Meänkieli

Meänkieli

• Fakta

• Historia

• Språket

• Människorna

• Kultur

• Språket idag

• Kuriosa

• Källor

Det är ett officiellt minoritetsspråk i Sverige och tillhör den uraliska språkgruppen under kategorin finsk-urgiskt språk. Det kan jämföras med att Finland har finlandssvenska som ett minoritetsspråk i deras land.

Det finns fem olika minoritetsspråk förutom meänkieli i Sverige – finska, samiska, romani chib,

jiddisch. Om man tillhör en kommun där t.ex samiska, finska eller meänkieli förekommer i en stor utsträckning i det vardagliga språket är det ens rättighet att kunna kontakta de Svenska Myndigheterna och tala meänkieli etc.

För räknas som ett minoritetsspråk i ett land krävs det att språket blir godkänt av Europarådet.

En definition av minoritetsspråk brukar vara:

”officiellt erkänt språk som av hävd talats i ett visst land”.

Meänkieli är dock endast en dialekt som talas i Finland vid gränsen.

Själva ordet ”meänkieli” betyder bokstavligt ”vårt språk” på finska.

Antalet människor som talar Meänkieli är cirka 150 000 människor.

Man kan säga att Meänkieli är en blandning av tre huvud-dialekter – tornedalsfinska, torniolaaksonsuomi (Pajala), Gällivarefinska jellivaaransuomi (Gällivare kommun) och jukkasjärvifinska, jukkasjärvensuomi (Kiruna)

Man kan höra inslag av en norrländsk dialekt.

Språket blev till under 1100-talet när finnar immigrerade från Östra och Västra Finland till Tornedalen. Svenskar blev skeptiska med tanke på hur snabbt Meänkieli och Finska spred sig i Sverige. Under 1800 förändrade Sverige hela sättet att undervisa elever på. Lärare tvingade både Svenska och Finska elever att tänka på ett mer Svenskt sätt. Man hade dock Finsk undervisning för Finska elever och Svenska elever som ville lära sig Finska.

Ifall någon som varken är svensk eller finsk skulle höra en person prata meänkieli, skulle nog han eller hon tro att det var finska. Det låter väldigt likadant, men det skiljer sig mycket i stavningen och det förekommer även en del svenska ord i meänkieli.

Meänkieli

Finska

Ord:

paana – bana

näärinki – näring

pittsa – pizza

paari – bar

matressi – madrass

muuras - myra

Intervju med Anita:

Anitas mamma och pappa talade Meänkieli i hemmet och med vuxna samt släkt, men ej ingen annanstans. Föräldrarna talade inte meänkieli med Anita, utan pratade endast svenska med henne. Följden blev att hon lärde sig aldrig meänkieli, dock förstår hon.

1809 tillhörde Finland Ryssland och blev en union. Sverige fick en annan relation till det land de förut hade ägt. Plötsligt tillhörde landet en främmande makt, Ryssland, och blev på sätt och vis ett större hot mot Sverige.

Man drog gränsen längs Torneälven och familjer och släkter delades åt. Ibland kunde familjer jobba på ena sidan gränsen och bo på andra sidan gränsen. Ett löfte om detta var att ingen skulle skiljas åt, men som det brukar gå så fastställdes gränserna av byrokrater så att det skapades en slags tull mellan länderna.

Många historier om smuggling kommer från denna tid. Byarna runt Tornedalen var fattiga.

När försvenskningen inträffade efter Rysslands seger och Finland tillhörde Ryssland, förbjöd man meänkieli.

Syftet var egentligen gott från början, man trodde att det endast var nödvändigt att kunna ett språk och då kunna det till grunden.

Det andra syftet var att behålla svenskheten även vid gränstrakter.

Man förbjöd med stränghet att tala meänkieli, inte ens på rasterna fick man tala något annat än svenska! Anitas farmors far var präst och det var förut prästens ansvar att se till att skolorna fungerade och att det endast talades svenska i skolorna. Ändå talade han meänkieli med familjen och vänner, men tvingade folk att prata ren svenska.

Denna försvenskning dödade en del av folksjälen. Man fick en dålig självkänsla, kände sig dålig och fick en känsla av att det lönar sig inte att prata mer än ett språk (vilket inte stämmer nu). Det blev helt enkelt en pessimistisk inställning till livet. Man var mer pessimistisk på den svenska sidan, men mer positivt i finska sidan. Det var som att finnar hade upplevt mer krig än svenskar och man var helt enkelt tvungen att hålla humöret uppe för att överleva.

Exempel: Den finländska sidan undrade om man inte kunde marknadsföra skymningsögonblicket på höstarna, men på den svenska sidan av tornedalen hade man inte tänkt tanken. Man uthärdade skymningen helt enkelt.

Människorna som etablerade sig i tornedalsområdet gjorde som många andra finnar – den första byggnaden var en sauna (bastu). Man föddes och dog gärna i bastun eftersom det är en hög hygienstandard där. En sauna har alltid varit kärnan i finska kulturen.

Man bygger alltid bastun först i ett husprojekt, sen bygger man den resterande delen av huset.

Kvinnorna är eller var arbetssamma och renliga samt en väldigt eftertraktad arbetskraft i andra delar av Sverige. Annat var det med männen i tornedalen, vars stora intresse ofta kunde vara att dricka alkohol och spela kort. Våldsamhet kunde även förekomma i hemmen.

Då laestadius tro fick ett stort inflytande kring torneälven fick många familjer genast det bättre trots den stränga tron. Kortspel och alkohol blev en synd och i vissa familjer där tron drogs till det yttersta hade man inte ens gardiner. Det sades att gardiner tar uppmärksamheten från gud.

Laestadius var en svensk präst som bodde i Tornedalen.

Människorna var musikaliska och dansade gärna. Det sägs att musiken från tornedalen alltid började i dur och slutade alltid i mol.

Man höll en låg profil och skröt absolut inte om sin förmåga, man höll det för sig själv.

En forskare från trakterna fick höra om en by i tornedalen med ovanligt hög statistik med schizofreni och självmord. Hon åkte till tornedalen och fann att det var många familjer som inte klarade sig själv fick hjälp av grannarna genom att de kontaktade sjukhuset. När de togs hand om på sjukhuset fick de sina diagnoser. Man tog hand om varandra och man fick vara som man var.

Det finns motståndare till meänkieli och det upplevs som ett konstigt språk i Sverige. ”Varför skulle språket ens behövas i Sverige?”. De anser att meänkieli är helt onödigt.

Ättlingarna som finns på den svenska sidan av älven har börjat använda sitt språk, meänkieli. Nu är språket ett minoritetsspråk om man fortfarande lever sida vid sida med svenskan. Yngre människor börjar ta upp intresset om att lära sig meänkieli.

I släkterna har många glömt språket på grund av det förbud och förtryck som då fanns. Men inte kan man glömma ett språk som låter om en norrlänning talar finska med svenska ord här och där!?

Det är ett säreget språk och det är ett säreget folk som t...