Greklands Antikens Filosofi

12 röster
30064 visningar
uppladdat: 2006-03-14
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
De tre stora filosoferna; Sokrates, Platon och Aristoteles är dem mest kända från greklands antiken. Sokrates skrev inte själv något som finns bevarat till eftervärlden utan
det vi vet om honom vet vi genom Platon och Xenophon.
Sokrates brukar ibland räknas till sofisterna, ett slags vandrande vishetslärare i Athen.
Den mest kände sofisten är Protagoras, vars sats Människan är alltings mått kallats ''''homo-mensura-satsen'''' och innebär att det inte finns några absoluta sanningar om verkligheten. Min åsikt är sann för mig, men din åsikt kan vara lika sann för dig.
Mina frågor kring Greklands filosofi är?
1. Vem var Sokrates? Vad trodde han?
2. Vem var Platon? Vad tyckte han?
3. Vem var Aristoteles? Vad gjorde han?

1. Vem var Sokrates?
Sokrates (c:a 470 - 399 f kr), som likt sofisterna vandrade omkring på gatorna och diskuterade med människor tog ofta avstånd från sofisterna. Han ansåg bestämt att det fanns objektivt giltiga sanningar också ifråga om vad som är rätt och fel och att människor kan komma fram till sanningen. Den som vet vad som är rätt gör också det som är rätt, menade Sokrates. Därför är det så viktigt att komma fram till vad som är rätt. Sokrates menade själv att han ''''ingenting visste utom det att han ingenting visste'''' och att hans metod, den s k sokratiska metoden var att ställa frågor som fick lärjungarna att tänka själva. Han såg sin metod som en sorts förlossningskonst (hans mor hade varit barnmorska och han tyckte att han själv på sätt och vis utövade samma yrke). Hans förlossningskonst, förlossade själar istället för kroppar.
Sokrates ogillade att skriva, därför så finns det inte mycket efterlämnat av honom. Det man känner till om honom är från hans elev Platons dialoger, där figuren Sokrates ofta stod för Platons åsikt, snarare än för den verkliga Sokrates. Han är även omnämnd av historikern Xenofon, som dock inte var insatt i filosofi och därför inte heller är en tillförlitlig källa för Sokrates filosofiska idéer.
Xenofon, anstränger sig mycket för bevisa Sokrates oskuld, och det orättfärdiga i dödsdomen mot honom.
Det både Platon och Xenofon är överens om är att Sokrates menade att filosoferna var de mest lämpade att sköta politik och juridik, inte militärerna eller de förmögna aristokraterna.
Trots att så lite är känt om Sokrates tillmäts han så stor betydelse att många anser att den moderna filosofin uppstod med honom. Därför benämns i viss litteratur de antika filosoferna före honom (Thales från Miletos, Pythagoras, Herakleitos med flera) som "försokratikerna".
Sokrates undervisade på sitt speciella sätt. Han gav inga svar utan ställde ledande frågor till sina elever vilket gjorde att de själva kunde resonera fram sina egna svar.
Sokrates är enligt vissa källor den förste som kallat sig filosof (älskare av visdom). Sokrates undervisade gratis till skillnad från sofisterna (de grekiska vishetslärarna.).
Sokrates besökte också oraklet i Delfi och fick där veta att han var den visaste mannen.
Det trodde han inte på och pratade därför med den tidens vise. Han förstod att de ansåg sig ha kunskap om saker de inte visste något om, och då gick det upp för honom att han var visast eftersom han inget visste. Där av talesättet: Klokast är den som vet vad han inte vet.
Det finns massor med rykten och påståenden om Sokrates. Bland annat sägs han ha varit liten, tjock och ovanligt ful. Enligt vissa källor var Sokrates ogift hela livet, enligt andra var han gift med Xantippa, som lär ha varit en riktig ragata. Han påstås även ha varit i det närmaste okänslig för kyla och fysisk ansträngning, och det sägs att han kunde bli stående i timtal och bara grubbla, helt omedveten om omvärlden. Ofta talade Sokrates till sin inre röst, sin ”daimon”, när han tvivlade på att ett sätt att handla verkligen var riktigt.
Sokrates dömdes till döden för att ha, som det hette, "förlett ungdomen och försakat gudarna". Troligen var det egentligen ett straff för att han hade ifrågasatt den politiska ledningen. Vid detta tillfälle höll han ett berömt försvarstal (nedskrivet av Platon). Han fick chansen att få gå fri om han tog tillbaka allt han hade sagt sig stå för, men valde att hålla fast vid det han sagt och ta straffet. Han påstås själv ha druckit ur giftbägaren, en blandning med bland annat odört.
Vad är min uppfattning om Sokrates filosofier:
Ifrån det som går att finna om hans sätt att se på livet och dess frågor, så tycker jag att han har en jordnära grund inställning. Som man idag kan finna i många eskimåers levnads filosofi.
Och min tolkning av denna är att: Det är först när man förstått att man inte vet mycket, som man vet mycket. De som påstår sig veta mycket inser inte vad mycket det finns att veta. Och med denna inställning till livet är man nog inte så fördomsfull, eller begränsar nog inte heller sin förmåga att ta in kunskap. Dock tror jag att det är viktigt att skaffa sig en uppfattning om saker och ting. Men inte genom att fördöma, men det är viktigt att vi inte blir rädda för uppfattningar, då tappar vi nog greppet om verkligheten. Det viktigaste är egentligen att våga byta uppfattning och inse att ibland måste man hoppa för att komma någonvart också.


2. Vem var Platon?
Platon (c:a 427-347 f kr) föddes i Athen i en förnäm familj. Han var lärjunge till Sokrates och skrev dialoger där Sokrates var centralfigur. Det har diskuterats mycket vad i dialogerna som var Sokrates tankar och vad som var Platons. Efter en längre resa till Sicilien grundade han på 380-talet sin skola, Akademin, i Athen. Akademin existerade sedan i 900 är och utbildade unga människor i främst matematik och astronomi. På äldre dagar var han två gånger på Sicilien där han undervisade den unge tyrannen, Dionysios II. Kanske hoppades han på att där kunna realisera sina tankar på hur den ideala staten skulle vara organiserad, men detta lyckades inte. Platon dog i Athen c:a 81 år gammal. Platon har kallats objektiv idealist, därför att han menar att det som existerar är en idévärld, en andlig värld, där allmänbegreppen, de matematiska idéerna och de eviga värdena finns. Det som är i världen runt omkring oss, sinnevärlden är bara verkligt i den utsträckning den har del i idévärlden. Platon menar att tingen runt omkring oss förgås, träden dör t ex, men tanken på trädet finns fortfarande kvar, trädets idé. De matematiska begreppen, t ex en rund cirkel eller en rak linje, finns också egentligen bara i idévärlden. I den här världen är en cirkel aldrig riktigt rund, en linje aldrig riktigt rak. Tankarna kring idévärlden, dit han menar att själen återvänder efter varje liv för att sedan återfödas igen utvecklar han i grottliknelsen som finns i dialogen Staten.
Kunskapssyn Platon anser att vi föds med kunskap från idévärlden men att det inte alltid är så lätt att få fram den. Han är alltså rationalist.
Platon tycker att den Atenska demokratin spårat ur och inte fungerar. Han vill införa ett system där människorna, utifrån förmågor, delas in i tre samhällsklasser.
De visa, filosoferna, ska styra staten. De modiga, krigarna, ska försvara staten och de vinningslystna, bönderna, hantverkarna och affärsmännen ska producera sådant som behövs i ett samhälle. Platon tänker sig inte ett lyxliv för filosoferna (väktarna) utan de ska leva ett liv "som krigare i fält". Kvinnor kan också bli filosofer om de har de rätta förutsättningarna. Alla väktare lever som en enda stor familj och alla barn är gemensamma. Staten ska se till att de bästa männen och kvinnorna får barn med varandra. Sokrates föreslår att partner valen arrangeras som manipulerade lotterier så kan de mindre lyckligt lottade skylla på otur och inte på de styrande.
De barn som inte duger till väktare degraderas till de andra klasserna och missbildade barn dödas. Konst, musik och litteratur ska vara uppbygglig och bara sådan konst ska tillåtas som tjänar målet en sund själ i en sund kropp''''.
Min uppfattning kring Platon:
Platon menade att nästan ingenting är verkligt.
Hela vår värld som vi är vana att se den kanske är en lögn, en synvilla. Vi är psykiskt fastkedjade. Vem har fängslat oss? Samhället? Vi själva?
Vi vet ju alla vad tvådimensionellt är, höjd och bredd. Vi lever ju i en tredimensionell värld, där även djup setts in i bilden. 4D sägs vara ”Rums tiden”, men vad händer om vi börjar tänka i 5D? Ett begrepp som de flesta inte ens hört talas om. Vadå 5D? Hur skulle det se ut? Jag vet faktiskt inte. Jag vet dock att för en som levde i en 5D-värld skulle våran värld liknas med ett värld på ett papper (2D) för oss. Jag säger inte att det finns en femte dimension, men vi kan aldrig bevisa motsatsen? Våga tänka i nya banor!
Och här kan jag känna att Platon var modig och rationell för sin tid, han våga tänka i nya banor. Men jag tror inte att vi kan släppa tron om att inget vi lever i är verkligt. Det tror jag är farlig, och skulle få drastiska konsekvenser. Vi kan dock tycker jag tänka in nya banor, men det under något som jag vill välja att kalla framtid. Att sedan dela in människor i olika kategorier så som modiga eller ej? Starka eller ej? Smarta eller inte? Tycker jag är helt vansinnig. Vem kan bestämma något sådant? Och sedan säga att missbildade barn ska dödas? Hallå, i strävan efter ”perfektionism” i en sådan bemärkelse, kommer det snart att vara någon annan ”kategori” som bör dödas, därför att någon kommer alltid att ses som mindre stående.
Jag tycker att det är bra att inte Platon levde under andra världskriget och var kompis med Hitler.

3. Vem var Aristoteles?
Aristoteles (384-322 f Kr) far var hov läkare hos kungen av Makedonien i Stageiros. Aristoteles reste till Athen 367 för att studera vid Platons Akademi och han var verksam där i nästan 20 år, som lärjunge och som lärare. Han var inte så intresserad av matematiken och de rena begreppen utan vill undersöka den här världen. Han systematiserade, kartlade och försökte förklara. Fastän Platon hade stor respekt för Aristoteles överlät han ledningen av akademin till sin systerson Speusippos. Aristoteles hade stora meningsskiljaktigheter med Speusippos när det gällde synen på filosofin och lämnade Akademin. Han reste till Asien och Lesbos för att studera biologi och han gifte sig och bildade familj. Under en tid undervisade han Alexander den store, men vände sedan tillbaka till Athen och grundade en egen skola, Lykeion. På Lykeion arbetade Aristoteles sedan med så skilda ämnen som naturvetenskap, biologi, psykologi, metafysik, etik, diktarkonst och retorik. Efter Alexanders död vände sig atenarna mot det makedonska herradömet och Aristoteles riskerade att bli anklagad för förräderi. Därför flydde han till Kalkis på Euboea. Där dog han året därpå, 62 år gammal.
Aristoteles kan sägas ha flyttat ner idéerna till sinnevärlden. Han menade att allt i den här världen är både materia och form. Materia är ämnet det hela är gjort av och formen är det som blivit till. Materian är det som kan bli och formen är förverkligandet av detta. I varje förverkligande ligger nya möjligheter och i varje möjlighet finns det också ett förverkligande. Ingen materia utan form, ingen form utan materia. Materia behöver inte vara något fysiskt utan kan vara t ex en talang som man kan utveckla. All utveckling är relativ - barnet är form i relation till spädbarnet men materia i förhållande till den vuxne.
När Aristoteles ska förklara ett fenomen talar han om att det flera olika sorters orsaker. En av dessa är ändamålsorsaken - syftet. Han ser alltså ett syfte bakom det som händer i naturen.
Övergången från materia till form styrs av en strävan som genomsyrar allt. Målet för världen är att alla möjligheter förverkligas; dvs ren form. Denna rena form kallar Aristoteles ''''den orörlige röraren'''' och ser som en sorts Gud. Det är en passiv Gud som inte blandar sig i världens gång och som inte heller har skapat världen. Den har alltid funnits menar Aristoteles. Varje arts uppgift är att förverkliga det som är dess egenskap för att uppnå lycka. Människans specifika egenskap är hennes förnuft och det innebär att hon bör utveckla sin tankeförmåga. Människan bör utveckla ett antal dygder, goda egenskaper. Varje dygd är en väg mellan två ytterligheter, "den gyllene medelvägen". Inte vara dumdristig eller feg utan
modig. Inte vara slösaktig eller snål utan givmild. Förnuftet hjälper oss att hitta den rätta medelvägen. Aristoteles ansåg att rättvisa innebar att var och en fick efter sitt värde. Det innebar då att hustru och barn älskade fäderna mer än dessa älskade tillbaka. Fäderna var ju mer värda och var och en skulle få det som tillkom honom. Den överordnade är mer värd än den underordnade. Aristoteles tyckte i enlighet med detta att slaveriet var helt i sin ordning.
Min uppfattning om Aristoteles:
När jag yttrar mig om dessa tre stora filosofer så gör jag det med all respekt för den tiden de levde i då. Vilket givetsvis speglas i deras åsikter. Jag tror inte att Aristoteles skulle tycka att slaveri skulle vara okej, eller att mannen var mer värd än kvinnan om han levt idag. Jag tycker att dessa uppfattningar är väldigt skeva, och kan undra varför dessa uppfattningar kommit från första början? För att människan är maktgirig, ja, men hur har man blivet det från första början? Jag vill ju inte tro att vi födds med instinkt att utöva makt på ett sådant sätt. Men kanske är det vår överlevnadsinstinkt som hamnat så snett i samhället. Att den senare utvecklats till ett maktmissbruk. För övrigt tycker jag att Aristoteles flyttat ner idéerna till sinnevärlden, vilket jag också tror som filosofi. Och hans ”guds” tro finner jag väldigt intressant och bra.
Övriga funderingar jag funnit intressanta under detta arbete:
Alla människor drabbas ibland av motgångar och kriser. Vi hamnar i situationer som känns övermäktiga och börjar grubbla eller känner oss nedstämda. Det vanligaste är att vi då vänder oss till läkare och kanske "får något" mot problemen eller går till en psykolog, psykiatriker eller familjerådgivare. En del kanske börjar en mångårig och kostsam te...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Greklands Antikens Filosofi

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2007-06-10

    Riktigt bra!

Källhänvisning

Inactive member [2006-03-14]   Greklands Antikens Filosofi
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=5842 [2024-12-12]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×