Bröderna lejonhjärta

Bröderna lejonhjärta (1973) av Astrid Lindgren (1907-2002)

Genre: Äventyr, Fantasy, barnbok

Teman: död, syskonkärlek, ondska,  onda mot goda

Handling:

Boken börjar med att Jonatan berättar för sin dödssjuka bror Skorpan om Nangijala, landet bortom stjärnorna som man kommer till när man dör. I Nangijala finns det inga sjukdomar och allting är bra.  Men en brand utbryter i deras hus och Jonatan dör när han räddar Skorpan. Efter två månader dör Skorpan av sin sjukdom och kommer till Nangijala som Jonatan hade berättat om.

När Skorpan kommer till Körsbärsdalen i Nangijala väntar Jonatan där vid deras hus. Men allting är inte bra i Nangijala, det finns en ond härskare som heter Tengil och han får folket att göra som han vill genom att skrämma upp dem med sin drake, Katla.

Jonatan beger sig till Törnrosdalen, som är en annan dal i Nangijala, för att rädda frihetskämpen Orvar från Katla. Orvar skulle kunna rädda Nangijala från Tengil. Efter några dagar följer Skorpan efter. På sin väg till Törnrosdalen stannar han i en grotta över natten. Två av Tengils män stannar vid grottan för att träffa körsbärsdalens förrädare. Det är inte Hubert, som Skorpan tror, utan den trevlige värdshusvärden Jossi som vill ha makten över Körsbärsdalen.  På morgonen upptäcker Tengilsoldaterna Skorpan som säger att han bor hos sin farfar i Törnrosdalen och att han bara har gått fel. Soldaterna kräver att han ska visa dem sitt hus och sin farfar. När de har ridit igenom nästan hela Törnrosdalen kommer de till ett hus med en gammal gubbe sittande utanför. Skorpan ser det som sin sista chans och kastar sig i famnen på sin "farfar" som bara spelar med. Efter en stund får han reda på att hans "farfar" Mattias gömmer Jonatan i sitt hus. Jonatan håller på att gräva en underjordisk gång som leder in i skogen på andra sidan av Törnrosdalen, för att sedan kunna ta sig till Karmanjaka där Katla finns. När den underjordiska gången är klar beger sig Jonatan och Skorpan till Katlagrottan i Karmanjaka. De hittar en bakväg in i grottan och befriar Orvar. De flyr tillbaka till den underjordiska gången i full fart med Tengilsoldater tätt i hälarna.

I Törnrosdalen blir det sedan en folkresning mot Tengil och hans män. Jonatan lyckas ta ett speciellt horn som styr Katla och därför vinner de kriget.

När Jonatan och Skorpan sedan ska föra tillbaka Katla till Katlagrottan, tappar Jonatan hornet i floden. Katla blir galen men Jonatan knuffar ett stort stenblock på henne så att hon ramlar ner i floden där lindormen Karm strider med henne tills bägge dör.

Jonatan har blivit bränd av Katlas eld och det kommer göra honom förlamad. Jonatan berättar då att om man dör i Nangijala kommer man till Nangilima där det bara finns glada äventyr. Så Skorpan tar Jonatan på ryggen och hoppar ner för ett stup för att komma till Nangilima.

"Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

Analys:

Jag tycker att boken är en mysig historia om syskonkärlek, samtidigt som den tar upp viktiga ämnen som döden och krig. Med tanke på att den i grund och botten är tänkt som barnbok är det nog lite för allvarliga ämnen, men trots det är det en väldigt lättläst bok och då menar jag lättläst som i att det är en enkel bok att förstå. Ser man bara på boken som en enkel underhållning kan man få det. Ser man det som en bok med mycket budskap och en massa att tänka igenom, kan man få det också. Till exempel kan man fundera på varför Jonatan blev träffad av Katlas eld, varför skrev Astrid Lindgren inte bara ett lyckligt slut där alla kunde leva tillsammans i fred i Nangijala? Det är därför den var intressant när man var liten och fortfarande är intressant, för man kan läsa boken på den nivå som passar en, det är väldigt bra.

Bröderna Lejonhjärta är en klassisk saga om gott och ont. Det händer mycket hela tiden och slutet är inte ett sådant där självklart slut. Hur många barnböcker slutar inte med att allt löser sig? Trots att det på sätt och vis är ett lyckligt slut att de får komma till Nangilima istället, är det ganska tragiskt att de måste dö en gång till bara för att Jonatan kommer bli förlamad annars.  Jag kan inte låta bli att undra lite hur Astrid tänkte när hon skrev något som kan tolkas som att det är bättre att dö än att vara förlamad. Men jag tror samtidigt inte att hon menade så, det är bara lite klumpigt skrivet. Samma sak är det med Jonatan som först försöker trösta Skorpan när han är rädd för döden genom att berätta vackra sagor om Nangijala och sedan uppmanar honom att ta livet av sig för att komma till Nangilima.

Trots det hon skrev om Jonatans förlamning tror jag att Astrid egentligen vill stärka barns självförtroende. Hin gör det bland annat genom att berätta om Skorpan som klarar av allt som han försöker, även om det är jobbigt och Skorpan är liten och rädd. "Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa, bara en liten lort" säger Jonathan i boken. När Skorpan märker att han klarar allt han tar sig för stärker det hans självförtroende ännu mer vilket sedan resulterar i att han klarar av att rädda Jonatan två gånger. Han lär sig också att stå upp för sig själv och att inte ge upp, t.ex. när han möter Sofia, Hubert och Jossi och ska berätta att det är Jossi som är förrädaren. Då visar han mod som han inte hade förut genom att säga emot Jossi trots att han var farlig och han räddar både Hubert och Sofia från en säker död. Det är också en bok om kärlek mellan bröderna och om att bli älskad för den man är. Jonathan är en förebild som Skorpan ser upp till. Jonatans värderingar och tro på demokrati och människors rätt går som en röd tråd igenom boken.  Skorpan lär av hur Jonatan gör och tänker och de gör honom självsäkrare i sina egna handlingar.

Man kan också se boken ur ett religiöst perspektiv. Tron på ett liv efter detta på en bättre plats. Samtidigt finns helvetet för de onda. Men där tar likheterna slut, det finns ingen religion (vad jag vet) där det finns flera "himlar" eller där man kan dö i himlen. I bröderna Lejonhjärta är det mer som att det finns flera världar, när man har dött i en värld kommer man till nästa. Det finns inte heller en "genomgod" människa, alltså någon motsvarighet till en gud, i boken.

Astrid visar tydligt att hon tycker det är fel med diktatur genom att beskriva enväldesledaren Tengil som maktgalen och ond . Den åsikten samt huvudpersonernas motvilja till krig återspeglar vad som har hänt i världen under hennes liv, då syftar jag på: andra världskriget, Hitler och kalla kriget. Hon låter Jonatan framföra hennes egna värderingar genom att ge honom en motvilja mot krig och våld. "Jag kan inte döda någon ens om det gäller mitt liv" säger Jonatan i boken. Han kämpar samtidigt för demokrati och vill att folket ska få bestämma över sitt land.

När man för första gången får möta Tengil i boken kommer han ridande på en svart häst med svart mantel och svart hjälm. Eftersom det ändå är en barnbok behöver det inte vara mer symbolik än t.ex. att svart står för ont och vitt för det goda. Samma sak är det med Karmanjaka, Tengils hemb...