Friheten segrar alltid

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Novell om en ung flickas slaveri.

Allting började en något mulig sommardag då min mor, Mariana födde mig. En mörkhyad liten tjej som skulle få namnet Marion efter sin mor Mariana.
Båda mina föräldrar, Mariana och Miratus var slavar åt en rik man, Victorius.
Samma dag som min födsel kom deras mästare Victorius in i stugan.
Han gick fram till min mor och tog ett stadigt tag om hennes vackra mörka hår och slängde henne ner på golvet.
Hennes hjärtskärande skri kunde få allas hjärtan att brista.
Victorius fnyste åt henne och tröck henne hårt ner mot golvet.
Min far Miratus var oförmögen att kunna göra något annat än att bara titta på och se hans fru kämpa för sitt liv.
Mariana kämpade, men lyckades inte komma ifrån Victorius starka grepp om hennes händer. Med ena handen om hennes vrister använder han den andra för att fösa upp hennes slitna klänning. Plågsamt och brutalt våldtar han henne, medans Miratus ser på med ögon fulla av tårar och hat.
Efter en lång stund i plågan så kliver han upp och hånler mot miratus som står orörlig i hörnet av rummet. Victorius går ut för att hämta ett långt rep som han senare stryper min mor med som ligger gråtande och flämtande på golvet. Det tar inte lång tid för hon upphör att andas.
Han går fram till min far och tar sin kniv, sätter den mot hans strupe.
Miratus faller ner på golvet och förblir orörlig, tyst och död.

Han tar upp mig ur vaggan, och går sin väg.

Jag växte upp i hans hem, ovetande om min härkomst.
Hans pigor diade mig och födde upp mig, och lärde mig att förakta och hata Victorius, men utan att våga visa det.
I detta hushåll var det mästaren som bestämde, och kunde göra precis vad han ville.

Redan vid 6 års åldern fick jag börja att hjälpa till i hushållet, så som diska och skura golven. Det gick bra till en början, men den dagen jag skulle fylla 10. Det var då allvaret började.
Dagen började som vanligt, och jag trodde ingen skulle ens komma ihåg att det va min födelsedag.
Men när alla mina dagssyslor var klar så bad Victorius mig gå in till den stora salen där Victorius brukar äta.
På bordet mitt i salen är fullt med rykande god mat.
Det såg ut att räcka till minst 30 personer, jag bara stod och gapade till den fantastiska vyn framför mig.

han sa åt mig att sätta mig ned och äta så mycket som jag bara orkade, det var min födelsedag och jag förtjänade något extra tyckte han.
Utan en tvekan satte jag mig ner och slängde i mig så mycket jag bara kunde på en gång. Jag var helt utsvulten!

Han stod och log mot mig, men det var inget vanligt leende.
Det var ett ont, lurigt leende, som om han vore djävulen själv.
Jag stannade upp i mitt slafsande och frågade varför han log så, och var en aning illa till mods av att se han titta på mig så ondskefullt.

Han började med att berätta att han hade något att erkänna, nu när jag skulle fylla 10. Så berättade han om min födelse, då mina riktiga föräldrar blev brutalt mördade och jag blev bortrövad från dem. Han berättade hur han våldtagit min mor och njutigt till fullo och sedan strypt henne till döds.

han log elakt och nästan hånskrattade mig rakt i ansiktet när han såg mig börja hejdlöst gråta och hålla för öronen, men slutade snabbt efter fått ett rejält slag mot kinden.
– Horunge! Tål du inte sanningen, din vekling!, Skrek Victorius och hånlog.
– Förlåt, herre. Det ska inte hända igen, sa jag något skräckslaget och försiktigt.
Han fnyste bara åt mig och gick sedan iväg. Men jag hörde ett vagt skrikande ifrån honom när han gått en bit bort.
- Gå och lägg dig fyrfoting!!
Omtumlad och lite mör efter dagen så gick jag vacklande med handen mot kinden in till mitt rum. Jag tog av mig kläderna och somnade.
Victorius kom in en stund senare och satte sig vid min bädd.
Stark lukt av alkohol nådde mig och jag blev tvungen att vrida bort huvudet lite för att kunna andas.
Han hade glömt sina nattliga tillfredställelser förklarade han och började smeka mig.
Jag förstod ingenting, varför gör han såhär? Vad håller han på med?
– Du har blivit stor och mycket vacker, därför ska jag belöna dig, sa han flåsande konstigt i mitt öra.
Skräckslagen gick jag med på det han gjorde, jag ville ju inte dö.
Jag hörde hur han började stöna, jag trodde han höll på att bli sjuk. Han bad mig sära på mina ben. Jag tvekande en liten stund, men innan jag han sära på benen tog han ett hårt tag om mina ben och särade våldsamt på dem.
Jag kände en enorm smärta inuti mig och förstod vad som höll på att hända.
Jag började skrika och kämpa mig lös, men med hans ena hand mot munnen och andra slitande i mitt hår kände jag mig totalt maktlös. Det var en sådan enorm smärta att jag nästan svimmande, jag såg blod överallt.
Jag dör! Nu dör jag!, Tänkte jag.
Efter en stunds slitande slet han ut den och stoppade våldsamt in den i min mun, och jag kände någonting fruktansvärt vidrigt sippra in i munnen på mig. Jag klarade inte av att ta allt så jag spottade ut det äckliga vita slemmet och spydde på golvet. Han slog mig återigen i ansiktet och kallade mig otacksam slyna och sedan gick därifrån något utmattad. Innan han gick ut från rummet sa han tyst ”slyna” ännu en gång och gick sedan iväg.
Själv låg jag kvar, paralyserad, blodig, skräckslagen, svimfärdig och illamående.
Den natten kunde jag inte sova, den enorma smärta jag känt och känner. Den är obeskrivbar.
Stanken efter blodet och spyan fick mig nästan att spy ännu en gång, men jag lyckades hålla mig. Jag kravlade mig ut på golvet och la mig i ett blodfritt hörn i rummet.
På morgonen efter en helt sömnlös natt varken ville jag eller kunde inte gå upp, jag hade så enormt ont att jag knappt kunde gå.
Men Victorius kom in på mitt rum och skrek de vanliga dräporden, Horbock, Slyna, Fyrfoting osv.
Han såg allt blod som låg runt omkring, men han brydde sig inte. Han tog ett fast tag om min arm och slet upp mig.
– Gå och gör dina sysslor, slyna!, Skrek han argsint.
Jag ville svara men jag kunde inte för min röst fanns inte med mig idag. Jag fick lov att göra som han sade, så jag försökte på bästa sätt vackla mig bort till köket för att diska.
Mina händer var så skakiga att jag tappade en tallrik på golvet så den gick sönder.
Snabbt var Victorius där som, alltid finns i närheten för att höra eller se om jag felar på någonting, och gav mig ett riktigt kok stryk.
Han skrek på mig att om jag inte skötte mig blev det minsann ingen mat idag.
Nu ännu mer skakig på handen försökte jag diska upp resten som fanns kvar.
Jag lyckades mot all förmodan att inte tappa flera saker, trots att jag var på god väg flera gånger.
Efter mycket slit så var jag äntligen klar med disken.
Jag vilade mig en stund när ingen såg på och senare tog styrkan till att börja skura golven i det stora huset.
Huset bestod sammanlagt av 14 rum, 6st på övervåningen och 8 på nedervåningen.
På övervåningen fanns det bara små sovrum för slavarna och ett något större för den rike Victorius. På nedervåningen fanns bland annat köket, vardagsrummet och ett middagsrum.
Att skura 14 golv denna dag kändes hårt. Jag började uppifrån och jobbade mig ner.
Mitt rum tog längst tid att skura med tanke på allt blod som fortfarande låg kvar och hade i stort sett torkat in i golvet och spyan som låg utkletat på golv och sängkläderna..
Efter timmars skurning var jag äntligen klar. Då var det äntligen middagstid och jag försökte verkligen skynda mig till köket för att hämta mat.
Eftersom vi inte fick delta i Victorius middag vid middagsbordet hade vi slavar fått ett eget matbord att äta vid. Victorius har väl ungefär sammanlagt 20 slavar. Men jag ser bara 4-5st eftersom de flesta slavar är utomhus och arbetar eller dylikt.

Efter att ha fått i mig en för mig väldigt god mat blev jag lite piggare och kunde nu i alla fall gå normalt.
Så var det dags att diska efter dagens middag. Denna gång tappade jag ingenting, jag var mycket stadigare på handen nu. Det var lättare att diska nu eftersom jag fick hjälp av ett par andra slavar, också kvinnor. De var dock mycket äldre än mig, kanske runt 20 års åldern.
De sa inte så mycket, men när vi diskat klart och skulle gå tog en de tag om min axel och sa att de förstod och att jag skulle hålla ut så gott det gick.
Jag blev helt tårögd. Att dom ens bryr sig om mig, det var nästan ofattbart. Jag har aldrig fått känna på kärleken sådär starkt. Jag kunde inte säga så mycket utan bara log åt dom och sedan gick iväg.
Nästa moment jag behövde göra var att byta sängkläder i alla sängar.
Så jag hämtade en bunt med sängkläder och gick upp på övervåningen för att byta.
När jag började närma mig mitt rum kände jag blodlukten ganska väl, fast när jag fått byta sängkläder blir det bättre, tänkte jag mödosamt.
Jodå, det blev faktiskt bättre. Jag hade verkligen arbetat hårt för att få bort den vidriga lukten och har lyckats ganska bra tycker jag. Men jag kände verkligen en obehaglig känsla att va inne i rummet, jag tänker mig fortfarande att jag ligger där maktlös i sängen medan han uträttar det han ska göra. Jag kände försiktigt på mitt huvud, det är fortfarande ömt efter att han ha slitit så fruktansvärt i håret. Jag tror faktiskt att jag tappat en del hår känner jag. Det måste se tragiskt ut.
På något sätt slog jag bort alla hemska minnen från gårdagen och hämtade allas tvätt och gick iväg för att tvätta. Skönt att det här är det sista för dagen, tänkte jag lättat. Sen kan jag äntligen få sova ut. Hoppas jag.
Jag stod ett bra tag och skrubbade bort allt blod på mina lakan. Det var inte det lättaste, men efter en bra tids skrubbande lyckades jag få det riktigt vitt igen.
Sådär, då är all tvätt klar och upphängd. Det började bli riktigt mörkt ute så jag gick iväg till mitt rum för att sova.
Återigen tog jag av mig kläderna och la mig i min nybäddade säng.
Det kändes skönt att inte ha blodstanken kvar i rummet. Jag låg och tänkte en stund innan jag försökte sova, jag hatar verkligen att vara slav! Man blir kränkt varenda dag, man får inte vara mänsklig, man blir sexuellt utnyttjad.
Men det finns ju såklart vissa fördelar med att vara slav med istället för att vara fattigt fri.
Jag får mat och husrum, och får bo i ett hyssat fint rum. Jag får kläder av min mästare.
Jag ska väll egentligen inte klaga.
Jag kände att tröttheten började ta över min tankegång och jag flöt in i drömmarnas värld

Efter att ha kanske sovit i någon timme kom Victorius in på rummet med 3 andra män.
Vad är nu detta?
Ja, detta är då flickan, är hon inte sällsynt fager?, sa Victorius stolt
Jo, det må jag säga. Sådana som henne ser man inte varje dag, sa en av de 3 männen förvånad.
Vad säger ni, skulle ni vilja med henne? Hon är snäll och trång, så hon är inte till besvär, svarade Victorius och skrattade.
Det började gå upp för mig vad som skulle inträffa och började smått bli orolig.
En av männen gick fram till mig. Tittade noggrant på mig och sedan sa till de andra.
Jag börjar, gå ut och vänta ni, jag kommer när jag är klar.
Så gick Victorius och de andra 2 männen ut. Mannen som var kvar i rummet satta sig intill mig, drog bort täcket och skådade min kropp. Den var ganska så mycket utvecklad trots att jag bara var 10 år, och det syntes att mannen var mycket förvånad över det.
Han smekte mig varsamt och sa åt mig att ställa mig på alla fyra ben på golvet. Något tveksamt lydde jag hans order med ställde mig på alla fyra på golvet precis som han sa.
Han drog av sina lätta kläder och sedan tog ett hårt tag om min rumpa.
Nu ska du va tyst förstår du, annars dör du, sa han väsande.
Stelfrusen var jag där jag stod med alla fyra på golvet medan han trängde in i min anal.
Jag kved till och bet mig i läppen för att inte skrika av smärta. Tå...