Asatron

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Asatron

Eftersom ämnet asatron är vida brett, så har jag valt att berätta om några utvalda punkter som berör ämnet. Jag tänker exempelvis berätta om världsbilden, undergångberättelsen och några utvalda gudar.

Innan kristendomen nådde norra Europa under medeltiden så hade vikingarna sin egen religion; asatron. Inom asatron så fanns det olika gudar, som hade “ansvar” för olika områden. Dessa gudar liknade på många sätt människorna. De slogs, grälade och kunde till och med bli dödade. Men de var väldigt kraftfulla, och man skulle passa sig för att reta dem.

När kristendomen kom till Sverige omkring år 1000 hade vikingarna svårt att ta till sig kristendomen.
Religionen hade bara en gud, som de kallade för Vitekrist. Vikingarna tyckte inte att man enbart skulle ha en gud, eftersom asatron hade olika gudar till olika områden. Detta löste de senare genom att tillbe helgon, som skyddar olika saker.
Med tiden kom fler och fler kristna ritualer in i vikingasamhället. Man började bl.a. Döpa de nyfödda, byggde kyrkor och begravde de döda i marken istället för att lägga dem i brinnande skepp och på brinnande bål.


Vikingarna trodde att världen var en jättelik ask, som hette Yggdrasil. På trädets olika grenar fanns det olika världar, närmare bestämt 9 stycken. Bland dessa världar fanns bl.a. Gudarnas hem Asgård, människornas värld Midgård och Hel, som var dödsriket.

Den viktigaste guden inom asatron var Oden. Han var den s.k. Gudfadern och asarnas ledare. Oden var gift med Frigg, och tillsammans hade de ett barn (Balder). Men Oden hade även andra barn, tillsammans med olika jättar, människor och troll.
Enligt asatron så var det Oden som skapade världen tillsammans med sina bröder Vile och Ve. Det var även de som gav liv åt de första människorna Ask och Embla.
Oden ansågs vara en väldigt trollkunnig man. Han offrade t.ex. sitt öga i visdomens brunn, för att kunna få gåvan att se allt som hände runtom i världen. Som komplettering till sin visdom hade Oden även sina två korpar Hugin och Munin. Dessa skickade han ut i världen varje morgon, för att få veta det senaste nytt.

Oden hade många smeknamn bland människorna, däribland Gråskägg och Valfader (de stupades herre). Han har även gett namn till veckodagen onsdag.

Loke var en annan gud, som kommer ha stor betydelse i denna uppsats, därför har jag valt att berätta lite om honom, även om han kanske inte har så stor betydelse som vissa andra gudar i det stora sammanhanget.

Man brukar ofta betrakta Loke som gud, men egentligen var han en väldigt trollkunnig och mäktig figur. Han härstammade från en jättesläkt, men är även fosterbror till Oden.
Loke var den i Asgård som ställde till för gudarna, och vad jag skulle kalla för skurken i Asgård.
Han var gift med Sigyn, tillsammans hade de sonen Narve. Men Loke hade även barn på andra håll. De tre viktigaste hade han tillsammans med jättinnan Angerboda: Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel (som är härskarinna över dödriket). Dessa barn var alla tre vidunder som fruktades av många.
Förut dessa barn så var även Loke förälder till Odens åttafotade häst Sleipner. Detta skedde under att Loke förvandlat sig till ett sto. Medan han var förvandlat kom en hingst och gjorde Loke dräktig. På så sätt blev Loke far (eller mor?) till Sleipner.


Likt många religioner så har även asatron sina olika sagor och myter. En av dem är berättelsen om Ragnarök, sagan om världens undergång. Den ska jag försöka att berätta lite kortfattat..

Allting började med en släktfejd mellan asarna och deras släktingar vanerna. I striderna blev Mimer, som vaktade visdomens brunn halshuggen i striderna. Det fanns nu inte längre någon som skötte om brunnen, och så småningom så började det falla ner vissna löv i brunnen. Vattnet blev med tiden smutsigt och inte detsamma som det en gång varit. Yggdrasil, vars rötter hämtade vatten där, började må dåligt. Bladen gulnade och spåkvinnorna Nornorna började spå om dåliga tider.

Och så en dag så bet en drake vid namn Nidhögg av en av Yggdrasils rötter, vilket gör så att asken får slagsida.
Efter detta följer en tre år lång vinter, vilket beror på den avslitna roten. I slutet av denna långa vinterperiod så var det en väldig storm. Vinden är så stark så att en av de översta och största grenarna i Yggdrasil bryts av, och faller rakt ner på Midgårdsormen. Midgårdsormen, som är så stor så den slukar sin svans för att få plats i havet under Midgård. Ormen slutar med att tugga på sin stjärt, och reser sig ur havet.
Samtidigt sliter ett annat av Lokes hemska barn, Fenrisulven sig ur sin boja, som han fängslats med av asarna, på en ö lång ifrån Valhall som hette Åmsvartner, belägen i dödsriket.
Tillsammans befriar de sin far Loke, som avtjänar sitt straff för mordet på Odens son Balder.
De ansluter sig sedan tillsammans mot eldjättarnas armé, där alla de onda i tingen i mytologin samlats, och tågar sedan tillsammans mot Asgård.

Men asarna, som inte vet något om detta än har tur. Vaktaren av Regnbågsbron, (den enda vägen ut och in till Asgård) Heimdall har en otrolig syn och ser hur jättarna är på väg. Han blåser i sitt varningshorn Gjallarhornet, vilket får alla asar springer till strid. Under Tyrs ledning drar de sig mot Vigridslätten, där de möter jättarnas armé.

Oden var den första som gav sig in i striden. Eftersom han redan sett sitt öde, så rider han mot Fenrisulven och siktar sitt spjut på denna. Spjutet hamnar i sidan på jättevargen, men denna hinner inte så någon smärta av spjutet, så han slukar Oden.
Men även vargen fick sitt slut. När han inte såg det så kom Vidar och högg sitt svärd i ulvens hjärta.

Tor, vars ärkefiende är Midgårdsormen ser nu sitt chans att få förgöra denna en gång för alla. Han kastar sin hammare Mjölner mot ormens huvud. Ormen faller ner död, men i sista dödsandetaget andas han ut gift i andedräkten, vilket blir Tors död.

Efter många turer fram och tillbaka så har asarna tagit död på allt motstånd. Det har nu börjat kraftigt, och efter några vindputsar så faller Yggdrasil omkull. En av jättarna, Surt, som nu inte har långt kvar i livet, tar sina sista krafter och svingar runt sitt brinnande svärd, vilket sätter eld på hela universum.
De kvarlevande asarna måste nu handla mycket fort. Den starke Vidar plockar fram ett skepp ur Tors ficka, som vecklar ut sig när det kommit ut från fickan. Alla stiger på skeppet och det seglar ut ur rymden, kommer precis undan lågorna från Surts svärd.

En tid efter striden återvänder asarna till sin forna värld. Den tidigare eldhärjade jorden har nu åter fått liv och sjuder och liv!
De bestämmer sig för att åter igen bygga upp sin värld, med Balder som kung.
Dessutom träffar de på två människor som undkom eldhärj...