Bokrecension: Jag saknar dig, jag saknar dig

Bokrecension: Jag saknar dig, jag saknar dig

Tar man bort en av dem två, vad blir då kvar? Hur är det att fortsätta när inte allt är som det ska, när man inte är hel? När ena hälften är borta så måste den andra delen anpassa sig för att fortsätta ensam. Två systrar, många relationer och känslor, en bok.

Jag saknar dig, jag saknar dig är en mycket sorglig och gripande roman, skriven av Peter Pohl och Kinna Gieth, 1992.

Boken handlar mest om Tina, som i början även har en tvillingsyster. De har båda rak näsa, vackert böjd mun, mörkt, lockigt hår och mycket mörkt blåa ögon. De är intresserade av skrivande och spelande. De älskar teater och spelar instrument ihop. Tina spelar fiol och Cilla tvärflöjt. Tina är väldigt intresserad av killar och har alltid någon på gång. Cilla är en mer sofistikerad tjej som inte öppnar sig så lätt. Hon brukar skriva dikter om sina känslor och är riktigt djuptänkande. Systrarna hjälper alltid varandra och trots att dem kan bråka ibland så vet dem alltid att dem älskar varandra.

De bor med sin pappa Albert, sin låtsasmamma Monika och hennes son Jonny. Jonny är som en riktig bror för de båda tjejerna och håller dem trygga eftersom att han är äldst. Jag tycker att Tina verkar vara en livlig person men kanske lite flamsig och oseriös. Cilla tycker jag verkar lite skum och ensam, en sådan man inte skulle upptäcka om man inte växt upp med henne. Albert är sträng tycker jag och behandlar inte alltid sina medmänniskor väl, men det visar sig att han är en känslig mjukis innanför det hårda skalet.

Redan i början får man reda på att Cilla kommer dö, och det gör hon också. Hon blir påkörd på vägen till skolan, och i bilen som körde på Cilla sitter Martin, Jonnys kompis. Jag tycker att det är mycket tragiskt och faller själv i tårar. På sättet författaren beskriver händelsen känns det som att jag är Tina för ett tag.

Alla karaktärerna sörjer på sitt sätt och Tina som blir kvar försöker hitta sig själv samtidigt som hon döljer sorgen. Hon lär sig mycket på vägen, och är sedan inte rädd för att visa sina känslor längre.

Boken utspelar sig på Rosengården. Gården ligger en bit utanför staden, nära en liten hamn och en farlig landsväg som går under namnet "Dödens väg". Det är ett stort hus med vacker trädgård, stor gräsmatta, fruktträd, blomrabatter och självklart rosenbuskar. I berättelsen beskrivs deras hem som rena paradiset. För mig låter det som ett mycket fint och harmoniskt ställe. Miljön beskrivs lagom mycket i boken. Varje gång det är en ny plats får man veta ungefär hur det ser ut. Det tycker jag är tillräckligt för att jag ska kunna se platsen framför mig.

Det är svårt att avgöra när boken utspelar sig, men när jag läser den känns det som att det är nu på 2000 talet, men egentligen utspelar den sig nog på 80-talet eller tidigare.

Boken är berättad ur Tinas perspektiv eftersom att "Tina" har varit med och gjort boken. Författaren har skrivit med ett mycket ungdomligt språk. Det är kul för mig som ungdom att läsa. Sättet som författaren har skrivit på är dock svårt att läsa ibland. Allt är skrivet i en enda text, utan citattecken eller talestreck för att visa att någon pratar t.ex. Det hade varit bättre om tankar, tal och berättande stod på olika sätt så att det skulle vara enklare att skilja dem åt.

Boken är indelad i 22 kapitel utan namn. Jag själv tycker det hade varit bättre med något namn som beskriver det kommande kapitlet.

Boken har lärt mig en massa och fått mig att tänka mer och djupare. Att lära sig att hitta sig själv är budskape...