ej (alkohol och narkotika är ovanligt)
5. Ljug ej (sanning är alltid bäst)
Bakom orden till Buddhismens budord ligger tron på karma, dvs. att gärningar har konsekvenser. Det är din karma som avgör i vilken del av de sex världarna som du kommer att återfödas i, och i vilken form. Allting beror på hur du har skött dig i ditt förra liv. Karma är en hypotetisk lag om orsak och verkan. En människa kan ha ett liv med en god eller dålig karma. Allt beror på hur denne väljer att leva sitt liv. Dåliga gärningar ger dålig karma, goda gärningar ger god karma. Dåliga gärningar ger negativa följder och goda gärningar ger positiva följder i nästa liv. Resultat av karmans verkningar är att själen utvecklas, så dess etiska kvalitet höjs och dess instinkter i livsmysteriet ökar.

Buddhismens skrifter: Tripitaka (de tre korgarna)
De tre korgarna består av, Rättesnörets korg (munkregler)
Lärotalens korg (predikningar av Buddha)
Ännu mera lära (filosofiska resonemang)

Buddhismens heliga byggnad: Buddhismen har ett kloster som helig byggnad, Dagoban är centrumet i klostret. Väggarna är fyllda med bilder ur Buddhas liv. Vissa buddhister har även ett litet altare hemma där de ber och offrar till Buddha, fast han egentligen inte var någon Gud utan mer en stor förebild. Inom buddhismen får även präster vara gifta och behöver inte bära någon speciell dräkt som munkar och nunnor måste.

Buddhismens inriktningar: man brukar dela upp Buddhismen i två inriktningar,
hinayana och mahayana. Det är dom två största inriktningarna, sen finns det också ett otal olika sorters buddhism, som t.ex. dhyana (zen/chan) som främst inriktar sig på meditation. Buddhismen och Hinduismen är ganska lika, båda tror på karma och nirvana. Men Hinduer tror att Gudar kan förbättra och försämra deras liv, och offergåvor är vanliga. Buddha sa däremot:
”Visst, det finns Gudar och andar, men de är i det närmaste maktlösa och har ingen kraft att förändra ditt liv.”

Buddhismens högtider: Enligt traditionen föddes, upplystes och dog Buddha på samma dag, fast olika år såklart. Detta firas fullmånedagen i april eller maj, och kallas för Vesak. Buddhismen har ingen annan stor högtid, men varje fullmåne beger man sig vitklädda till ett tempel eller ett torn som innehåller en skelettdel från en helig person där man kan tända rökelser, lämna blommor och för att meditera inför Buddhas förebild. Det finns också många som skänker pengar till dom som har det sämre. Många buddhister brukar också ta sina nyfödda till ett kloster där de sedan blir välsignat av munkar som stänker heligt vatten och sjunger sånger. Där får barnet också sitt namn.

Buddhismens början: Kejsar Ashoka var den som fick fart på buddhismen efter Buddhas död. Han var en krigare som avsvor sig allt dödande och blev en hängiven buddhist. Han spred icke-våldsbudskapet på stora stenpelare.

Buddhas liv: För ca 2500 år sedan levde en prins i Indien. Hans hette Siddharta Gautama. Eftersom han var prins växte han upp i en välmående rik familj omgiven av lyx. Hans far ville skydda honom mot allt ont i världen och släppte därför inte ut honom utanför palatset, i rädslan för att han skulle se fattigdomen och bli munk. Men hans fars försök att isolera honom misslyckades, med en tjänare smet han ut från palatset. Att se gamla och sjuka människor var något nytt för honom. Tjänaren berättade att döden kommer till alla någon gång, Gautama blev skärrad och menade att allt var lidande och undrade vad tillvarons mål var, han ansåg att det var meningslöst. På hemvägen träffade han en munk som berättade för honom om försakelsens väg, att leva i fattigdom. Gautama tyckte att munkens väg kändes trygg, och beslöt sig för att gå den vägen. Han lämnade sin familj, sin fru och sitt barn, han levde ett strängt liv, men ändå var han inte nöjd, han fick ingen frid. Så han testade en tredje väg, att nå trygghet genom att meditera och lära känna sitt inre. Efter ett dygns meditation nådde han målet, och blev upplyst. Han blev Buddha, den upplyste.


Buddhismens budskap: Det centrala budskapet för buddhismen är att människan ska öppna sina sinnen för sanningar som sträcker sig bortom förnuftets gränser. Sanningar som uppfattas lika mycket av känslor som intellekt. Enligt buddhismen gör varje steg mot en mer kärleksfull och positiv attityd till livet oss lyckligare och mer fullkompliga. Detta för människan närmare den slutgiltiga och hjärtats frigörelse. Buddhismen har inte en så dualistisk synd på förhållandet mellan kropp och psyke. Det är två sidor av samma process. Mellan den som dör och återföds finns en kontinuitet, men ingen identitet. Samma sak gäller för övrigt även inom det enskilda fysiska livet, från det ena tankeögonblicket till det andra. Det är kärnan i den buddhistiska läran om icke-jaget.

Buddhismens symboler: Hjulet är en viktig symbol inom buddhismen. Det är en symbol för den åttafaldiga vägen, men även också en symbol för samsãra, vilket betyder reinkarnationscirkeln. (= Födelse, död, återfödelse) Blomman lotus är också en symbol. Lotusen står för andlig utveckling och den är även en symbol för kunskapen som leder från kretsloppet till att återfödas till nirvana.

Buddhismen och Hinduismen: (skillnader och likheter)
Buddhisterna uppnår nirvana, hinduerna uppnår moksha.
Buddhisterna tror inte på någon Gud, hinduerna har tusentals Gudar.
Buddhismen skapades genom att Buddha sökte sanningen genom att välja mittens väg, hinduismen skapades genom att ariernas religion blandades med dravidernas. Kastsystemet finns bara inom hinduismen. Hinduerna offrar mer än vad buddhisterna gör.

Buddhismen tänker sig att nirvana är som en frånvaro från allt som är känt,
en sorts förintelse eller negation. Grundbetydelsen av nirvana är okänd. Men en populär uppfattning är att ordet anspelar på en lampas utslocknande, där lampan betecknar den trefaldiga elden: passionen, ondskan och dumheten.
Man har också alltid liknat nirvana vid en bortblåsning, så att livet tänks som ett löv som blåses bort av vinden. Buddhismen har ingen Gud.

Hinduismen tänker sig mer att nirvana (fast dom kallar det moksha) är att man uppgår i Braham. Återförenas med den, eller att uppnå nirvana är inse att man är ett med Braham. Och att allt ytterst är ett enda. Och då finns det inget mer att begära. Att bli ett med altet är att uppnå en sorts förallelse. Braham är en av de främsta Gudarna inom Hinduismen. Båda har tempel och gudstjänstlokal. Båda har s.k. budord som följs. De har båda tron på att människan återföds hela tiden och måste göra något för att äntligen uppnå frid och harmoni. Men för hinduerna så slutar man bli återfödd genom att få så hög karma som möjligt genom att göra goda gärningar genom livet. Om man sedan nått god karma inom hinduismen så uppnår man moksha som betyder att stjälen återförenas med Brahma igen. Och inom Buddhismen så måste man följa den rätta vägen, den åttafaldiga, för att uppnå nirvana som är harmoni och lidandet tar då slut. Buddhister anser att livet är ett enda stort lidande genom att man aldrig blir tillfredsställd. Med det så menar de att människan bara vill ha mer och mer men man blir aldrig riktigt nöjd, även fast man fått de man velat så vill man alltid ha mer. Båda religionerna vill bli fria från att återfödas och uppnå harmoni. Men den stora skillnaden mellan religionerna bygger i första hand på uppfattningen om högre stående makter. Hinduismen har ett ansenligt antal gudar, men man kan betrakta buddhismen som en ateistisk religion, då den inte har någon Gud överhuvudtaget. Hinduismens tre centralaste Gudar är Brahma, Vishnu och Shiva. Brahma ses som världens skapare, Vishnu finns i allt och alla och Shiva är Gudens mänskliga närhet. Att hinduismen på senare år utvecklade åtskilliga nya gudar och gudinnor kan ses som ett desperat försök från folkets sida att få fram större väsen som skulle gynna deras liv. Detta har buddhismen tagit avstånd ifrån, eftersom Buddha menade att människan är sin egen härskare och att man endast genom att finna instinkt i sig själv skulle uppleva den slutgiltiga ron.

Egna tankar: jag tror personligen inte på någonting alls, men å andra sidan så tycker jag att buddhismens idéer om livet och hur allt ska vara låter ganska realistiskt. För om man tänker efter, vad är det som bestämmer vad eller vem som ska bli en snigel eller en ko i nästa liv? Borde det inte bero...