Bokrecension: Ondskan av Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”-Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras! Vrålade rektorn”

Boken utspelar sig på 1950-talet i Stockholm. Erik Ponti växer upp med sin mamma, sin styvfar och sin lillebror i en trerummare i Stockholm. Han går på Vasa real, en skola i närheten. Erik skrämmer sina skolkamrater, hotar och förstör lektioner. På skolgården är det vardag för Erik att slå ner andra elever, det är enda sättet att få dom att lyda.
Erik Ponti är endast 14 år när han inte längre har rätt till undervisning i Vasa Real. Han relegeras för upprepat våld mot kamrater, organiserad brottslighet i form av att stjäla och upprepade tillfällen då han varit respektlös mot lärare. Erik Ponti är en mardrömselev. Rektorn i Vasa Real ringer runt till alla rektorer i Stockholm och varnar dem för Erik. Följden blir inget läroverk, ingen studentexamen, inga studier på universitet och inget liv. Erik vill själv fullfölja sina studier och hans mamma sätter honom på Internatskolan Stjärnsberg. För att kunna göra det säljer hon en fin tavla från lägenheten där de bor. När Erik kommer till Stjärnsberg blir han visad runt av Bernard von Schrantz, en så kallad ”rådismedlem”. Erik föraktar genast dem som ska ta ansvar för hans uppfostran. ”Här på Stjärnsberg hade nämligen eleverna ansvar för varandras uppfostran, kamratuppfostran kallades det. På så vis slapp man ha lärarna indragna i bråk om ordningsbetyget osv.” Erik träffar sin rumskamrat Pierre och det visar sig att dom är varandras motsatser. Erik försöker få med sig Pierre i sina protester mot rådsmedlemmarna. Till en början hänger Pierre med och vägrar ”peppisar” (slag mot huvudet med ett vasst föremål) och andra saker. Men han är inte lika stark som Erik och han lämnar tillslut skolan. Erik gör allting för att det ska bli svårt för de två han hatar mest, han har ger dem öknamnen Skitenhielm och Blinkenfyren. Eriks kamp blir inte utan skador och trubbel, men han slipper i alla fall åka hem på helgerna till sin styvfar. Rådet på skolan dömmer efter bara några veckor på den första terminen Erik till alla Lördag-Söndagar med straffarbete och arrest och han behöver inte åka hem. Att bli dömd att stanna på skolan är precis vad han vill.

Eriks kamp är lång och han lyckas inte med vad han kämpat för, att alla med gemensamma krafter ska krossa skolans regelsystem. I boken handlar det mycket om politik, vad som är rätt och fel och om kamper. Det handlar om kamper mellan Erik och ”rådisarna”, Erik och systemet, Erik och hans oförstånd att trappa ner på våldet och vad jag tror en inre kamp för Erik att bevisa att han är intelligent, speciellt för sin styvfar.

Erik förändras mycket. I början är han bara en person som vill ha makt, men i slutet vill han ha makt för att kunna göra något bra med den. Han vill med sin makt förändra för de som kommer dit efter honom.

Den här boken har lärt mig mycket. Jag tyckte boken kändes frustrerande ibland när det inte gick som jag tänkt mig. De flesta böcker är förutsägbara, men det var inte den här boken. Därför tycker jag att den har varit en bra upplevelse.
Jag vet inte om jag kan rekommendera den här boken till andra. ...