Flugornas herre

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En djup sträv ton skallade mellan palmerna, trängde in i skogens skrymslen och återkastades från bergets ljusröda granit. Moln av fåglar lyfte ur trädtopparna, och någonting skrek till och kilade in bland buskarna. På stranden började det märkas tecken till liv. De många kilometrarna sand, som vibrerade i soldiset, rymde en mängd små figurer, pojkar som strävade fram mot plattformen över den heta, stumma sanden.

Så samlas de gossar som tillsammans skapar handlingen i den nobelprisbelönade äventyrsberättelsen, Flugornas herre. William Golding har med dessa ungdomars hjälp kreerat ett oförglömligt äventyr som med avstamp i de traditionella öde-ö skildringarna, berättar en historia om människors ondska och det tunna skikt av civilisation vi tror oss besitta.

I boken får man följa utvecklingen av pojken Ralph. Hur han under de första sidorna av boken möter den småfete, men ack så kloke, Nasse. Hittar snäckan, en symbol för ordning och rättvisa, blåser i den och, till viss del genom det, finner sig vara ledare för ett ordningssamhälle med egna lagar och sociala strukturer. Till en början lever de gott på frukt och vatten, bygger hyddor och gör upp en eld som ska hjälpa dem att bli funna. De lär känna de vita stränderna, vajande palmerna och azurblåa vattnen och intrycket av ett paradis magnifieras. För den intelligente, atletiske Ralph, är ön intet annat än ett äventyr.

Men idyllen är alltför förgänglig. Snart splittras deras grupp av inre osämjor. Ralph och ledaren för kören, Jack Merridew, konkurrerar om ledarskapet medan småpojkarnas tänkande blir alltmer hedonistiskt. Myten om odjuret börjar få fäste. Det primitiva får grepp om dem och snart står Ralph och Nasse som ensamma representanter för förnuftet. Emot sig har de en skränande flock vildar som dansar stridsdanser och offrar till det okända monstret. En av pojkarna, Simon, går upp på öns berg och får där se odjuret. Det talar med honom och han kommer till insikt om dess verkliga skepnad. Han förstår att det onda finns inom oss och att det enda sättet att bekämpa det är att sluta vara rädd. När han förvirrad och trött går ned till stranden, för att dela med sig av det han funnit, gör de oturliga omständigheterna att han i krigsdansens trans blir misstagen för odjur. Den redan prekära situationen blir alltmer ohållbar, skräcken tränger sig på. Det kulminerar i att Nasse dör och snäckan krossas varpå stammen sätter eld på ön för att röka ut Ralph. De är precis på väg att ta honom när han stöter ihop med en sjöofficer som lockats av deras eld. Han ser dem för vad de borde vara och genom hans ögon blir de småpojkar igen.

Boken språk och de enskilda styckena är inte så imponerande men dess djup och mångfacetterade handling gör att den blir allt igenom läsvärd. Det sätt som Golding har vävt samman den mer uppenbara pojkboks-handlingen med frågan om människan ondska ( Är vi födda onda och goda, har godhet och ondska med hur vi växer upp och vad vi utsätts för att göra.) är magnifikt. Karaktärerna är välgjorda, handlingen lätt att följa, miljöbeskrivningarna oändligt sköna och under detta mästerliga yttre finns frågeställningarna där, så subtilt invävda i texten att de går att missa. Dock så tydliga att det är närmast omöjligt att inte fundera i de banorna under bokens gång. Karaktärerna har dessutom drag som skulle kunna tolkas bibliskt. Odjuret, Flugornas herre, skulle då vara djävulen. Simon, som offras när han kommer med budskap om sanningen och deras framtid, är Jesus. Havet som tar emot Simon när han dött och k...