Krönika

1 röster
9203 visningar
uppladdat: 2010-07-12
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

"Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan hans kom till världen" inleder Selma Lagerlöf med hennes intressanta roman Kejsarn av Portugallien.

Jag kunde inte låta bli att tänka på Shutter Island när jag läste Kejsaren av Portugallien även om det var två skilda genrer och även om de inte var skrivna vid samma tidsålder. Freuds psykoanalys stämde in i dem båda två. Shutter Island handlade om kriminalaren Edward "Teddy" Daniels som, tillsammans med sin nyblivna partner Chuck Aule, skickades till ett hårdbevakat mentalsjukhus på ön Shutter Island utanför Boston. De var där för att undersöka försvinnandet av en mentalsjuk mördare som troddes befinna sig någonstans på ön. Edward Daniels hade en fru och var gift men enligt honom hade hon blivit mördad av en pyroman när deras lägenhet brann upp. Edward såg syner av sin dotter ibland, utan att han visste vem det var och han drömde ofta om sin fru. I filmen får man inte reda på att han inbillar sig allting hela filmen tills på slutet då man förstår att allt man såg på filmen var hans fantasivärld.

Första delen av Kejsarn av Portugallien handlade det om Jan Andersson och Kattrina Anderssons dotter Klara Fina Gulleborg. Jag kände direkt att det var Klara Gulla som var den viktigaste personen i boken och det var det också. Jan och Klara hade en mycket fin relation, den var mycket speciell, de var bästa vänner. Det var nästan som de var syskon, för de umgicks hela tiden och Jan såg upp till Klara lika mycket som hon gjorde. Kattrina kände nog samma glädje av sitt barn som Jan gjorde men hur jag kände det så var det mest fokuserat på Jan och Klara. Personligen var boken ganska trög från början, Selma ville nog vara övertydlig om att Klara var speciell och Jan och Kattrina var beroende av henne. Klara var deras lycka och liv, de kunde inte tänka sig ett liv utan henne och de ville inte ge den tanken någon tid.

Det intressanta började på andra delen då den fattiga familjen var tvungen att få ihop 100 riksdaler inom en viss tid, för att behålla sin gård. Efter många funderingar bestämde sig Klara Fina Gulleborg att åka till Stockholm för att spara ihop de pengarna till familjen, stackars Jan! Han blev helt förstörd när Klara föreslog det. Hur skulle han nu leva när hans hjärta var flera mil bort? Klara var hans liv och hjärta och nu skulle hon fara till Stockholm. Direkt efter Klara hade rest iväg fick Jan syner han fick visioner som han trodde såklart var sanna. Det var nog efter hon försvann som Jan började bli stollig, eftersom allt han hade kvar var hans kärlek för Klara och det tog över honom. Men Freuds psykoanalys stämde in väldigt bra här med. Jan hade fått en chockupplevelse när Klara hade givit sig iväg och han ville förtränga detta och då hade hans undermedvetande gömt det för honom. När han gömde sina minnen i det undermedvetna förändrades hans personlighet drastiskt som man märkte klart i boken.

Det jag tyckte var fult och elakt av Klara var att hon aldrig hörde av sig. Hon skickade ett brev sedan skrev hon aldrig mer. Det gjorde Jan otroligt ängslig men han kunde aldrig bli sur på Klara för hon var för god. Istället för att klaga på Klara skyllde Jan på sig själv istället, det var alltid någonting som han hade gjort för att Klara blev ond på honom och inte hörde av sig. Kattrina, Jans otroligt snälla fru, fick hålla med Jan och ta hand om honom. Det gick ständigt rykten om Klara Fina Gulleborg men de fick inte Jan och Kattrina höra, men efter ett tag fick de höra de tråkiga nyheterna om att det inte hade gått så bra för Klara. Men det ville inte Jan veta av istället så deklarerade Jan till hela byn när de var alla samlade vid bryggan att Klara var kejsarinnan av Portugallien och han var Kejsaren. Efter det uttalandet var inget det samma igen. Alla skrattade åt honom, de tyckte det var kul. Varje gång de träffa honom frågade de om kejsarinnan Klara och om Portugallien. De spelade med honom så han utvecklade sin lilla värld och det var omöjligt att få ur honom från denna värld. Fast om Freud hade varit där skulle han tagit sin tid att prata med Jan om Klara, hur det egentligen stod till med henne och inte bara försöka leka med honom om sin fantasivärld. De i byn gjorde fel att de inte sa någonting till honom. Han var fast i Detet och om Freud var där skulle han försöka få fram det som var gömt i det undermedvetna som var om Klara och ta tillbaka Jaget.

Vid det här laget kunde jag koppla ganska mycket till Shutter Island med hjälp av Freuds psykoanalys. De båda hade varit med om något chockerande. Jans dotter, som hade varit all hans lycka och kärlek, hade farit till Stockholm utan att lämna en hälsning hur det var med henne. Edward Daniels hade mist sina tre barn och fru. De båda hade förträngt dessa minnen och blivit mentalsjuka. De var båda inte alls medvetna om att de var galna eller att de hade skapat sin egna värld. Jan hade skapat sig själv som Kejsaren av Portugallien och Edward Daniels trodde han var kriminaldetektiv och skulle hitta den försvunna mentalsjuka kvinnan. Den enda skillnaden var att ingen var villig att hjälpa Jan ur sin fantasivärld, de bestämde istället att bara spela med honom. I Edwards fall så försökte vårdarna att ständigt försöka få honom att komma ihåg det förflutna, det minnet han hade förträngt.

Boken hade även sidoberättelser som jag tyckte var mycket förvirrande ibland, jag hängde oftast inte med vad som hände. Men det hade alltid någonting att göra med Jan och hans konstigheter. Jag kände också av Selma Lagerlöfs magiska realism. Mycket var övernaturligt i berättelsen, Jan kunde förespå vissa händelser och ett exempel var när han hjälpte sin granne notbindarn att hitta en revers som hade varit försvunnen i många år. På ett skickligt sätt fick jag en känsla att Jan inte alls var konstig ibland. Nej, det var alla andra som bara inte vara uppmärksamma nog att se och förstå det Jan gjorde. Det var kanske det som var mest intressant i boken, att man leva sig in i huvudet på Jan.

Sista delen av boken var när allt vände. Dottern Klara kom hem efter 15 år. Det roligaste var nog när Kattrina fick se henne, hon var inte så glad som Klara trodde hon skulle bli. Kattrina tyckte Klara hade blivit så ful och gammal, hon nu ungefär 30 år men hade redan smårynkor och påsar under ögonen... Jag skulle också bli förskräckt!

- Du skulle allt ha skrivit. Du skulle teminstingen ha skickat oss en hälsning, så att vi hade fått veta, att du fanns i livet, sa Kattrina

Det var det första hon sa till Klara och hon blev lite mer nedsatt. Kattrina han inte riktigt berätta om Jan innan Klara rusa ner för att träffa honom. Men såklart blev hon helt stum när hon såg honom, hon blev inte rädd hon skämdes bara så otroligt mycket över sin far. Kattrina börja gråta och det blev verkligen inte den återkomsten som Kattrina förväntat sig. Jan å andra sidan sjöng sin kejsarvisa och välkomnade sin kejsarinna så gott som han kunde tills Klara hejdade honom och han blev besviken men han kunde inte bli sur på henne för hon var ju kejsarinnan!

Jag blev så sur på Klara i boken för jag hade levt mig in i Jans liv och hon svek honom. Hon hade lämnat honom i 15 år utan några ord och nu vill hon inte ens se på honom! Klara ville åka till Malmö med mamma Kattrina för hon hade fixat boende för båda sina föräldrar och henne egentligen men hon känner att det är omöjligt för Jan att han skulle bo i stan. När både Klara och Kattrina väntade på båten vid bryggan fick Kattrina skuldkänslor och hon ville inte alls lämna Jan men hon kunde inte säga ifrån Klara för hon hade en sådan makt över sina föräldrar så det kändes omöjligt för Kattrina att få sin vilja fram. Men det var inte bara Kattrina som tyckte att det var fel av Klara att lämna Jan ensam här även om han har fru och dotter, klockar Svartling hade allt mod att säga det han tyckte. Nu blev Kattrina gladare. Men Klara såg ingen möjlighet för Jan att komma till Malmö och hon kunde inte föreställa sig att bo kvar här med sina fattiga föräldrar i deras lilla stuga. När de gick på båten kom Jan springandes och hoppa in i vattnet men drunkna. De båda åkte tillbaka och Klara var helt förstörd. Hon hade kommit tillbaka och hon trodde allt skulle bli bra igen efter allt dåligt som hade hänt henne men istället gick allt åt fel håll och nu kunde hon inte känna något annat än sorg och skuld.

Men nu det finaste, jag blev så glad när August Där Nol kom till Klara och berättade om Jans sista ord. Han berätta att han inte ledsen eller sur att de hade lämnat honom, hans hjärta var bara att rädda Klara från de onda människorna som hade skadat Klara och därför hoppa han in i sjön. Jag fällde nästan en tår för Jan älskade Klara obetingat och aldrig var han sur på henne. Han inte kunde vara sur på Klara eller sakna henne, för han kände henne hela tiden. De hade någon speciell kontakt precis som Edward hade med sin fru i sina drömmar. Edwards fru sa ledtrådar till honom för hans utredning och på så sätt trodde han att han skulle kunna hitta den mentalsjuka. Precis som Jan fick sina syner och övernaturliga upplevelser som när han hittade notbindarns revers. Jan sa att det var Klara som hade sagt till honom att den låg där den låg men det jag tror är att hans undermedvetna hade tagit över honom och därför kunde han se och förstå sådana saker.

Kattrin...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Krönika

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2010-07-12]   Krönika
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=58715 [2023-02-05]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×