Döden är bara början!

3716 visningar
uppladdat: 2006-11-18
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Titta på livet med avsikt på vad som kommer att hända efter döden.
Varje detalj kommer att förhöras, och därifrån kan man inte undkomma eller ljuga. Ett gott liv belönas med paradiset och ett ont liv bestraffas med helvetet.
Det är inte lätt att förtjäna paradiset, men helvetet har inte
skapats oförtjänt….


-Neej. Ibrahim, vad har hänt med dig. Ring någon ambulansen, jag håller på att förlora min bror. Lämna mig inte ensam Ibrahim, stå ut lite, ambulansen är här om några minuter.

Gråtande försöker jag dämpa Ibrahims smärta genom att få honom att tänka på andra saker, men lätt blev det inte. Han skrek av smärtan och trodde knappast att han skulle överleva, men jag stöttade honom och sa att det inte var så farligt och att det skulle ordna sig.

Snabbt samlades en människoskara runt den skadade Ibrahim för att hjälpa honom. Mannen som hade skjutit honom, försvann spårlöst iväg, och Ibrahim och jag väntade på ambulansen. Det kändes som att tiden inte gick och ingen var till nytta för Ibrahim. Ibrahim förlorade mer och mer blod. Han kunde inte stå ut smärtan, och jag hade ingenting att göra. Just då jag hade tappat förhoppningen, kom ambulansen och förde iväg oss till det närmaste sjukhuset.

Under tiden vi färdades, bad jag till Gud om nåd. Ibrahim var den personen som betydde mest för mig. Han var min enda bror, och enda vän jag hade. Honom ville jag inte heller förlora. Sorgen skulle bli för stor, som jag inte skulle kunna tåla.

Vi kom fram till sjukhuset, där Ibrahim snabbt fördes in ett rum för att opereras och dystert tänkte jag om han skulle överleva. Vi satt i cafeterian tillsammans med mina föräldrar och väntade på den glada nyheten. Efter ett par timmar kom doktorn fram till oss med en ledsen min och sa:

–Jag vet inte hur jag ska förklara. Som ni vet var Ibrahim svårt skadad och dessutom hade han förlorat mycket blod, vilket vi inte kunde hitta för att ersätta det. Jag är hemsk ledsen för att säga det här, men tyvärr har vi förlorat Ibrahim.

Att få höra dessa ord sårade mig och det kändes som om världen hade gått under. Mina föräldrar började gråta ännu mer, medan jag gick ut för att ta frisk luft.

Ibrahim hade kommit till en obekant plats där han inte tycktes trivas. Han visste inte vad han gjorde där och inte heller hur han kom dit. Han försökte springa bort därifrån, med det fanns ingen väg att välja. Han började bli rädd och såg sig omkring. Plötsligt kom en man fram och ställde sig rakt framför honom. Ibrahim sa bekymrad:

– Vem är du? Vad gör jag här? med en skrämd ton.

– Alla lever på jorden och står för det de gör. När de dör, hamnar de här och förhörs av sitt liv, vad de har gjort och vad det inte har gjort. I detta fall ska du förhöras. Om du lyckas bra här, öppnas dörrarna till paradiset, annars är det raka vägen till helvetet.

– Vänta ett tag, jag är inte död. Ser du inte, jag lever.

Just då skickas Ibrahim tillbaka till sjukhuset och ser sin bror gråtande utanför sjukhuset. Ibrahim säger:

– Bror, jag är inte död. Ser du inte mig, jag lever.

Men varken hans bror eller föräldrar hör honom. Han går vidare, men blir bara mer och mer skrämd för varje steg han tar. Ingen kan se eller höra honom. Just då ser han sin döda kropp passera förbi honom och vidare till likrummet. Ibrahim var död. Han svor och skrek, med det hjälpte inte.

Nu var han åter i den dimmiga och obekanta platsen, med mannen framför sig. Utan att veta om vad som hände ställde sig Ibrahim rakt framför sig mannen och sa:

– Skicka tillbaka mig till mitt hem, jag hör inte hit.

– Tyvärr, men jorden finns inte längre för dig. Jorden är bara ett test för människan. Nu finns bara paradiset och helvetet och någon av dessa dörrar kommer att öppnas för dig. Där kommer du få uppleva ett oändligt liv, men om det blir på ont eller gott, det vet jag inte.

Ibrahim visste inte vad han skulle säga. Dessa ord förvirrade honom. Det pirrades i magen och han kände sig konstig. Han ville inte bara tänka på att han var död, det irriterade honom, men just nu var han på ett ställe bara hans goda gärningar kunde hjälpa honom.

– Ja Ibrahim, är du beredd att möta dina handlingar?

Innan han hann svara kom det snabbt ett bildspel av de tio senaste dagarna han hade levt, rakt framför hans ögon. De tittade igenom den tillsammans…

Kommande tillbaka från hotellet tänkte Ibrahim om det han hade gjort var rätt. Det var något grovt, något som var oförlåtligt bland kvinnorna, men nu var det gjort och Ibrahim gick tillbaka hem med långsamma och fundersamma steg. Under tiden tänkte han på skulderna han behövde betala kommande vecka. Det var nämligen så att Ibrahim hade spelat kort och förlorat mycket pengar. Förstås hade han inga pengar och inte heller någon inkomst, eftersom han inte hade något jobb. Av allt tänkande märke Ibrahim inte hur snabbt tiden gick och såg sig plösligt hemma framför dörren. Nycklarna hade han glömt hemma, så han fick knacka på dörren och vänta på att den skulle öppnas. Dörren öppnades och där fick han syn på sin fru som såg ut att vara orolig för honom, men själv visste han inte varför.

– Var har du varit hela dagen? Jag var så orolig och så rädd att någonting hade hänt dig.
– Jag hade mycket att göra, men allting är klart.
– Kom till vardagsrummet, jag behöver berätta något för dig.

Ibrahim funderade vad det kunde vara. Inte hade hon märkt hans hemlighet, eller? De slog sig ner båda två och var tysta en stund. Men sedan sa frun att det hade kommit två män som hade sökt efter honom, men varför visste hon inte. De såg skumma ut. De pratade om någon skuld, men själv förstod hon inte vad de höll på med.
”Du är väl inte skyldig någon pengar Ibrahim”? sa frun.
”Nej, var säker, svarade Ibrahim.

Innan Ibrahim gick för att lägga sig, gick han till sitt barns sovrum. Han hade inte varit med honom på sistone och ville ägna sig åt sitt lilla barn nästa dag. Ibrahim pussade barnet och gick till sitt eget sovrum. Han var så trött och ville bara sova. Han tog av sig sina kläder, men när hans fru skulle slänga dem i tvättstugan märkte hon att skjortan hade läppstiftsmärken och luktade kvinnoparfym. Hon blev rasande och visade Ibrahim skjortan.

– Vad ska det här föreställa Ibrahim. Nu har du också bedragit mig! Nej, jag orkar inte längre. Jag sa ingenting när du misshandlade mig, jag sa ingenting när du tog mina pengar men nu får det vara nog! Dra åt helvetet och kom aldrig tillbaka!

Nej, nu var det kört. Ibrahim hade både avslöjat sin hemlighet och blivit utkastat från sitt eget hem. Men var skulle han nu? Han hade inte någon att gå till och hans bror var bortrest och skulle inte komma förrän nästa vecka. Så han var tvungen att sova ute på parken. Dagarna gick, och han hade inte än blivit förlåten. Han visste att konsekvenskerna kunde bli alltför svåra, men ändå gjorde han det och nu är han en uteliggare. Allt var hans fel. Det hade gått nio dagar sen han hade blivit utkastat, men fortfarande sov han ute.

Jag hade precis kommit hem från Antalya och bestämde mig för att hälsa på min brors familj. Det var länge sen jag var hos dem och jag hade saknat dem. Samma dag som jag hade kommit hem hände det fruktansvärda saker i byn som Ibrahim bodde i. Två män hade kommit för att få sina pengar men Ibrahim hade ingenting att ge dem.

– Du får bara en dag på dig Ibrahim, annars får du tåla konsekvenserna.
– Ja ok, ge mig bara en dag till, på något sätt skaffar jag pengarna, sa Ibrahim.

Nästa dag gav jag mig iväg till byn för att lösa problemet, men det var för sent. Ibrahim hade inte skaffat pengarna som han hade lovat dem och blev skjuten. Jag gick direkt till platsen för att hjälpa honom, men tyvärr fanns det ingenting att göra. Jag ringde till ambulansen och meddelade Ibrahims fru att han hade blivit skjuten, men hon brydde sig inte ett dugg. Jag förstod inte varför. Vi förde honom till sjukhuset, men på grund av blodbrist dog han.

Ibrahim skäm...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Döden är bara början!

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

Inga kommentarer än :(

Källhänvisning

Inactive member [2006-11-18]   Döden är bara början!
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7144 [2022-08-15]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×