Han sålde sin frihet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken Han sålde sin frihet är skriven av den tyska barn- och ungdomsförfattaren Otfried Preussler. Den är översatt till svenska av Ingegärd Olsson.

Boken handlar om tiggarpojken Krabat, som med sina två andra tiggarvänner stryker omkring i furstendömet Sachsen, trots att det är förbjudet att tigga på den tiden.
En natt då Krabat ligger och sover med sina vänner, på en höskulle, hör han en röst som säger att han ska komma till kvarnen i Schwarzkollm. Som av ren magi lyder Krabat rösten. När han kommer dit och frågar byborna var kvarnen ligger, varnar de honom för den. Men inget kan stoppa Krabat!
Krabat kommer till kvarnen och avger ett löfte med Mäster Mjölnare att arbeta där för att så småningom bli mjölnargesäll. Krabat får ett tufft år och märker att allt inte står rätt till, då han ser magi och svartkonst överallt. Krabat får till och med själv lära sig att trolla.
Efter en tid dör en av Krabats bästa vänner i kvarnen och Krabat börjar misstänka att Mäster har ett finger med i spelet. De andra gesällerna berättar att Mäster måste offra en av dem varje år till en person som de endast känner under namnet Gudfadern…
Under året i Schwarzkollm träffar Krabat också en flicka, som han blir förälskad i. Men Krabat måste dess värre dölja sin stora kärlek, för om Mäster skulle få reda på det, skulle han offra både honom och flickan…

För mig känns personerna i boken i högsta grad verkliga. ”Krabat satte sig upp och blev stel av skräck. Vid hans läger stod det elva gestalter vita som snö, som i det ensliga skenet från en stallykta tittade på honom men nyfikna ögon.” Man får en känsla av att vilja vara med i kvarnen och lära sig trolla. Även om händelserna är lite overkliga, så kändes det som att det skulle kunna hända på riktigt. En negativ sak är dock att kontrasten mellan Mäster och gesällerna är för stor. Mäster framställs som väldigt ond och elak, medan gesällerna är oskyldiga stackare som tvingas vara elaka.

Jag gillar boken för att den är så mystisk och spännande. Man får en känsla av verklighet mitt i de mest overkliga saker. Man låter sig tro på overkligheterna hur konstiga saker som än händer bara för att det är så bra. Som t.ex. ”En rysning gick genom Krabat han kände hur han började skrumpna: hans kropp blev mindre och mindre, det växte ut korpfjädrar, en näbb och klor på honom.” Själva boken är bra skriven, trots att det ibland kan bli lite enformigt, när boken nu handlar om en person som levde tre år på samma ställe med ungefär samma sysslor hela tiden. Eftersom att jag själv är mycket historieintresserad, framförallt av 1500-talet, blev boken ännu mer intressant, då den utspelar sig någon gång under 1400-1500-talet.

Jag tror att författarens mening ...