Goethe

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Detta brev är från Christiane Vulpius som, är gift med Johann Wolfgang von Goethe. Hon sitter i sitt rum och skriver ett brev till honom på grund av att hon är trött på hans otrohetsaffärar och undrar vart all kärlek har tagit vägen. Hon vill få ett slut på det här, och skriver ut sina känslor och tankar.
Torsdagen den 17/01-1716 Tyskland-Weimar
Kära Goethe
Eftersom jag ständigt får lida av dina otrohetsaffärer till andra kvinnor, så har det gjort att jag nu skriver detta brev till dig. Jag lider av våran lilla kärlek som glöder svagt än idag. När jag går ut i staden och träffar mina vänninor så undrar dem men sina nyfikna blickar om jag vet vem din senaste älskerinna är. Att gå ständigt runt med dessa tankar gör mig galen.
Herregud Goethe kan du inte förstå att jag är din fru? Var det inte vi två som tillsammans gick in i kyrkan och lovade vid guds ord att älska varandra i nöd och lust tills döden skilljer oss åt?
Min käraste vad är det som har fått dig att bli som du är idag? Under alla dessa år har jag tänkt men aldrig haft modet att ta upp det med dig. Nu vill jag uttrycka mina känslor och tankar som finns inom mig och länge veat komma ut.
Den dagen jag träffade dig så blev jag färälskad. Jag läsate dina böcker om och om igen för att lära känna dig närmre. Det var från erotiska dikter till sorgsna. Jag blev passionerad av dina goda dikter. Men jag har alltid blickat ifån dem oroliga händelserna. Det kanske jag aldrig borde ha gjort, för att just nu lider jag lika mycket som din bok; Den unge werthers lidanden. När du beskriver i boken hur du led av att se den kvinnan du älskade äkta sig med sin trolovade, så fick du en stor sorg inom dig, du fick deppretion och grävde ner dig själv i djupet.
Nu när jag vet att du älskar med andra kvinnor medan jag är din fru, så växer samma känslor som du en gång hade.
Jag är frustread Goethe!
Jag ser livet utan mening just nu, jag vill slå ner dem kvinnor du har älskat med. Jag vill dela mina käsnlor med folket utanför, för att visa hur jag känner och framför allt berätta om vilken ohygglig typ du är! Ack att det har blivit såhär. Mitt hjärta gråter.
Dina händer som än gång rörde mig, delar du med andra nu. Dina läppar som en gång kysste mina läppar har tinat bort. Jag minns knappt när du senastkysste mig. Och dem fina balen? Då jag gick stolt vid din sida för att visa att du är min man, bara min.
Men du är inte bara min längre. Du har skämt ut mig. bland vänner och fiender, dem hånar oss. Dem hånar mig!
Jag undrar vad det som har fått allt det här att hända. Vad har jag gjort för fel? Har jag inte tillräckligt mycket skönhet eller är jag inte lika fin som dem andra?
Efter alla dessa år har jag tagit mina egna resonemanger. Du skäms över mig! inte sant? För att jag komme...