Spanien under arabiskt styre

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Syfte:

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur morerna - det vill säga berber och araber - kunde få sådan kontroll över Spanien, och hur de lyckades bli så mäktiga som de faktiskt blev. Men även hur de kunde vara relativt toleranta mot andra religioner och varför. Detta är intressant eftersom även vi som - i våra egna ögon - lever i ett så modernt samhälle har fördomar mot folk av andra religioner och kulturella folkslag. Om de kunde tolerera det på 1000-talet med alla dess grymheter och orättvisor, varför kan ej vi det?

Hur lyckades morerna ta över Spanien?

Spanien har haft en ganska brokig historia, fylld av krig, gräns- och maktskiften, men också långa perioder av fred och välmående. De är alla intressanta tidsperioder, men min historia börjar på 400-talet.

Vandalerna var ett germanskt vandrande folkslag, som på början av 400-talet slog sig ner i det som idag är södra Spanien. Vandalerna slog sig tillrätta och började upprätta något som man kan kalla ett samhälle i det ganska osofistikerade landskap som de kom att kalla Andalusien.
Samtidigt var ett annat krigiskt folkslag på upptåg genom Europa – nämligen visigoterna. De hade nyligen plundrat Rom och behövde någonstans att bo. Platsen de valde var Frankrike, men efter några år bestämde de sig för att inta Vandalernas rike som växte på den Iberiska halvön. Kanske tyckte de att södra Europa inte var stort nog för två folkslag? Hursomhelst, de krigiska visigoterna skydde inte att gå i strid mot vandalerna, som gav sig väldigt enkelt. Vandalerna flydde mot Afrika, och visigoterna fick kontroll över det mesta av den Iberiska halvön - idag Spanien & Portugal.
Visigoterna var kristna – och många av dem var anhängare till arianismen, en form av kristendom. Problem uppstod då norra delar av Spanien var katolskt – och visigoterna vägrade att acceptera katolicismen. Efter stridigheter i landet så fick visigoterna acceptera katolicismen, men andra religioner behandlades fortfarande inte väl. Till exempel judar förföljdes och drevs ut ur landet, och missnöjet var stort bland olika minoritetsfolkslag, speciellt bland judar. Stora interna konflikter inom det visgotiska riket särade på landet, som nu var lika öppet som ett blödande sår. Kungen Roderik var oense med många av adelsmännen, ett gräl som skulle visa sig att bli hans och det visgotiska rikets fall.

I norra Afrika skedde samtidigt stora förändringar, de berbiska morerna övertog allt mer land från de som tidigare levde där, och utvecklade kulturen där de bodde. År 711 hände dock något som skulle ändra hela Spaniens historia för alltid - araberna korsade Gibraltar sund med tretton tusen män, redo att slåss för sina liv. Det var dock inte helt utan hjälp som de arabiska krigarna tog sig över havet, de visigotiska adelsmän som ogillade Roderik gjorde sitt bästa för att få honom avsatt från makten för all framtid och hjälpte mer än gärna de araber som ville korsa vattnet.
Väl framme i Gibraltar möttes den arabiska armén av ett stort motstånd från en troligtvis ännu större visgotisk armé, som gjorde tappert motstånd för att skydda sitt land. Men den 19 juli 711 var visgoternas tid kommen, och morerna vann slaget. Men ännu var inte landet i arabiska händer, det skulle dröja åtta år innan det tidigare visgotiska landet var helt i arabiska händer. I princip erövrade de allt det som visigoterna tidigare kallat sitt, förutom några få små områden så som Galicien och Asturien i norr. Dessa områden var vandaliskt område och kallades för Chazirat al-Andalus, "Vandalernas ö". Det är historien om hur Andalusien blev ett arabiskt rike, och början på en rik kulturell era av magnifikt slag.

Hur behandlades folk av andra religioner i Andalusien av morerna?

När de muslimska morerna väl tagit över det Spanska landet och kört ut de visigoter som tidigare gjort motstånd, så hurrade folket för sina nya herrar. Judar och andra folkslag som tidigare känt extremt missnöje fick nu helt plötsligt mer rättigheter än vad de tidigare haft. Men allt är relativt, om man skulle jämföra med dagens mått så var ändå förhållandena ganska strama. En människa klassades av olika rang beroende på vilken religion man tillhörde.
Allra överst på listan stod de inhemska arberna, de var högst i rang och hade mest rättigheter i landet, och betalade också minst i skatt av alla i landet. De behandlades bäst, något som ansågs som en självklarhet då.
Judar, kristna och katoliker kom i en slags "mellangrupp" när det gällde rang i samhället, och de hade färre rättigheter än de ursprungliga arabiska morerna, men behandlades ändå relativt väl.
Under dessa grupper kom de människor av andra religioner som konverterat till islam, samt muslimer som konverterat till kristendomen, judendomen eller katolisicmen. I botten var dock de som konverterat till islam till hälften, men till exempel ej följde Koranen till punkt och pricka, eller höll kvar vid vissa gamla seder. De hade inte många rättigheter i samhället, och behandlades inte lika bra som ovanstående grupper, men de kunde absolut få ett drägligt och meningsfullt liv.

Tidigare så hade visigoterna behandlat människor av annan religion riktigt illa, men nu kom morerna och gav de här människorna nya rättigheter och kanske nytt hopp. Det har dock tvistats om huruvida det verkligen var ett jämställt samhälle, och huruvida morerna verkligen behandlade till exempel judar väl. Bland annat så fick judar betala extraskatt för att de var just judar, och detta är ett av argumenten till att vissa historiker inte anser att morerna var mer breda i sin syn angående religion än något annat folkslag. Ett annat argument för den åsikten är att till exempel judar och kristna hade färre rättigheter än vad morerna hade, något som kan ses väldigt orättvist. Om nu morerna var så storsinta, varför såg de inte judarna som medmänniskor och gav dem exakt samma rättigheter? Varför skilja på de olika folken på grund av något av så "liten" betydelse som religion? Men det finns också många argument som säger att morerna faktiskt var de första av sitt slag - ett folk som accepterade människor med annan tro än vad de själva växt upp med. I Spanien under den här tiden så giftes många rika kristna in i arabiska familjer, och folkslagen blandades och man kan nästan säga att det Andalusiska riket fick ett eget folkslag - om än blandat sådant. Ett annat argument som bevisar morernas tolerans var att inte bara den arabiska religionen dominerade när det gällde plats i samhället, synagogor och en och annan katolsk och protestantisk kyrka fanns i det Andalusiska riket. Präster och anhängare av andra religioner behövde inte hymla med sin tro och bara tro i det tysta, utan de fick vara judar eller katoliker på gatan utan att någon brydde sig.
Baserat på fakta från de källor som jag har så anser jag att morerna var ett ganska tolerant folk och framförallt att de var väldigt mottagliga för andra religioner och andra trosätt. De accepterade folket som människor och ej som en del av en religion, vilket vi kanske borde inspireras av idag? På många sätt tror jag att dagens samhälle är mer stängt än vad morernas var då, i alla fall om man ska se på det relativt.

Vad gjorde morerna till ett sådant betydande folk för Spansk historia?

Så fort man åker till Spanien, i alla fall Spaniens sydkust så ser man genast tecken på morernas framkomst. En av de mest berömda städerna historiskt sett i Spanien är Granada, som är välbesökt av turister världen över. Granada är en unik stad, på många sätt, och var före sin tid på många områden. Morerna var väldigt uppfinningsrika och väldigt duktiga när det gällde ny teknik, de var till exempel bland de första i världen med rinnande vatten och toalettsystem. Granada var alltså en stad med hög standard. Men även när det gäller design var staden före många andra, speciellt när det gäller det magnifika palatset Alhambra. Alhambra är ett minst sagt magnifikt slott som byggdes på 1200-talet av morerna, och var då något av morernas stolthet. Slottet byggdes komplett med tillhörande trädgårdar och arkitekturen var det nyaste som fanns på den tiden. Idag anses Alhambra vara ett av världens främsta arketektioniska verk, och finns med på UNESCO:s världsarvslista.

Som många stormakter så föll även denna, efter kristendomens intågande i Spanien. Då kunde inte det moriska riket hålla sig själv samman längre, för...