Kvinnliga Filosofer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Kvinnliga Filosofer
När jag sökt information om filosofi irriterar det mig, att sällan olika kvinnors filosofier framstås tydligt, söker du på ordet filosofi på en sökmotor, kan du hitta massor av kända filosofer. Men det är nästan bara manliga som kommer fram på sökmotorn. Därför har jag gett mig ut på en resa genom filosofins historia i sökandet efter dessa kvinnor, som jag är övertygad om finns. Så därför ska jag hitta några kvinnliga filosofer och skriva om dem jag känner mest intressanta. I mitt sökande efter kvinnliga filosofer fann jag massor av kloka kvinnor, undra varför inte deras teorier blivet lika omtalade? Men här är dem jag fann mest intressanta: Ayn Rand, 1905 – 1982, Objektiviskt. Elisabeth Anscombe, 1919 – 2001, Filosofiprofessor i Oxford och Cambridge.

Så mina frågor kring detta arbete kommer givetviss handla om; Vilka var dessa kvinnor?
1. Ayn Rand, 1905 – 1982, Objektiviskt ?
2. Elisabeth Anscombe, 1919 – 2001, Filosofiprofessor i Oxford och Cambridge.
3. Edith Stein, 1891 – 1938.
4. Ellen Key,
5. Lite om Feministisk filosofi

1. Ayn Rand, 1905 – 1982, Objektiviskt
En gång tillfrågades Ayn Rand av en journalist om hon kunde sammanfatta sin filosofi medan hon stod på ett ben. Hon sammanfattade sin filosofi i fyra ord:
Metafysik - objektiv verklighet - för att naturen skall kunna behärskas måste man lyda den - önskningar är inte verklighet
Epistemologi - förnuft - du kan inte både äta kakan och ha den kvar
Etik - självintresse - människan bär begränsningen inom sig
Politik - kapitalism - giv mig frihet eller död
”Eller med andra ord, verkligheten existerar som ett objektivt absolut, fakta är fakta, oberoende av människans känslor, önskningar, förhoppningar och fruktan. Förnuft är människans enda medel för att uppfatta verklighet, hennes enda källa till kunskap, hennes enda vägledning till handling och det grundläggande för överlevnad varje människa bär begränsningen inom sig, oberoende av andras gränser. Hon måste leva för sig själv utan att offra sig för andra eller låta andra offra sig för henne, det idealistiska politiskt - ekonomiska systemet är låt – gå -kapitalismen. Det är ett system där människorna handlar med varandra inte med offer och ursäkt, inte som herre och slav, utan som handelsmän, fritt, med frivilligt byte av ömsesidiga fördelar. Det är ett system där ingen kan vinna värden genom fysiskt kraftutbyte.
Den styrande makten tar endast till maktmedel för att skydda människans rättigheter, den använder fysisk styrka endast i försvar och endast mot dem som missbrukar sådan mot oss, sådana som kriminella och främmande inkräktare. I ett system med fullständig kapitalism, borde det vara (men existerar ännu inte) en komplett separation mellan stat och ekonomi, på samma sätt och av samma skäl som stat och kyrka är åtskilda.”
(Fri översättning av en artikel i Times-Mirror, 1962, över introduktion till objektivism av Ayn Rand)
Ayn Rand föddes 1905 S:t Petersburg, Ryssland, och studerade vid universitetet i Stalingrad tills hon 1926 efter den ryska revolutionen flydde och kom till USA, där hon först bosatte sig hos släktingar i Chicago och därefter i Hollywood. År 1931 fick hon amerikanskt medborgarskap. Hon skrev pjäser och romaner med totalitarismens svårigheter som ämne. Hon var fast förankrad i Aristoteles filosofi och använde rationalism för att försvara individen och hennes rättigheter. Hon fortsatte att utveckla individualismens filosofi.
Hon säger om sig själv och i detta uttalande ligger grundtankarna i hennes hela filosofi: Mitt personliga liv är ett PS till mina romaner: det består av meningen ´Jag menar vad jag säger´. Jag har alltid levat enligt den filosofi jag presenterar i mina böcker - och den har fungerat för mig liksom den fungerar för mina romangestalter. Omständigheterna varierar, men abstraktionerna är desamma.
Vid universitet var historia hennes huvudämne och filosofi ett sidoämne. Historien skulle ge sakkunskap om människors förflutna för att hjälpa henne förstå; filosofin. Och filosofin skulle ge henne den objektiva definitionen av sina värderingar.
Den enda filosofiska skuld hon erkänner sig kunna bekänna är till Aristoteles. Hon är helt och hållet oense med stora delar av hans filosofi. Men hon har lär ha sagt, för att citera ordagrant: Hans definierande av logikens lagar och av vårt sätt att inhämta kunskaper är en så väldig triumf att hans misstag i jämförelse blir likgiltiga. Min hyllning till honom återfinner man i titlarna på de tre delarna av Och världen skälvde (Utan motsägelse, Antingen - eller, A är A).
Varför gillade jag denna kvinnas filosofi då?
För det första vilja säga som inte framkom här men när jag läste hennes biografi blir jag alldeles stum av förundran. Vilken kämparglöd och så otroligt tapper kvinna.

2. Elisabeth Anscombe, 1919 – 2001, Filosofiprofessor i Oxford och Cambridge.
- Den enda kvinnan som Wittgenstein accepterade.
Det fanns alltid en grupp kvinnor, som deltog i Ludwig Wittgensteins föreläsningar i Cambridge, UK. Detta irriterade honom för han ogillade kvinnliga akademiker och i synnerhet kvinnliga filosofer. En gång, när endast Elisabeth Anscombe var närvarande, utbrast han: "Tack gode Gud att vi har blivit av med kvinnorna!" Wittgenstein accepterade henne och kallade henne ofta tillgivet "gamle gosse".
Gertrude Elisabeth Margaret Anscombe - biografiska notiser
Elisabeth Anscombe föddes år 1919. Hon avlade examen vid Sankt Hugh´s College i Oxford och kom efter sin examen till Cambridge år 1942 där hon började att gå på Wittgensteins föreläsningar. Hon var en av hans mest entusiastiska studenter när han återupptog föreläsningarna 1944, hon upplevde hans terapeutiska metoder som en befrielse, en medicin, som frigjorde henne från filosofisk förvirring.
Hon skriver: Under flera år brukade jag tillbringa min tid, exempelvis på kaféer, med att stirra på saker och säga till mig själv: ´Jag ser ett paket. Men vad är det egentligen jag ser? Hur kan jag säga att jag ser något annat än en gul yta?´
Hon säger vidare: Jag hade alltid avskytt fenomenalismen och känt att jag satt fast i den. Jag kunde inte finna någon utväg ur den, men jag trodde inte på den. Det hjälpte inte att påpeka svårigheter med den, saker som Russell tyckte var fel med den, till exempel. Styrkan, dess livsnerv fanns kvar och värkte intensivt. Det var först under Wittgensteins föreläsningar år 1944 som jag fick se nerven dras ut med rötterna och den centrala tanken - Jag har detta, och jag definierar ´gul´ (exempelvis) som detta - angripas på ett effektivt sätt.
Under perioden 1946 - 47 var Anscombe åter i Oxford som professor i filosofi, men hon reste en gång i veckan till Cambridge för att gå på handledarmöten hos Wittgenstein, där ofta frågor om religionsfilosofi behandlades.
Wittgenstein flyttade i april 1950 in i Anscombes hem på Sankt John Street i Oxford, hon var närvarande när Wittgenstein dog. Tillsammans med Georg Henrik von Wright och Rush Rees ärvde hon Wittgensteins efterlämnade papper och de har tillsammans dokumenterat materialet, som framför allt finns i Cambridge, kopior i Helsingfors och CD-rom utgåva i Bergen, Norge.
Elisabeth Anscombe avled den 5 januari år 2001.
Min uppfattning om Elisabeth:
Första frågan som jag funderar över är: Hade hon blivit lika känd om hon det inte vore för att Wittgenstein var så förtjust i henne. Tyvärr så tror jag inte det. För mig känndes det som om denna kvinna kunnat utveckla något helt eget och kunnat stått mer på egna ben om det inte varit så att hon under denna tid var tvungen att ha en mans bekräftelse för att komma någon vart. Så såg samhället ut då. Vilket slöseri med intelligens!!

3. Edith Stein, 1891 – 1938.
Föddes som elfte barn i en judisk familj i Breslau i Polen år 1891 den 12 oktober. Hennes föräldrar var Auguste och Siegfried Stein, fadern var trävaruhandlare. Själv berättar Edith i Aus dem Leben einer jüdischen Familie att hennes mor lade stor vikt vid att Edith var född på den judiska försoningsdagen och intresset för existensiella frågor följde henne under hela livet. Redan när hon var halvannat år dog fadern plötsligt och lämnade affärsrörelsen och familjen, som bestod av sju överlevande barn till modern Auguste. Men modern var en stark kvinna och trävaruhandeln utvecklades och blomstrade under hennes ledning.
Edith sade redan som fyraåring: den som en gång ljuger, den tror man inte på, även om han talar sanning. Hon var en viljestark och tänkande ung flicka och nöjde sig inte med att gå på Kindergarten, där hon var så olycklig att modern måste acceptera för tidig skolgång och Edith och den äldre systern Erna gick i skolan tillsammans. Skolan blev en tillflyktsort för Edith och hon fick glänsande betyg.
Edith Stein har själv beskrivit sig som ateist mellan tretton och tjugoett års ålder. Efter avlagd studentexamen påbörjade hon sina akademiska studier i psykologi, historia och germanska språk. Hon bodde vid denna tid hemma hos modern och hon omprövade nu sin ateistiska tro. Som tjugotvååring flyttar hon till Göttingen men hennes studier avbröts av första världskriget, då hon anmälde sig som frivillig röda korset medhjälpare. En kort tid arbetade hon som lärare vid sin gamla skola i Breslau innan hon flyttade med Husserl till Freiburg, där hon avlägger doktorsexamen. När hon lämnat sin tjänst som medhjälpare till Husserl söker hon anställning vid något universitet, men omständigheterna är mot henne, hon är kvinna och judinna.
Edith Stein återvände ännu en gång till sin hemstad Breslau där hon anordnade föreläsningar i moderns hem. Under en vistelse hos väninnan Hedwig Conrad-Martius fann Edith en bok om den heliga Teresa av Avilas liv, hon sträckläser den och konstaterar: Detta är sanningen. Hon menade att det är omöjligt att analysera övergången mellan icke-tro och tro, men för Edith blev detta ett steg in i katolicismen. Hon blev sedan lärare vid Domikan systrarnas skola i Speyer men hon bar på en önskan att bli upptagen i karmelitordern, precis som Teresa av Avila. Hon strävade efter att vara öppen för hela filosofin, för alla strömningar, "en tidlös kärlek till visheten och sanningen, vilket ju ytterst är målet för allt filosofiskt arbete"
I slutet av 1920-talet reste Edith Stein runt i hela Tyskland för att tala om kvinnans uppgift i samhället och kyrkan. Hon återkom ofta till pedagogisk frågor och undervisningsmetoder. Hon pläderade för att kvinnan skall respektera sitt eget väsen och sin värdighet. Hon talade om kvinnans rättigheter men ur ett annat perspektiv, hon ansåg att kvinnan har något som är unikt. Kampen får inte bli ett mål i sig, eftersom kvinnan då förlorar sin själ. Kvinnan är, enligt Edith Stein, inte mindervärdig mannen, hon har ett egenvärde och en egen uppgift i livet.
Men hennes judiska ursprung riskerade klostrets säkerhet och hon flydde till Holland, där hon förenades med sin syster Rosa, som också blivit katolik och tagits upp i Karmelitorden. När tyskarna marscherade in i Nederländerna försökte man få utresetillstånd för Edith, men byråkratin drog ut på tiden och efter en kyrklig protest mot deportation av judiska familjer fängslades 244 katolska judar och fördes till koncentrationsläger, bland dem Edith och hennes syster Rosa. Förmodligen gasades Edith ihjäl strax efter ankomsten till Auschwitz.
År 1998 helgonförklarade påven Johannes Paulus II Edith Stein under namnet den heliga Teresa Benedicta av Korset, året efter blev hon ett av de tre kvinnliga skyddshelgonen för Europa, de andra är den heliga Birgitta och den heliga Katarina av Siena.
Min uppfattning om Edith:
Wow, hon kämpade verkligen. Trots att detta var en tid i historian då kvinnan inte skulle vara självständiga, mer än i hemmet. Hade både hon och hennes Mamma, som jag också tror var en mycket stark kvinna, funnits nu, då hade vi haft två fina politiker. Förhoppningsviss kunde de ha flyttat till Sverige också…
En sådan stor kvinna tycker jag att det är väldigt konstigt att man inte fått hört mer om.

4. Ellen Key
Ellen Key var en pedagogisk föregångare, banbrytare och förkämpe för barnens plats i samhället. Flera av hennes böcker är översatta till mer än tio språk och hon är mer känd utomlands än i sitt eget hemland. En ung koreanska gjorde några år efter Ellen Keys bortgång en resa till Sverige för att besöka de platser där Ellen Key levt.
Hon berättade för författarinnan Mia Leche-Löfgren, "Att när budet om den stora svenskans död nådde Korea, hedrade man hennes minne med en sorgehögtid som kunde anstå en drottning. Hon berättade också, att man i hennes hemland med undran talat om hur Sverige behandlat sin största kvinnliga tänkare."
När UNESCO år 1994 gav ut skriften Thinkers of Education så presenterades självklart Ellen Key. En studie i Ellen Keys pedagogiska tänkande, främst med utgångspunkt från Barnets århundrade har översatts till japanska, där man givit ut tretton upplagor av Barnets århundrade. I Tyskland har samma bok getts ut i nästan fyrtio upplagor. När Barnets århundrade höjdes till skyarna utomlands mottogs verket kyligt i Sverige. I Italien till exempel är Ellen Key fortfarande en auktoritet inte minst i Reggio Emilia och för Maria Montessoris efterföljare. Den polsk-judiske läkaren Janusz Korczak, som skrivit boken Hur man älskar ett barn, har tagit djupa intryck av Ellen Key. I Sverige har den allmänna barnomsorgen påverkats och Alva Myrdal influerades av Ellen Key.
Ellen Key var en populär föreläsare och till hennes framträdanden kom ofta femhundra personer, någon har gjort uppskattningen att tiotusen människor lyssnat till Ellen Keys föreläsningar, men många gånger fler åhörare kom till hennes föreläsningar i Tyskland, Holland, Schweiz, Österrike och Ungern. Den fyra månaders långa turnén blev ett verkligt triumftåg i Europa.Ellen Key kritiserade ofta det rådande skolsystemet och skrev bland annat: I nutidens utmärkta skola infogas det späda personlighetsämnet - eller rättare utströs det för vind och våg, som en liten sten vid stranden. Där träffas den av det ena vågskvalpet efter det andra, dag från dag, termin efter termin. Plask - fyrtiofem minuter kristendom; plask - dito historia; plask - dito slöjd ... Under dessa vågskvalp domna hjärnorna, fördummas och förstummas själarna, lärarnas som lärjungarnas ... Först när envar fritt får göra vad han själv bäst kan, då skall han ofta lockas att även försöka sig på något av vad de andra kunna. Sålunda skall ensidigheten naturligt motvägas, men icke som nu skoningslöst utplattas med det ´harmoniska bildningsidealets´vält!
Ellen Key vill att skolan skall möta varje barn, som är unikt. Hon är emot den traditionella åldersindelningen och tycker att skolan ställer för låga krav på vissa barn. Tidig specialisering, där utpräglade anlag finnas; koncentration kring vissa ämnen under vissa tidpunkter; självarbete under hela skoltiden; verklighetsberöring under alla skolstadier - det måste vara den nya skolans fyra hörnstenar. Ellen Key drömmer om en skola som kan forma personligheter istället för de skall bli encyklopedier i västficksformat.
Min uppfattning om Ellen:
Vi svenskar borde skämmas för att vi inte tog vara på en så klok kvinna. Det känns nästan till och med som de styrande av vårt rike på denna tid, var rädda för hennes visdom. Jag tycker det är tur att i alla fall andra länder tog vara på hennes filosofier, som faktiskt gick att omsätta till metoder i verkligheten. Jag tror att om vi använde oss mer av Ellens metoder i för, låg och mellan stadiet, så skulle mobbning minska, färre barn skulle nog få diagnoser.

5. Feministisk filosofi
Många vill hävda att den feministiska filosofin har sin grund och urmoder hos Simone de Beauvoir. Gällande den moderna feministiska filosofin är detta påstående kanske sant, men det är mycket långsökt att tro att det inte funnits kvinnliga filosofer och feministisk filosofi innan dess. Simone de Beauvoir, född 9 januari 1908 i Paris, Frankrike, död 14 april 1986 i Paris. Simone de Beauvoir föddes i en högborgerlig familj i Paris och beslöt redan som ung att ägna sitt liv åt studier och skrivande. Hon studerade filosofi vid Sorbonneuniversitetet i Paris och avlade examen med en uppsats om den tyske filoso...