Madame Bovary

Inledning

Anledningen att jag valt att läsa och analysera Madame Bovary ligger delvis i faktumet att Madame Bovary är den europeiska naturalismens genombrottsroman men det största skälet till att jag valde just Madame Bovary är att den är känd för sitt utomordentliga språk - och eftersom jag är en språkfantast var valet mycket enkelt. Hädan efter kommer alla sidhänvisningar referera till Flaubert, Gustave (översättning av Greta Åkerhielm), Madame Bovary, 1857 (denna upplaga utgiven 1979).

Syfte

Att undersöka hur Madame Bovary behandlar lycka.

Metod

Att genom att läsa Madame Bovary och med stöd av analyseringsschema analysera boken ur ett lyckoperspektiv.

Analys Fabeln

En kvinna har med litteraturen hon växt upp med byggt sig en orealistisk världsbild. Hon jagar ideala kärleksupplevelser och vill leva i överflödig lyx. Dessa två huvuddrifter, som hon över allt annat försöker tillfredställa, får henne att först gifta sig med första, bästa man - något som resulterar i en djup ånger, och vidare en avsky för maken, sedan att begå äktenskapsbrott - med två olika män, för att slutligen när den mörka produkten av det osunda, glamourösa och förkonstlade leverne hon ägnat sig åt kommer i dager, inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv.

Personerna

Emma Bovary, protagonisten i berättelsen, är en kvinna som drömmer om en nära utopisk lycka. Visionen är skapad dels av hennes uppväxtförhållanden, till viss del på godset med sin far och till viss del på ett kloster, och dels av den romantiska litteratur hon vuxit upp med. Hon drivs genom hela berättelsen av en vilja att förverkliga denna, sin vision. Emma är dock en mycket instabil och velig person och har mycket svårt att hålla sig fokuserad på en teknik för att närma sig sina mål

under någon längre stund; hon kastar sig ständigt in i nya ogenomtänkta företag - vilket är en del av förklaringen varför hon också ständigt misslyckas med försöken. Ett utav dessa företag för ihop henne med lantortsläkaren Charles Bovary. Emma tycks även sakna förmågan att vara nöjd - något hon dessvärre kanaliserar i mörk ångest och hat. I verket framställs Emma som en begåvad och mycket vacker kvinna. Charles Bovary är lantortsläkare, och senare även Emmas man. Charles ställer sig i ganska skarp kontrast mot Emma eftersom han är en tämligen obegåvad, färglös och nöjd person. Han verkar inte ha några högre drömmar om en färgsprakande tillvaro utan är helt och hållet belåten med ett vardagligt liv. Charles är dominerad av sin mor och känns ofta, troligen med anledning av detta, oförmögen att handla när en svår situation uppstår. Monsieur Homais är en mycket inställsam apotekare. Hans ego är stort och han ser sällan hinder i vägen för hans eget självförverkligande. Ett exempel jag vill belysa är det när Emma tagit arsenik och man skickat efter en mycket känd doktor för att försöka rädda henne, och då doktorn konstaterat att ingenting kan göras för att rädda Emma bjuder Homais in honom på middag, vilken han sedan inmundigar som om han inte hade en tanke på sin grannes och väns kval. Homais missar heller aldrig ett tillfälle att skriva insändare till tidningarna när han har möjligheten. Rodolphe Boulanger är en rik godsägare som blir förälskad i Emmas yttre. Han har tidigare haft många älskarinnor och efter viss ansträngning lyckas han även göra Emma till en av dem. Rodolphe erbjuder Emma den lyx och den sortens kärlek hon är ute efter. Emma vill fly iväg med Rodolphe, men detta skrämmer Rodolphe så mycket att han tar avstånd från henne. Intressant med Rodolphe är att han trots att han är välbärgad och erbjuds het, passionerad kärlek - Emmas ideal - ändå inte är nöjd. Léon Dupuis studerar till jurist. Léon porträtteras som en ganska feg och viljesvag människa som ändå har mycken begåvning. Han har ideal som till stor del överrensstämmer med Emmas. Detta kombinerat med Emmas utseende gör att Léon fullständigt förälskar sig i Emma. När Emma först märker detta tar hon, utan att riktigt veta varför, avstånd från Léon. Léon flyttar till Paris och för studera vidare. Dock så möts de två år senare och utvecklar då en kärleksaffär. När affären med Emma börjar störa hans arbete svalnad dock känslorna.

Monsieur Lheureux är köpman och i berättelsen agerar han frestare. Med hjälp av ett lismat beteende spelar han på Emmas fåfänga och lyckas föra henne bakom ljuset. Han får henne att henne att betala de varor och tjänster hon beställer på kredit och erbjuder henne att skjuta upp återbetalningen mot att hon i gengäld skriver på några olika reverser. När skulderna växt sig stora nog, ansöker han om juridiskt stöd i tillbakadrivande av de utlånade pengarna - något han får - varför Emmas ekonomiska undergång föreligger.

Miljön

Berättelsen utspelar sig till största delen på den franska landsbygden - en miljö som på ett mycket skarpt vis ställer sig i kontrast mot de kriterier Emma Bovary ställt upp för hur ett liv borde vara. För att ytterligare åskådliggöra kontrasten, och till viss mån undergräva den lantliga idyll som makarna Bovary lever i, så "bjuder" Gustave Flaubert i ett visst parti av boken in paret till en bal som engagerar societeten i trakten - något som får Emma Bovary att se sina ideal som normala. Den fysiska miljön är utpräglat realistisk och skildras mycket stringent och ingående - istället för enkom beskriva ett rum med de olika möbeltyper som står i rummet, dessas utplacering och färg, kan Gustave Flaubert beskriva exakt, på ett nästan dissektionsartat vis, hur varje möbel ser ut, vad möblerna är tillverkade av, hur de känns att ta på, hur de luktar samt hur utseendet yttrar sig under de specifika inrednings- och ljusförhållandena, ett exempel på detta vetenskapligt, perfektionistiska återgivande är:

Trädgården var långsmal och sträckte sig mellan ett par med aprikosspaljéer betäckta murar, ända ner till den hagtornshäck som skilde den från öppna landsbygden. Ungefär i mitten fanns en solvisare av skiffer på en murad stenpiedestal, och fyra randrabatter med vanskötta rosenbuskar omgav symmetriskt de mera nyttobetonade köksväxtlanden. Längst bort i fonden, under några små granar, stod en gipsstaty, föreställande en präst som läste i sin postilla.1 - detta göra att den fysiska miljön blir mycket levande och att den påtagligt inverkar på stämningen.

Andra faktorer som tydligt influerar berättelsens miljö, och vidare berättelsens stämning, är de kulturella, de ideologiska samt de ekonomiska förhållandena som var rådande under den tid berättelsen utspelar sig.

Den kulturella miljöns främsta ambassadör är genom berättelsen Charles Bovarys mor. Många av de aspekter hon har berör hur en kvinna skall sköta sin livsföring - möjligt är att tonvikten lagts på detta just för att protagonisten, Emma Bovary, är en kvinna. För intrigen viktiga normer är dem som berör kvinnans ställning i äktenskapet - särskilt hur hon ej har möjlighet att ångra giftermålets förbindelse. Man märker tydligt att kvinnans ställning i detta samhälle är underminerad mannens - något som ger berättelsen en liten extra "skruv" då Charles ställning i äktenskapet är klart underställd Emmas. Genom de olika karaktärsbeskrivningarna i berättelsen - inte minst de allra periferaste birollerna - märker man tydligt ett samhälle med stora samhällsklyftor. Dels hur somliga tycks ha råd med precis vad som helst och dels hur vissa får lov att sköta sin livsföring i nivå med stadens av avskräde sinnrikt prydda diken - utan mat och utan tak över huvudet. Eftersom perceptionen fungerar som så att man lägger märket till det man vill se, ställer Emma sitt eget liv i förhållande till de olika färgsprakande fantasivärldar hon ställt upp för sitt inre istället för att jämföra sitt liv med den livsföring hennes pigor har, något som resulterar i att hennes vardag blir alldeles utomordentligt grådaskig. Naturvetenskapens framskridande också ett ständigt inslag i berättelsen - ofta får farmaceuten Homais agera mecenat för naturvetenskapen medan kyrkoherden Lestiboudois får representera oppositionen. Att ordet ateism belyses som någonting positivt, en förmåga att gå ifrån forna, felaktiga idéer och betrakta livet empiriskt tyder även på att en stor religiös frigörelse är på framskridande.

Stämningen

Hela berättelsen genomsyras av en underlig känsla, en känsla som kan liknas vid den man kan tänkas ha om man låst in sig själv i en sal av okänd storlek och släckt ner ljuset, då man plötsligt känner hur luften sakta men säkert börjar ta slut, och man trots detta faktum inte är sparsam med den syremängd man har ställd till sitt förfogande. Stämningen runt Emma är ständigt labil, hon pendlar mellan orkeslöshet och enträgen kämpan - kärlekens lycka och den djupaste depression. Hon får hela tiden olika fixidéer som hon satsar allt på att förverkliga, bara för att mitt inne i arbetet sedan abrupt avsluta.

Idéerna

Madame Bovary är som tidigare nämnt en utpräglat naturalistisk roman, med detta menas att den är skriven på ett så realistiskt och oförkonstlat vis som möjligt. Boken skildrar grundligt världen och människorna i den, man får följa med i de olika karaktärernas ageranden och i de bakomliggande tankegångarna.

Dispositionen

Handlingens disposition varierar mellan att vara rakt kronologisk och att vara retrospektiv. Dock är det ständigt mycket tydligt var i kronologin författaren befinner sig, de olika tillbakablickarna som historian erbjuder finns endast där för att ge en djupare förståelse för hur de olika karaktärerna agerar. Berättelsen kretsar i huvudsak runt fabeln, men gör ofta avstickare, dock är känns alla bihandlingar väl motiverade eftersom de är skrivna för att kontribuera till berättelsens olika kontrasteringar.

Berättarperspektivet

Författaren skildrar berättelsen ur ett slags allvetande tredjepersonsperspektiv, någonting som ytterligare bidrar till den naturalistiska känslan i berättelsen. Ofta närvarar författaren även med egna kommentarer i berättelsen. Berättelsen följer i huvudsak Emma, men ofta skiftar författaren berättarperspektiv, detta för att läsaren så utförligt som möjligt skall kunna förstå alla skeenden.

Språket och stilen

Madame Bovary skriven på prosa, dock innehar texten en slags inneboende konstnärlig rytm. Språket är utpräglat romantiskt och det fullkomligt kryllar av metaforer och liknelser, ett exempel på detta kommer när Emma bestämt ett möte med León, som han ej kan attendera till "Men får man bara en gång en dålig tanke om den man älskar, så lossnar alltid banden en smula. Man skall aldrig röra vid sina idoler, då fastnar bara förgyllningen på fingrarna"2 Beskrivande ord - attribut, adjektiv, adverb et cetera - är tydligt dominerande i texten. Bilden som författaren målar upp för sina läsare är högeligen detaljrik, och författaren har absolut ej varit sparsam med färgläggningen av bilden.

Ordvalen är väldigt precisa - författaren vill förmedla den känsla han har utan att i någon mån behöva översätta känslan till något närliggande substitut. Själva stilen på språket håller sig även ständigt inom ett visst ramverk.

1 Madame Bovary, si...