Nazismen i Sverige under andra världskriget

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur utvecklades Nazismen i Sverige gentemot i Tyskland under andra världskriget?

Sverige utvecklades inte alls lika nazistiskt extremt som i Tyskland under andra världskriget, någonting som jag tror de allra flesta vet vi det här laget. Den största faktor som spelade in va ganska självfallet att Sverige inte hade någon stark ledare för ändamålet, Tyskland hade Aldolf Hitler. Det skulle ju också kunna bero på att Tyskarna var ganska hämndlystna efter inflationen då första världskriget slutade. Jag tror personligen inte att Tyskland hade varit de dem är om inte andra världskriget hade varit en uppenbarelse. Och eftersom svenskarna tillät tyskarna att transportera både soldater och krigsmaterial genom Sverige så tror jag att de svenska politikerna var litet utav vad man idag skulle kalla Nazister. Eller åtminstone vad jag skulle kalla dem. Men det var nog ett ganska bra alternativ för att inte hamna i kriget själv. Så det kanske var ett mer genialiskt drag än ett nazistiskt. Jag låter mig vara tyst i frågan.


Grunderna till att Sverige blev mer Nazistiskt:

Sveriges grunder till att bli mer Nazistiskt vilade, enligt mig mest på politiska ”bestämmelser” som gjordes då det nazistiska Tyskland växte. T.ex. bildas någon gång under år 1937 ”Riksföreningen Sverige-Tyskland” som var rättvis och förstående gentemot det nya nazistiska Tyskland. Och det nya Tyskland blev som alla vet på den tiden alltmer nazistiskt. Svenskarna såg också Sovjetunionen som ett hot och trodde att Tyskland skulle kunna verka som någon sorts skyddsmur. Detta bevisar ju bara ytterligare att Svenskarna hade sedan lång tid tillbaka sett Tyskland som en förebild på många fronter. Många studieresor gick också genom Tyskland, någonting som inte skulle sluta efter det nazistiska maktövertaget. Högt uppsatta personer åkte till Tyskland och kom tillbaka med beundran på det nya ordningssystemet. För att ”skydda” den svenska arbetsmarknaden så drev vi på tyskarna med att sätta en ”J” stämpel i judarnas pass för att klart visa den judiska härstamningen. Men vad skulle vi skyddas mot egentligen? Vet det någon som visste det? Det var nog bara den judiska rasen vi skulle skyddas emot och ingenting annat.

Även aftonbladet var under några åt tyskvänligt, men så fort de insåg att nazi tyskland skulle rasera så ändrade de sig mycket snabbt. Också många kändisar utgick med att de samtyckte med Hitlers politik.


De som tar avstånd från nazismen i Sverige.

Det fanns dock också de som tog avstånd från nazismen och dess utveckling. En utav dessa var professorn Axel Lindqvist som i protest mot den växande svenska nazismen avgår som ordförande i en svensk-tysk förening. Vissa trodde också att kriget kunde drabba Sverige, vissa trodde sig då kunna hamna i koncentrationsläger och tog därför avstånd från nazismen. Men då ställer jag mig frågan hur de kunde veta någonting om koncentrationslägrena redan då. Var det inte efter andra världskriget som folk verkligen fick se vad som hände och i hur stor utbredelse? Curt Wiebull, rektor på en högskola i Göteborg menar att ditt eget tankesystem inte längre fick finnas. Du skulle helt enkelt tänka på kommando. Hur så många personer kunde acceptera att detta hände kan jag inte förstå. Visst Curts ord kanske är lite överdrivna men ger ju ändå en bild av vad som höll på att hända. I januari 1933, när Hitler tog makten i Berlin fanns det i Sverige två dominerande nazistiska organisationer som nyligen gjort ett misslyckat försök att förenas till en rörelse. De hade varsin ledare som gjorde anspråk på att vara landets räddare undan den fruktansvärda demokratin. Det blev alltså en politisk krock. Sven Olov Lindholm driver det Svenska Nationalsocialistiska arbetarpartiet med tidningen Den Svenske Nationalsocialisten, en tidning som lever kvar än idag. Partiet hade bra ekonomi, men var i mångas ögon lite väl sammansvetsat med Tyskarna. Lindholmsrörelsens ungdomsorganisation hette Nordisk Ungdom och gav ut tidningen ”Stormfacklan”. En samhällsmoralisk kris höll på att utbryta, kunde man då bara inte rycka på axlarna år nazisterna och fortsätta med sitt eget. Nej, det gick inte av en rad olika själ. Ett själ var att den nazistiska politiska dragningskraften var ganska stark och Sveriges framtida politik kunde hänga på momenten som hände just under den här tiden. Personligen så förstår jag fortfarande inte varför man inte ska få tycka som man vill. I dagens läge pratas det om yttrandefrihet bara du inte tycker så och så…. Tycker folk ska få vara och tycka som dom vill vare sig de är högerextremister eller så långt åt vänsterhållet man kan komma. De nazistiska partierna hade kändisar, m...