Hoten mot den svenska demokratin

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I följande uppsats har jag använt mig av moderater och miljöpartister för att få en höger- respektive vänsteruppfattning om de olika frågorna. Tyvärr fick jag inte tag på varken (s) eller (v), så det fick bli (mp). Det är inget jag tycker om, men det fick mitt arbete att bli gjort. Arbetet rör olika punkter som skulle kunna hota demokratin, och i sådana fall på vilket sätt. Samhällskunskap C är kursen i vilken detta är skrivet, så om man har läst internationella relationer så är det ett plus.

Mycket nöje!
_____________


Runt om i världen idag ser vi hur demokratin sätts på prov på olika sätt. I Frankrike har stora upplopp brutit ut i förorterna. Efter åratal av försummelse i invandrartäta områden var två pojkar med invandrarbakgrunds död en utlösande gnista. Tyvärr finns risken att människor utnyttjar denna situation för att bruka våld mot de delar av samhället som de inte är nöjda med. Terrordåd runt om i världen är ingen ovanlighet på nyheterna längre. Demokratin sätts ständigt på prov. Vi lever i en fiktiv värld i Sverige, där våldet mer än sällan ens kan jämföras med det internationella våldet. Vi tror inte att vi skulle vara hotade på något sätt. Men det kommer hot krypande som inte alla känner till. Vilka är dessa hot och vad kan göras för att motverka dem? Jag har fått kontakt med två av våra riksdagspartier; Moderaterna och Miljöpartiet. Moderaternas svar var mycket mer utvecklade än Miljöpartiets, men jag kommer att utgå ifrån deras åsikter om respektive punkt, samt baka in mina egna åsikter i texten och försöka få till en slutsats.

Att människor känner ökad irritation över politikerna och att förtroendet för våra politiska partier minskar är väl något som de allra flesta känner till, eller till och med är delaktiga i. Men vad kan man göra åt det då?
Politikerförakt kan, enligt Moderaterna, vara både konstruktivt och destruktivt. De anser att det inte är ett internationellt fenomen, utan mer ett nationellt fenomen. Först efter Europavalet 1995 blev röstdeltagandet mycket lågt: 41,6 %, och tre år senare skedde en påtaglig minskning. Moderaterna anser att politikerförakt är bra, så länge det riktar sig mot de politiker som missbrukar sina ställningar och utnyttjar våra, skattebetalarnas, pengar efter eget bevåg. De menar att det skulle ha varit mycket mer skrämmande om vi ”vanliga” accepterade att makthavarna betedde sig hur som helst. Moderaternas informationssekreterare säger i sitt mail till mig: ”/…/ om politikerföraktet utökas till att omfatta politiker rent generellt, är det en farlig utveckling. Resonemang av typen: ’Sådana är de väl allihop, mer eller mindre…’ bidrar till att sänka politikers status /…/”. Jag kan hålla med honom om detta. Det bidrar till att sänka politikernas status, helt klart. Moderaterna föreslår dock inte någon lösning på det här.
Miljöpartiet då, vad tycker de? De svarade mycket kort, ändock koncist, på mina frågor. Jag fick bara svar på vad de har för förslag på lösningar. De anser att en början skulle vara att sänka ersättningen för politiker, så att den är i nivå med oss ”vanliga” människors löner. Vidare säger Miljöpartiet att det är ett stort missförstånd att alla politiker skulle tjäna mycket pengar. De menar att politiken till stor del är ideell och de flesta engagerar sig politiskt vid sidan om ett vanligt jobb. Personligen har jag svårt att tänka mig att de högsta inom politiken, partiledarna till exempel, inte jobbar med politik på heltid. Deras löner och ersättningar borde sänkas så att de inte står överdrivet högt ovanför oss andra. Självklart ska de ha högre lön än ”Medelsvensson” då de har ett mycket viktigt arbete, men det finns en rimlighetsgräns.
Jag tror att om missnöjet skulle öka, och röstetalen minska drastiskt, då skulle det bli ett stort hot. I den situationen har intresseorganisationerna en mycket avgörande roll och det skulle leda till att de starkaste hos folket skulle få sin vilja igenom, medan resten av folket för att nöja sig med missnöje.

Vad anser dessa båda partier om lobbyism då? Miljöpartiet svarade helt enkelt att det är ett utbrett och utvecklat fenomen inom EU, men att det också håller på att växa fram inom Sverige. De menar att lobbyism i sig inte behöver vara negativt – det som är negativt är när dessa intresseorganisationer växer sig för starka, så att de överröstar folket.
Moderaterna anser att lobbyismen är en sorts ”inbyggd motsättning” inom politiken. Representanterna som väljs, väljs ju som representanter för folket och då måste man ju lyssna på folket. Men, som Moderaterna säger, är man beredd att lyssna på enskilda personer, måste man vara beredd att lyssna på organisationer också. Tyvärr är det ju så att det är de stora, välorganiserade rörelserna som skriker högst och överröstar de mindre. Bara för att de hörs mest så betyder inte det att partierna måste lyssna till dem, ledarna måste ju se till det som är skäligt och rimligt.
Moderaternas informationssekreterare Johan Westrin säger till mig att: ”/…/ så länge lobbyismen sker relativt öppet, kan den nog inte sägas vara något större hot mot demokratin. Men när den sker bakom slutna dörrar – och när det kanske kommer in pengar i sammanhanget – blir det mycket mer tveksamt”.
Jag kan hålla med båda sidornas uppfattning, även om Moderaternas var något mer utvecklad än Miljöpartiets, så är båda mycket rimliga. Självklart är det inte bra om det blir en för ensidig lobbyism och partierna bara lyssnar till de stora intresseorganisationerna.
Personligen tror jag att så länge lobbyismen förekommer öppet och i kontrollerade former så är det inget hot mot demokratin. Men om det skulle bli ensidigt och slutet skulle det obestridligt bli ett större hot.

När det gäller mediernas påtryckningar inom politiken går Moderaternas och Miljöpartiets åsikter isär. Mp anser att medierna, i alla dess former, ger form åt svenska politiker och partier. Det är i den mån som de framställs i media som de uppfattas av människor. Skulle, till exempel, allt fler skandaler med högt uppsatta politiker involverade visas i media skulle förtroendet för politikerna dala ordentligt. Uppmärksammas mest dåliga saker så får folket uppfattningen att politiker i allmänhet är dåliga.
Moderaterna, å sin sida, anser att medierna är ett mycket positivt inslag ur demokratisynpunkt. De menar att så länge medierna är fria så har de snarare en i demokratisammanhang viktig, granskande roll. Westrin menar också att ”Fria och oberoende medier är en förutsättning för demokratin”.
Däremot, säger han, har vi på senare tid kunnat se hur Socialdemokraterna har försökt att, inom TV- och radioområdet, inskränka etableringsfriheten. Han ger dock inga konkreta exempel på detta. Moderaterna anser inte att det skulle vara något hot mot vår demokrati nu.
Jag anser att, som det är just nu, är det inget hot; däremot kan man i allmänhet säga att mediernas uppfattning är vår uppfattning. Framställs politiker i dålig dager, faller förtroendet och allmänheten ogillar dem allt mer. Skulle däremot, säg, Socialdemokraterna få för sig att förbjuda att andra partier och politiker gestaltades i svenska medier – då skulle det vara ett påtagligt hot. Det skulle då leda till ett styre liknande diktaturen, i alla fall ur mediernas aspekt.

Sverige internationaliseras allt mer. Globaliseringen är oundviklig i dagens samhälle. Skulle detta på något sätt vara ett hot mot demokratin?
Miljöpartiet säger att det, på sikt, skulle kunna bli ett större problem inom demokratin än det är idag. De medger att det internationaliserade samhället har fått självstyret beskuret av globaliseringen. De menar att det finns ett ”demokratiskt underskott” i stora organisationer, WHO exempelvis. Miljöpartiet åsyftar att ”Även EU är en del av detta problem, även om det inom EU finns – ett på papper – demokratiskt system”. De föreslår att man löser detta genom att decentralisera maktstrukturen, och på så sätt föra besluten nära människorna. Vidare menar Mp att icke-statliga organisationer spelar en stor roll för att föra fram folks upplevelser och åsikter. Beslutsfattarna måste bli bättre på att samtala med dessa.
Jag får intrycket att Mp anser att globaliseringen kan bli ett hot om den fortskrider på ett okontrollerat sätt. Det kan jag hålla med om, ifall till exempel EU till slut ska ta alla Sveriges beslut åt oss, då har vi ju knappt någon anledning att ha ett partiväsende. Demokratin är i det fallet hotad.
Även här är Moderaterna positivare än Mp. De anser att globaliseringen är viktig ur demokratisynpunkt. Det är viktigt att kunna röra sig fritt och arbeta och knyta kontakter med andra länder. De poängterar att globaliseringen har gjort det svårare att gömma diktatur, översitteri och förtryck. Visst är det helt sant, men hur är det med beslutstagandet?
Jag får intrycket att Moderaterna svarar undvikande på den frågan. Indirekt menar de, i mitt tycke, att globaliseringen inte är något hot.
Frågar Du mig så tror jag inte att den är något hot nu, men som jag skrev ovan så skulle det bli ett hot om makten helt försvann ur politikernas händer.

När det kommer till enfrågerörelser är Moderaterna klart emot det. De anser att enfrågerörelser ”/…/ snedvrider perspektiven och tenderar inte bara att ställa olika intressen, utan också människogrupper mot varandra”. De säger sedan att bara för den skulle kan man inte mena att de skulle vara ett hot mot vår demokrati.
Miljöpartiet svarar mycket undvikande på min fråga om enfrågerörelser. I sitt svar säger de ”Förutsatt att det finns en dialog mellan olika delar av samhället är allt engagemang positivt /…/”. Det kan man tolka lite som man vill. Det är i princip det enda vettiga i svaret jag gavs. Personligen tror jag att Mp anser att det i för stor mån kan komma att bli ett direkt hot. Men som det ser ut idag är det inte troligt.
Jag är inne på ungefär samma spår. Jag tror att det, som det ser ut nu, är ganska stabilt. Skulle däremot läget förändras och allt fler enfrågerörelser skulle komma ifråga, då – kanske – det skulle bli problem; om essentiella politiska frågor åsidosätts för andra enstaka saker.

På frågan om huruvida partier med tveksam demokratisyn skulle vara ett hot mot vår demokrati är partierna slående överens.
Moderaterna menar dock att det inte är något hot i dagens läge, men de kan mycket väl vid senare tillfälle bli ett stort hot. De tror att det som skulle ge de antidemokratiska rörelserna en riktig chans, vore om arbetslösheten ökade så extremt mycket att hela det svenska välfärdssystemet brakade samman. Här refererar Johan Westrin till Tyskland under mellankrigstiden. Det är en relativt tydlig och berättigad parallell.
Miljöpartiet menar att det främst är de främlingsfientliga partierna som är det stora hotet. De förvränger informationen som finns om till exempel invandrare på ett skrämmande sätt. Tyvärr är det personer som tror på deras propaganda.
Jag anser absolut att sådana partier, också kommunistiska partier, skulle kunna bli ett hot. Självklart är det ett skrämmande scenario om ND skulle bli stora och få flera mandat i Riksdagen.

Populistpartier som till exempel Junilistan verkar ha blivit populära att starta på sistone. Hur är det med partiernas synpunkt på detta?
Moderaterna säger att alla partier, till viss mån, innehåller populism. De säger att inte ens riktigt starka populistiska partier är något hot mot dagens svenska demokrati. Däremot finns risken att ett parti utan någon speciell ideologisk stadga lätt spårar ur. De skulle i sådana fall kunna hamna i kategorier såsom ”antidemokratiska partier” eller ”demokratiskt tveksamma”. I sådana fall, säger Moderaterna, skulle det kunna bli som i punkten ovan.
Miljöpartiet menar att det är mycket svårt för ”vanliga” partier att värja sig mot dessa populistiska rörelser. ”/…/ de får allt att låta så enkelt och svart-vitt.” Vidare menar de att media här har en viktig uppgift att informera folket.
Huruvida detta faktiskt skulle vara något hot svarar båda partier avvaktande på. Personligen håller jag faktiskt med Moderaterna på den här punkten. Visst, det kan vara bra att engagera sig inom politiken och starta en rörelse som inriktar sig på ett speciellt område; men det håller inte om man skulle granska det. Som Westrin säger så finns risken att det spårar ur och glider åt ena eller andra sidan och hamnar i de smutskastade regionerna kring extremhöger eller extremvänster. Först då, eller om ett populistparti skulle få makten och fullständigt strunta i allt annat, skulle man börja uppfatta det som ett hot mot demokratin.

Terrorn är väl utsprid i världen idag. Så gott som dagligen ser eller hör man något på nyheterna på TV eller radio. Om Sverige skulle utsättas för ett terroristattentat, skulle det hota demokratin – och i sådana fall – på vilket sätt?
Miljöpartiet svarar helt enkelt ”Vi ser inte terrorism som ett stort aktuellt hot i Sverige, så länge vi fortsätter en neutral utrikespolitik som fokuserar på mänskliga rättigheter”.
Moderaterna säger ungefär samma sak. De säger att kanske skulle terrorn i unga, bräckliga demokratier vara ett hot, men inte i Sverige då vår demokrati är så pass djupt förankrad. ”Vi skulle relativt lätt klara en sådan utmaning.” Här refererar Moderaterna till att många andra stater inom Europa har utsatts för terrorangrepp, men det har inte rubbat deras demokratier, allvarligt i alla fall.
Jag är lite tveksam till deras svar. Visserligen har de rätt; Sverige som stat skulle klara det relativt lätt. Vi kan ta ett europeiskt exempel: Storbritannien. Efter tunnelbanebombningarna i London sköts en ung brasiliansk man ihjäl i tunnelbanan av brittisk polis med flera skott i huvudet och bröstet. Skulle inte detta lika gärna kunna inträffa här i Sverige? Självklart skulle det kunna det, risken är dock minde, men nog finns den. Skulle inte Du säga att detta är ett påhopp på demokratin? Att – bara för att någon rent hypotetiskt/objektivt sett, i teorin skulle kunna vara terrorist – skjuta ihjäl personen ifråga? Jag vill påstå att det är det. Att beröva människor sin rätt att se ut som de vill, vara – i stort sett – där de vill och när de vill är synnerligen ett snitt i demokratin. Skulle målen i detta fall rättfärdiga medlen? Kanske. Förhoppningsvis slipper vi ett liknande scenario.

Ska man på något sätt få till en slutsats av detta så kan man säga att högern och vänstern – Moderaterna och Miljöpartiet – är relativt eniga om de frågor som Inte har med deras politiska inställning att göra, eller som kan hota dem. Exemplet om främlingsfientliga/demokratiskt tveksamma partier är mycket bra. På den frågan är partierna helt överens och delar, till mycket stor del, samma uppfattning. Kanske är det för att demokrati ingår i de mänskliga rättigheterna? Kanske är det för att de, liksom jag, är rädda för vad som skulle hända om ett sådant parti skulle få makten?
Alla punkter som togs upp ovan kan på något sätt hota demokratin. Det skulle dock kräva synnerligen dramatiska förändringar för att vissa punkter skulle kunna kategoriseras som direkta hot. Det värsta som skulle kunna hända vore att en situation blossade upp som på något vis utlöste alla dessa faktorer. Då vet jag inte hur Sverige skulle klara det.
Är den svenska demokratin då hotad? Enligt mig är den in...