Finska Vinterkriget

Inledning 

En finsk soldat hade blivit skadad, när han blev skjuten i benet. Han blödde mycket och skulle antagligen bli ihjälskjuten eller förblöda om han låg kvar på slagfältet. Själv kunde han inte ta sig därifrån p.g.a. benet.

En tysk soldat lade märke till den skadade mannen. Han gick fram till honom och sköt honom på en gång. Om det var för att han kände medlidande för honom eller för att han var i krig mot honom och hans land kommer vi aldrig få veta.

Den mannen hade lika gärna kunnat vara dig eller mig. Människorna som gick ut i krig var civilpersoner och gjorde det antingen för att de blivit kallade eller för att de kände att det var deras skyldighet, men jag förstår inte. Varför krigar man mot varandra? Det hjälper inte att döda civila, för de har inte gjort något fel bara genom att bo i ett land och sedan försvara det. Om man krigar mot ett land p.g.a. att t.ex. kungen gjort något fel, borde man väl angripa kungen och inte personer, som egentligen inte har något att göra med saken?

Krig har alltid funnits, men vissa krig märks mer än andra och är mer betydelsefulla för resten av världen. Frågan är varför? Varför startar man ett krig och av vilka anledningar egentligen? Jag vet inte om det finns några vettiga svar på de frågorna, men jag ska i alla fall försöka besvara dem.

Eftersom jag inte förstår varför man krigar mot varandra bestämde jag mig för att arbeta just med ett krig. Att det blev med just finska vinterkriget var för att jag tycker att det var ett betydande och intressant krig under andra världskriget. Jag har ställt mig några frågor, som jag ska besvara och de är:

Av vilka anledningar startade finska vinterkriget?

Vad blev följderna av kriget?

Kort om andra världskriget

Andra världskriget var ett väldigt brutalt krig, sär hela 60 miljoner människor blev dödade och ännu fler sårade. Det på gick i sex år, från 1939 till 1945.  Efter att ha forskat i både första och andra världskrigen kan jag nog våga påstå att det andra världskriget är ännu mer omfattande än det första. I andra världskriget var många självständiga stater inblandade. Inom Europa var det bara Portugal, Schweiz, Spanien, Island, Eire och Sverige som inte var inblandade i krigen. Av de länder som inte ligger i Europa, var det bara Afghanistan som inte alls var deltagande i krigen på något sätt.

När man tittar på den informationen inser man att det var otroligt många länder som ingick eller stödde länder i kriget. Man förstår också vilket otroligt stort krig det var. Det var många krig som startades och för att få det klart är andra världskriget inte ett krig utan en period, där det ingick väldigt många krig. Ett av dem krigen var finska vinterkriget.

Finland blir självständigt

Efter första världskrigets slut, den 6 december 1917 förklarade sig Finland sig självständigt. Då utbröt ett stort inbördeskrig - även kallat "frihetskriget" och "finska revolutionen" - som skulle avgöra vilket parti som skulle styra Finland. Kapitalisterna vann, vilket också innebar att det blev de som skulle styra därefter.

Det finska inbördeskriget var mellan den 27 januari och den 15 maj 1918. Ryssland erkände Finlands självständighet i fredsfördraget i Dorpat 1920. Där fick Finland överta stora områden vid västra Karelen och vid Petsamo-området. Finland var redan svagt efter andra världskriget blir nu svagare av inbördeskriget.

Mellankrigstiden

Under 1930-talet befäste Tyskland sin position i Europa mer och mer, mycket genom upprustning fast av flera orsaker. Eftersom att Tyskland förberedde sig på ett världskrig så påbörjade Hitler en "icke-anfallspakt" med Stalin för att undvika ett tvåfrontskrig igen. I största tystnad gick de också med på att dela upp Europa mellan sig, fast det var ingen som visste. Västra Europa skulle gå till Tyskland och östra Europa till Sovjetunionen. På det sättet var Baltikum och Finlands öde beseglat.

Men efter att Tyskland lagt under sig Österrike och Polen började de i Sovjet bli lite oroliga för sin egen del och startade "biståndspakter" med de baltiska staterna, där Sovjet skulle bidra med alla materiella förnödenheter om de gick till motangrepp mot tyska trupper om de anföll. Sovjetunionen såg Baltikum som en försvarslinje som kunde utnyttjas. Efter att de baltiska staterna vägrat gå med på Sovjets krav tvingades de till lydstater av Sovjet.

Finlands ekonomi

Ekonomin och krigsutrustningen i de båda länderna skilde sig mycket åt.

Finland hade nyligen avslutat sitt inbördeskrig och hade en nedgående ekonomi.

Sovjetunionens ekonomi

Sovjetunionens armé däremot var välutrustad och stark.

Förhandlingar

Sedan kom turen till Finland. I början av oktober 1939 fick Finland en inbjudan till Moskva angående "konkreta politiska spörsmål av gemensamt intresse". Några dagar senare anlände minister J.K. Paasikivi som den finska regeringens sändebud till Moskva och förhandlingarna startade den 12 oktober. Nu lade Sovjet fram samma förslag som till de baltiska staterna om "biståndspakter" och med flera krav:

1.      Finland skulle utarrendera Hangö till Sovjet i trettio år.

2.      De skulle överlämna några öar i Finska viken och på dem och Hangö skulle Sovjet bygga militärbaser.

3.      Befästningarna på Karelska näset skulle förstöras.  

4.      Sovjetflottan skulle få nyttja Lappvik nära Hangö som ankarplats.

5.      Finland skulle överlämna västra delen av Fiskarhalvön vid Ishavet.

Som kompensation var Sovjet villig att lämna ifrån sig ett dubbelt så stort område till Finland. Samtidigt som besöket pågått hade de finska trupperna sammankallats för extraövningar och de sovjetiska trupperna hade flyttats närmare den finska gränsen.

Paasikivi reste hem och presenterade Sovjets krav och som väntat blev de inte villigt mottagna. Precis som resten av de nordiska länderna ville Finland vara neutrala och inte vara beroende av något annat land. Dessutom fruktade de att Sovjet inte skulle stanna vid bara de kraven utan även komma med fler för att sedan erövra Finland igen.

Det var därför som den finska utrikesministern berättade att Finland inte kunde accepterade kraven, den 3 november. Den 9 november började man med de nya underhandlingarna men när de inte fick något resultat avbröts förhandlingarna den13 november för att inte återupptas. Spänningen ökade mer och mer hela tiden.

Så den 26 november fick den finska regeringen i Helsingfors ett brev från Sovjet där de anklagade finska trupper för att ha skjutit över gränsen vid Karelska näset. Men Finland svarar att det inte skett någon skottlossning men att man vid den tidpunkten hade lagt märke till att sovjet utövade granatkastarövningar vid gränsen. Svaret var förstås helt fel och Sovjet blev arga när de inte erkände händelsen. Det resulterade i att Sovjet den 28 november sade upp den finsk-sovjetiska nonaggressionstraktaten av 1932, med omedelbar verkan.

Kriget börjar

Morgonen den 30 november anföll Sovjet utan krigsförklarning och gick över gränsen in i Finland. Under den dagen drabbades många städer, som Helsingfors, av flyganfall. Den andra december hade regeringen möte och kom överens om att den måste ombildas. Då satte man in en fredsregering där Risto Ryti är statsminister och Väinö Tanner är utrikesminister.

De första dagarna i kriget gick ganska bra för de sovjetiska trupperna. På grund av att finnarna aldrig sett så många pansarvapen på en gång hade de inga större chanser att göra motstånd. Men finnarna kom snart på en kompensation för pansarvapnen. De tillverkade en hemmagjord bomb som de kastade mot pansarvagnarna och fick dem att explodera - en "Molotovcocktail".

De följande dagarna fastnade Sovjet ur stånd att skydda sig från finnarnas nya påhitt. Finnarna kämpade emot bäst de kunde och använde Sovjets teknik emot dem - de brände ner allt så att det inte fanns något skydd för kylan. En nackdel för de sovjetiska soldaterna var att de hade bruna uniformer som skilde dem från snön medan finnarna hade vita. Det var framförallt den långa Mannerheim-linjen (ett starkt försvarsverk, som inte var helt färdigbyggt) som saktade ner trupperna. Det var också pansarvagnarna som hade det svårt att ta sig fram genom snön. Hela tre månader tog det innan de bröt sig igenom där. Trots att Sovjet hade skjutflygplan i luften, hade de inga framgångar där heller, eftersom de alltför ofta sköts ner. Men även om sovjeterna hindrades just på det området, så trängde de in längs hela den östra gränsen. I området som Sovjet lyckats erövra så satte de upp en ny regering.

Stalin och Molotov gillade inte Tanner-regeringen, som den kallades utan satte upp en egen, Kuusinen-regeringen, där O.W.Kuusinen är statsminister. Sovjetunionen förklarar sedan att de bara skulle förhandla med Kuusinen-regeringen. Den nya regeringen fick däremot aldrig någon avgörande makt.

Slaget vid Soumussalmi

Ett av de mest berömda slagen var vid Soumussalmi där det var den finska skidbataljonen på 10 000 man mot ungefär 35 000-40 000 soldater med stridsvagnar och artilleri. På sina skidor omringade finnarna sovjeterna och delade upp dem i olika "motti" och gjorde slut på dem medan de andra var avskurna. På nätterna vågade soldaterna inte tända eldar att värma sig med eftersom finnarna då skulle ha någonting att sikta på och få reda på exakt var de befann sig och eftersom det var -46 grader kallt så frös de flesta ihjäl. Efter tre dagar var de sovjetiska soldaterna besegrade.

Farligt läge

Men nu började det snabbt bli kritiskt och svårt för finnarna, eftersom de blev färre hela tiden. Sovjet drog nu sin stora överlägsenhet till sin fördel. Genombrottet för de sovjetiska trupperna var när de den 11 och 12 februari lyckades bryta sig genom Mannerheim-linjen. På överbefälhavaren Mannerheims order retirerade finnarna bakåt till mellanställningarna som de fortsatte att försvara.

Äntligen fred

Men till slut så blev Sovjets övertag för stort. Stalin hade trots allt tagit intryck av Finlands motstånd och gav dem ett fredserbjudande istället för att fortsätta kriget, som de helt säkert skulle ha vunnit. För Finland fanns det nu två alternativ. Fred på Sovjets villkor eller hoppas på hjälp från västmakterna. Eftersom den sista vägen verkade både osäker och oklar så valde Finland freden.

Den 7 mars 1940 anlände statsminister Ryti och en förhandlingsdelegation till Moskva. Fredsavtalet skrevs under den 12 mars och striderna upphörde den 13 mars. Men det var en hård fred för Finland. De förlorade stora landområden, som de hade varit tvungna att överge till Sovjet efter fredsförklaringens krav. Det 105 dagar långa kriget var äntligen slut.

Omvärldens reaktioner

På grund av denna enorma överlägsenhet förväntade sig hela världen att det skulle bli ett kort krig och det hoppades också Sovjetunionen. Stalins uppskattning av krigets längd var tio till tolv dagar. Alla trodde att finnarna snart skulle ge upp men det gjorde de inte. Under kriget skickade den finska riksdagen bud till olika länder och förklarade vad de trodde orsakat kriget, för att försöka få andra länder att hjälpa dem i kriget. Många länder klev över på Finlands sida och Sovjetunionen uteslöts ur NF (Nationernas Förbund). Finland fick också motta gåvor, bl. a; skidutrustning från Norge, sardiner från Portugal, kaffe från Brasilien, bomull från Egypten och sjukvårdsutrustning från USA.

Det var ländernas diskreta sätt att visa att Finland hade deras stöd. De kunde inte visa det öppet för då så skulle Sovjetunionen se det som en krigsförklaring. Därför var det ingen som ingrep direkt som Finland hoppats på, så de fick klara sig med frivilliga soldater från Norden.

Slutdiskussion

Efter att ha läst in mig ordentligt på finska vinterkriget (som jag för all del nog aldrig kommer att glömma bort) har jag hittat anledningen till varför kriget startade. Sovjet hade föreslagit, enligt Finland, orimliga krav. Speciellt eftersom Norge blivit självständigt ville de inte bli bundet till ett land igen. Det var alltså händelsen när Sovjet anklagade Finland för att ha gått över gränsen och skjutit, vilket på senare tid har bekräftats att aldrig ha inträffat. Jag antar att de gjorde det, eftersom de var arga på att Finland dissade deras krav och ville att Finland skulle tillhöra Sovjet och inte vara ett eget land. Sovjet ville ha makten med andra ord.

Det var det som utlöste kriget, men sedan var det ju andra saker innan förstås, men det var det som var anledningen som man vet om. De soldater som var instationerade där skottlossningen sades ha inträffat lär ha blivit rejält straffade eller dödade, trots att det var fel. Det visste man ju inte då. Falskt spel från Sovjets sida, enligt mig. Men allt är tillåtet i krig och kärlek säger man väl, fast jag håller inte med. Någonstans måste det ju ta stopp.

Eftersom Sovjet kom på händelsen med skottlossningen (som inte inträffade) tror jag att kriget definitivt skulle ha inträffat även om man hade varit ärliga. Det skulle bara ha dröjt ett tag till, vilket egentligen inte skulle haft någon annorlunda inverkan för världen.

Den största faktorn vid den tiden var nog det andra världskriget. Det var ett mycket stort krig och påverkade allt och alla på något sätt. Sovjetunionen var med i det andra världskriget mot Tyskland och höll samtidigt igång sitt lilla erövringsprojekt. Jag tror att om Sovjet inte hade varit med i andra världskriget så hade mer krut lagts ner på landsutvidgningen och det finska vinterkriget skulle ha klubbats ner snabbare och inte varat så länge. Efter Finland skulle det kanske ha fortsatt med Sverige, vem vet?

Men nu var det inte fallet. Stalin tog intryck av vinterkriget och jag tror tvärtom mot var jag spekulerade att det hindrade honom att anfalla fler länder. Alla länder står inte bara vid sidan om. Det kan ha hindrat honom från ytterligare erövringar som han säkert planerade. Kanske inte av samma skäl som anfallet mot Finland men säkert av makt, för alla länder vill ju bli mäktigare.

Eftersom Finland under kriget skickade ut sändebud till olika länder tror jag att det ändrade deras syn på Sovjetunionen och de visade ju att de var på Finlands sida. Om de inte skickat ut de sändebuden skulle de andra länderna kanske aldrig fått veta sanningen. Redan innan vinterkriget var det få som gillade Sovjet. En stormakt är alltid lite skrämmande. Misstron mot Sovjetunionen skulle sedan kanske få dem att fatta beslut som inte Sovjet hade fördel av utan snarare tvärtom, men det verkar inte så troligt att det skulle påverka helheten så mycket. På den tiden och än idag är Sovjet en stormakt och med dem vill man sig inte göra sig ovän med. Tyvärr så gick det inte att undvika för Finlands del.

Den mest uppenbara konsekvensen av vinterkriget är förstås hur många som dog. Oftast var det unga män med i armén men också äldre. De lämnade efter sig änkor med barn som fick det svårt att klara sig. Det blev färre män än vanligt i den generationen och då naturligt färre barn. Det har antagligen påverkat Finlands befolkning, trots att det ser normalt ut idag.

Under kriget förstördes och bombades delar av Finland, främst städer där de huvudsakliga målen var järnvägarna. Nya bostäder behövdes och någon måste bygga dem vilket leder till jobb. Nu blev det inte så fullt ut eftersom Finland strax kastades ut i ett tredje krig, det andra världskriget. Och det kriget slutade med att Finland skulle betala 600 miljoner dollar i valutan då i krigsskadestånd till Sovjet. Så det gick verkligen inte bra för Finland.

Innan andra världskriget så hade Sovjetunionen under Stalin byggt upp ett starkt land och industri. Men Stalins diktatur var många emot och det fanns många problem i landet. Eftersom det var så stort så blev det bara svårare. Vinterkriget ledde till att många män dog och ökade på missnöjet bland folket.

Om inte det finska vinterkriget utbrutit, om Sovjet anfallit något annat land eller någon stoppat Sovjet så skulle Finland ha fått utvecklats i ro. Finland hade just fått sin självständighet och var på väg att ordna upp sig, från att ha varit bundet till Ryssland. Finland skulle sakta men säkert hittat sin plats i världen och knutit nya kontakter. Idag har det hänt även om det tog tid. Man kan säga att den finska utvecklingen bara sköts upp av två krig, vilket trots allt försenar utvecklingen av landet.

Den här situationen ser man också på flera andra ställen i världen. Ett större land försöker erövra ett mindre land. Det behöver inte alltid vara samma motiv men oftast sker det enligt samma mönster. Ta till exempel Irak-kriget som började våren 2003. Stormakten USA vill ha oljan där och erbjuder sig att gå in i Irak och "hjälpa dem" att reda ut sina svårigheter. När Irak slår ner det erbjudandet så går amerikanska soldater ändå in i landet. Irakierna försöker driva ut amerikanerna med sin överlägsna utrustning, precis som i vinterkriget...