Carl Larsson
12271 visningar
uppladdat: 2005-12-18
uppladdat: 2005-12-18
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Carl Larsson föddes 1853 i Gamla stan i Stockholm. Han far var diversearbetare och har av Carl Larsson själv beskrivits med övervägande mörka drag, såsom kärlekslös och inåtvänd. Hans mor arbetade som tvätterska, han har även beskrivit henne som den som höll ihop familjen och stod för de ljusa stunderna. Han hade en lillebror som hette John, men han dog vid 9 års ålder, utav höftsjuka. Även hans mormor var en viktig person under hans uppväxt. Hon var nämligen väldigt skicklig på att berätta sagor och historier. Han uppskattade detta mycket eftersom hans uppväxt i övrigt var väldigt trist och fantasilös. Han har berättat att han som barn ofta lämnades inlåst i hemmet under tiden föräldrarna var på jobbet. Familjen hade det väldigt knapert ekonomiskt och Carl fick tidigt börja hjälpa till med försörjning, men trots att alla försökte så gott de kunde gick de ofta hungriga.
Utbildning
När Carl var 13 år gick han på fattigskolan. Redan då upptäckte hans lärare att han besatt en enorm konstnärlig talang och uppmanade honom att söka till konstakademins förberedande avdelning (Principskolan). Han kom in. Han fick en väldigt enkel utbildning där de ritade av klossar och bilder. Efter det avancerade han till, akademins egentliga första avdelning, Antikskolan. Där låg fokus på gipsavgjutningar, teckning, att utveckla sin tekniska färdighet och de lade även mycket vikt vid att skapa volym i teckningen med hjälp av skuggningar. Allt detta ansågs vara väldigt viktigt, men mer själsdödande än något annat. Hösten 1872 bar det av till modellskolan. Där målade de av levande modeller ställda i poser efter antika skulpturer. Under skoltiden mötte han sin första fru, Vilhelmina Holmgren.
År 1873 fick han medalj i modell teckning och år 1876 fick han den kungliga medaljen i akademins stora prisämnestävling. Trots dessa priser fick han inget utlandsstipendium. Han stannade därför i Sverige och försörjde sin familj genom att arbeta som fotografiretushcör och tecknare för skämttidningar och veckopress.
Paris och misslyckanden
Under året 1877 händer något som måste ha påverkar Larsson, även om det knappt går att finna information om det. Hans fru dör i barnsäng, när hon ska föda honom hans andra barn, som även det dog vid väldigt späd ålder. Efter hennes död målade Carl Larsson ett porträtt av henne.
Under våren 1877 flyttade han till Paris. Han var helt inriktad på att lyckas som konstnär, men trots sina ansträngningar misslyckades han, på grund av pengabrist. Han ställde då ut en tavla hos en konstnärskamrat vid namn Carl Skånberg, men tavlan hamnade så högt upp, att ingen såg den.
Han återvände hem till Sverige för att sedan återvända till Paris för att göra ett nytt försök. Hans ansträngningar lyckades inte denna gång heller. Han målade alldeles för strikt och tråkigt för att folk skulle kunna ta till sig målningarna, han målade precis som han lärt dig på akademin.
Han återvände än en gång hem till Sverige, där han illustrerade vännen August Strindbergs verk "Svenska folket i helg och söcken".
Hösten 1881 återvände han för tredje gången till Paris, fast besluten att ta revansch för tidigare refuseringar. Han satsade allt på en stor målning i 1700 – tals stil för Salongen. Målningen kallades ”Hos hovmålaren”. Vintern 1882 visades den för ett antal jurymedlemmar, men tyvärr blev den inte godkänd och det markerade hans slutgiltiga nederlag i kampen för erkännande.
Han hade varken stipendium eller tillgång till Parissalongerna, alla dörrar till konstnärsdrömmen verkade vara stängda, han tappade allt hopp och insjuknade.
Nya tag
När Carl Larsson rest sig igen, for han iväg till Frankrike, till Grez. Där fanns nämligen en Skandinavisk konstnärskoloni. Här kom den stora vändpunkten i Carl Larssons liv. Han lärde sig på sex månader hantera akvarell till fullo, han utvecklade sina kunskaper i porträttmålning, han började intressera sig för friluftsmåleriet och realismen, men framför allt fick han upp ögonen för konstnärinnan Karin Bergöö. Han hade träffat henne en gång innan på en bjudning i Stockholm och gått fram och pratat med henne efter att ha hört att hon kunde vara både kvick och rolig. Han blev blixtförälskad och skrev genast brev till fadern för att anhålla om hans dotters hand. Trots att han fick faderns välsignelse dröjde det ett tag innan paret gifte sig. De fick sitt första barn och flyttade hem till Sverige.
Larssons nya liv
Carl fick erbjudande om medlemskap i konstakademin i Stockholm, men tackade nej. Han var fortfarande bitter över att han inte fått något stipendium av dem. Hans enkla bakgrund, äregirighet och revanschlust gjorde att han hellre anslöt sig till det som var så långt ifrån konstakademin som möjligt, Opponenterna. De kom med krav på att konstakademin skulle moderniseras, framför allt utbildningen och konstnärsstödet. Kraven avvisades dock.
1886 blev han föreståndare för Göteborgs Musée konstskola, "Valands målarskola".
Två år senare åkte han än en gång till Frankrike. Denna gång på uppdrag av en vän som ville att han skulle måla triptyken Rokoko-Renässans-Modernism.
Han hann även ner till Italien tillsammans med sin konstnärskollega Ernst Josephson, där intresserade han sig för monumentalmåleri (stora målningar på exempelvis väggar).
År 1883 bestämde Nationalmuseum att väggarna skulle målas. Det tog flera år innan de hade valt motiv. Carl Larsson deltog i en tävling där han gjorde skisser till väggarna och 1891 fick han meddelande om att han vunnit. 1896 målade han de sex väggarna al Fresco, bl.a. Gustaf Vasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523 och Gustav II Adolf landstiger i Tyskland.
1911 skissade han Midvinterblot som han ansåg passade i Nationalmuseums sista återstående vägg. Ett strid utbröt då Larsson krävde att målningen skulle placeras på väggen mittemot Gustav Vasas intåg i Stockholm. Till slut refuserades målningen 1916. Refuseringen gjorde Larsson mycket bitter över hur nämnden behandlat honom.
Enligt honom själv är denna målning hans viktigaste verk och han skriver i sina memoarer: Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Ock dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition -igen ! att denna målning, med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta, hedras med en vida bättre plats.
Midvinterblot
Och så rätt han fick. Efter generösa privata donatorer, en aktiv Museiledning, och en välvillig Japansk ägare kom tavlan på den plats Carl Larsson målat den för tillslut, år1997.
I efterhand ångrade Larsson sig oerhört att han tagit på sig att måla monumentalmålningarna. Han blev för bunden och det tog sådan tid. Denna strid var hans första nederlag som konstnär sedan han slog igenom.
Välkommen kära du, till Carl Larsson och hans fru
löd texten utanför dörren på Carl och Karins nya hem.
1888 flyttade Carl & Karin Larsson till Sundborn, utanför Falun, efter att ha fått ”Lilla Hyttnäs”, en timrad parstuga, byggd 1837, av Karins far. Huset hade gått i släkten flera generationer, före Carl och Karin tog över det bodde faderns systrar där, men själv tyckte fadern inte om huset. Makarna Larsson skapade en helt ny syn på konst i hemmet.
De var dock tvungna att göra lite ändringar för att huset skulle uppfylla deras behov. De var nämligen en familj med åtta barn numera. Karin som lagt konstnärskarriären på hyllan efter hon gift sig med Carl började genast inreda huset tillsammans med sin make. De ville ha ett hus de trivdes i och lade ner mycket energi i inredning och utsmyckning. De ritade möbler, fixade ute i trädgården, hängde upp tyger, målade, allt för att få huset som de ville ha det. Makarna Larssons möbler var enkla och de använde ovanliga färgkombinationer och mycket klara färger, färger som idag representerar det traditionellt svenska i folkhemmen. Allt detta var precis tvärt emot det typiska 1800-talets borgerliga stil som präglades av mörker och stora tunga tyger hängandes överallt.
Huset är beläget i en idyllisk liten by med vacker omgivning. År 1901 blev huset familjen Larssons permanenta boende. Huset blev så speciellt att turister kom dit för att titta på det kända hemmet både under Carl och Karins levnadstid och än i våra dagar kommer 60 000 besökare varje år.
Carl Larssons favoritmotiv
Carl Larsson var under hela sitt liv oerhört produktiv. När man tittar på hans målningar och framför allt antalet målningar han gjorde, skulle man nästan kunna tro att han alltid satt bakom ett staffli med pensel i högsta hugg, redo att föreviga varje rörelse.
Det råder inga tvivel om vilka hans favoritmotiv var; hans barn och Karin, i hemmet. När han målade dem, målade han dem inte som enskilda individer, han målade dem som om de smälte in i omgivningen, som om de vore en del av den.
Målningarna samlades 1897 i ”Ett hem i Dalarna, 20 lavyrer med fyra färger” och utgavs i färgtryck 1899. Målningarna spreds i stora upplagor och fick stor betydelse för inredning och hantverk.
Politik och nationalromantik
Med åren kom Carl Larsson att bli mer och mer konservativ. Han såg negativt på industrialiseringen och värnade om att samhället skulle bevaras. Han blev Provinsialist. Larsson levde i början av de nationalromantiska strömningarna. Han var helt klart en av nationalromantikerna. De bejakade familjen, hembygden, hemmet och nationen. Det framgår tydligt i flera av hans tavlor, i hans person och i hans hem. Tavlorna visar den idyll som nationalromantikerna ville bevara.
Flera av Parismålarna återvände hem för att måla tall och gran. Det var även under denna tid svenska flaggan fick sitt riktiga genombrott. Även om den svenska nationalromantiken var betydligt mindre aggressiv än i många andra länder, fanns det kopplingar till ett starkare försvar, rysskräcken och fientlighet mot norska självständighetssträvanden.
Carl Larsson som person och konstnär
Man brukar säga att Carl Larsson inte blev Carl Larsson förrän efter han varit i Grez. Det var efter det han började utveckla sitt eget sätt att måla på och alla saker som är utmärkande för honom.
Han blev inspirerad av japansk konst, det vill säga, han började måla tydliga konturer. Han började även måla i Jugendisk stil*. Carl ville att människor skulle bli glada av konst. Han använde därför klara färger i kombinationer som var väldigt ovanliga. Han målade mjukt, glatt och roliga saker.
Carl litade på sin Karins omdöme, även om...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2005-12-18] Carl LarssonMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5395 [2024-12-13]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera