Alla Hjärtans Dag

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Alla hjärtans dag kommer snart. Det kanske är en av årets mest romantiska dagar för vissa av oss. Man blir extra uppvaktad av den man älskar, rosor och choklad står oftast på menyn.
Det är en underbar dag att ha någon att dela den med. Och med någon menar jag en partner i livet. För visst är det kul att spendera dagen med familjen, men det blir ju faktiskt extra roligt om man har någon speciell person bredvid sig den natten.

Men om man faktiskt inte har det då, vi singlar då, vi blir överösta med alla special erbjudanden på just rosor och choklad. Det är hjärtan och vackra dikter överallt.
För oss är den dagen nog den tidpunkten när man blir mest medveten om hur ensam man faktiskt är.
Men det är ju inte alla som känner så, några kanske är lyckliga över att vara singlar, njuter till fullo av det livet, andra kanske gläds åt en bästa kompis vackra förhållande med sin själsfrände.

Alla hjärtans dag får en att fundera över en massa saker. Kommer jag att finna min prins? Finns det kärlek som i sagorna? Hollywood pepprar oss med en massa söta kärleksfilmer där nörden och den populära blir tillsammans, där killen kommer springandes till flygplatsen minuten innan hennes plan ska lyfta för att säga att han älskar henne.
Jag tror nästan att det inte finns några sådana romanser, det känns så fruktansvärt långt borta ibland. Kan man inte bara få känna en hand på sin axel på stan, vända sig om och se att den handen tillhör killen med stor K. Eller kanske komma hem och höra telefonen ringa för att sedan höra att det är mannen i ens drömmar som tagit reda på ens telefon nummer.

Men det finns ju fortfarande dessa eviga optimister ibland oss som starkt tror att kärleken är blind och faktiskt kan drabba de mest olika personer. Kanske är det så att kärleken kommer till oss först när man slutar att leta, eller så måste man faktiskt lägga ner sig i själva sökandet, det händer ytterst sällan, om nästan inte aldrig, att mannen i ens drömmar kommer och knackar på ens ytterdörr.
Ett steg vore kanske att ändra på sina vardagsrutiner. Att tillexempel byta affär när han handlar, börja träna (tro mig männen hittas oftast på gymmet och kvinnorna i aerobix salarna), ta promenader (man får motion plus en större chans att kanske hitta en person med samma intressen på vägen), och själv klart gå ut mera. Många jag känner träffade sina respektive ute på krogen eller på en privat fest.

Men den där första kontakten då, hur tar man den, och vem ska ta den?
Det räcker inte med att det är svårt att faktiskt hitta någon, om och när man väl hittar honom/henne så vet man inte hur man ska gå till väga.

Kärleken har ett svår tolkat språk, men jag vet att när man lyckas tyda det så är det fantastiska historier och upplevelser man får ta del av.
Alla har vi kanske en själsfrände där ute, och när man minst anar det så kan den personen hamna i ens liv så det gäller att ta vara på varje möte ...