Sokrates

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sokrates var en Atensk medborgare som var född år 470 fr.K. Han kom från en rik familj och hade fått en god utbildning. Han var gift med en amper grönsaksförsäljerska och familjen hade många barn. Sokrates var en FILOSOF (=en som söker visheten) Han erkände att han inte visste mycket om livet och världen och han plågades av det, men ändå räknades han som den klokaste mannen i hela Aten av Oraklet i Delfi. Men trots det så efterlämnade han inte en enda skrift och allt man vet om honom kommer från andras berättelser så därför kan man inte vara säker på vad som är Sokrates egna lära och vad som är hans lärjungars läror. Sokrates gillade inte det skrivna ordet och att skriva, så det var därför som han inte efterlämnade några skrifter.


Sokrates lärjungar
Sokrates hade många lärjungar Xenofanes, Platon, Antisthenes, Aristippos, Faidon, Euklides från Megara och Kriton. Två av hans lärjungar, Xenofanes och Platon, har skrivit om hans liv, men deras berättelser skiljer sig åt ganska mycket.
Xenofanes har med sin beskrivning antagligen försökt försvara Sokrates men eftersom han beskriver honom som en man utan egna åsikter som bara undervisade ungdomen i ämnen och som inte provocerade stadens ledning är han inte trovärdig eftersom Sokrates bevisligen dömdes till döden för sin verksamhet. Platon som är mest känd av alla Sokrates lärjungar använde däremot honom som en huvudperson i sina första böcker. I dessa böcker beskrivs han som ett föredöme och man vet inte om han har använt Sokrates för att uttrycka sina egna tankar och åsikter. Båda lärjungarna var ändå överens om att han gick omkring i staden och undervisade unga män genom samtal.




Sokrates gudomliga röst
Han kan ha haft en sinnessjukdom. Han föll ibland i något som verkar vara katleptisk trance (han stannade upp och grubblade och stod kvar tills han plötsligt fortsatte med det han gjorde innan, när han var under trance fick man ingen kontakt med honom). Han talade om att han hörde röster, men man vet inte om han menade det i symbolisk mening eller om han faktiskt hörde röster.
Sokrates påstod att han blev uppmanad av sin inre röst att undervisa de unga männen i Aten.
En filosof är en person som erkänner att det finns en hel del som han inte förstår. Sokrates försökte få Atenarna att tänka själva genom att samtala med dem och spela dum. Han ställde kluriga frågor för att få samtalspartnern att se bristen i sitt tankesätt. Sokrates förklarade att han inte själv kunde framföda andras tankar men kunde hjälpa till att förlösa dem, ungefär som en barnmorska. Han var övertygad om att endast vårt förnuft kan ge oss säker kunskap. Vi kan aldrig lita på gamla sanningar, inte ens på våra egna sinnen.
Sokrates beskrev sig själv såhär ”Aten är som en lat häst, och jag är en broms som försöker väcka den och hålla den i liv.”


Sokrates död
Sokrates anklagades för att ”förespråka nya gudar” och för att ”leda ungdomen på villovägar”. Han blev dömd av en jury på ungefär 500 medlemmar, med en knapp majoritet som röstade för att han skulle bli dömd till döden. Han skulle ha kunnat be om nåd eller lämnat Aten men han valde att dö som en martyr för sina åsikter. Han sade att han hade handlat för stadens bästa och han satte sanningen och sitt eget samvete högre än sitt eget liv.
År 399 f.kr. då Sokrates var 70 år drack han giftbägaren i en cell i sina närmsta vänners närvaro.
Hans sista ord var: ”Kriton (en av hans lärjungar) vi är skyldiga Asklepios (läkekonstens gud i den grekiska mytologin,) en tupp. Ordna det och glöm det inte.”


Källförteckning:
-Hansson, Bengt :Vad är filosofi? , 1995
-Gaarder, Jostein :Sofies värld ,1993
-Stone, I.F.: Rättegången mot Sokrates ,1991
-Hamlyn, D.W.: Filosofins historia, 1994
-Osborne, Richard: Filosofi för nybörjare ,1995

-Lunds universitet: Antikens kultur och samhällsliv
www.lu.se/klass/aks/smrg/sokrates.html (21.4....