Aristoteles

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
De flesta har hört talas om aristoteles. När man hör ordet filosofi är det ofta Aristoteles man först tänker på, vad han har gjort är det däremot inte lika många som vet. Vem var då denna man och vad gjorde han som gjorde att mänskor 2000 år senare pratar om honom, baserar sina egna slutsatser på hans kunskap och skriver uppsatser om honom.


Aristoteles liv:
Atistoteles föddes i Stageiros Chalkidike. Han var son till kungen av Makedoniens hovläkare. Detta skulle kunna vara orsaken till Aristoteles intresse för biologiska fenomenen men så är inte fallet eftersom han uppfostrades av sin svåger. Vid 17 års ålder reste Aristoteles till Aten för att studera vid Platons akademi. Han var Platons mest betydelsefulla elev och kallades ofta “Stagiriten” efter sin födelsestad. Aristoteles var Platons elev tills mästarens död. Under denna tid skrev han troligen ett antal dialoger enligt Platons mönster, vilka dock har gått förlorade. Vid sin mästares död var Aristoteles knappt 40 år. Han hade utvecklat en lite kritisk syn till den världsbild som han lärt sig I akademin vilket tros vara orsaken till att han inte övertog akademien. Istället flyttade Aristoteles till ön Assos där hans vän Hermias regerade. Aristoteles gifte sig med Hermias adopterade brors dotter Pythias. De fick en dotter men modern dog dessvärre troligtvis I barnsäng. Senare fick Aristoteles ett barn med Herpyllis vid namn Nikomachos efter Aristoteles far. År 342 fick Aristoteles chansen att undervisa Alexander den store på ön Lesbos under 3 år. Han flyttade dit med sin nyfunne vän på Assos Theofrastos. Aristoteles återvände till aten ca 335 f.kr för att föreläsa vid ett offentligt gymnasium, Lykeion. Dessa föreläsningar blev grunden för den peripatetiska skolan. Efter alexander den stores död 323 f.kr. tvingades Aristoteles fly från Aten p.g.a sina makedonska kontakter för att inte atenarna skulle förgripa sig på honom lika som de gjort med Sokrates. Aristoteles dog på Eubea år 322. Arvet efter honom kom bland annat att förvaltas av hans lärjunge Theofrastos.

Aristoteles Idéer

Filosofi

Aristoteles va greklands sista stora filosof men första stora biolog. Skillnaden I Aristoteles och Platons tankesätt var att Aristoteles trodde att den information vi får genom våra sinnen är verkligheten. Platon däremot trodde att idée världen var verkligheten och sinnesvärlden bara dåliga kopior. Aritoteles sade att alla föremål beståt av material och form de tillsammans utgör vad föremålet är. T.ex är hundens form den perfekta hunden ,men alla hundar är gjorda av olika material vilket gör alla hundar lite olika. När hunden sedan dör blir materian kvar men formen blir nu kadaver istället för hund. Hundens form är att den viftar på svansen vid olika tillfällen, skäller, dräglar mm. när den blir kadaver så byter dessa till att lukta illa, locka till sig flugor o.dyl. Aristoteles trodde också på de fyra elementen. Om man tog t.ex en sten och fällde den så sökte den sig mot universums medelpunkt eftersom detta är centrum för elementet jord.

Aristoteles förklarade förändring och orsaker med att alla saker har 4 orsaker den materiella orsaken t.ex träden för att bygga en båt, sedan den formella (ritningen till båten). Sedan den verkande (själva byggandet) och sist den slutliga orsaken syftet med det hela t.ex att en fiskare skall kunna fånfa fisk på djupt vatten. Allt har nämligen ett syfte, ett frö vill gro, ett träd bäre frukt, stenen att vila I universums medelpunkt o.s.v. Nånstans måste det hela ha börjat, eftersom dessa skeenden alltid är ihoplänkade ett skeende kan ske för att ett annat skeendets verkande orsak gjorde det möjligt. Detta förklarar Aristoteles m.h.a. en guds person nått som består av endast form och är helt perfekt.
Teologi

Aristoteles tror på ett transcendent högsta väsen som är skilt från vår värld. Detta väsen är endast form och inte material och är inte del av nån orsaksprocess. Aristoteles tror att detta väsen startade skeendecykeln som är orsak till all förändring I vår värld. Aristoteles gudalära är deistisk altså har en gud en gång skapat världen för att sedan inte mera göra nånting åt den och panteistisk vilket betyder att hela universum är besläktat av en gudsgestalt.

Metafysik
Metafysiken utgör den teoretiska grunden hos Aristoteles och den kom att få stor betydelse för hans vidare utveckling av naturfilosofin. Aristoteles skrift Physika som handlar om fysik behandlar han den allmänna naturläran. Han beskriver sin uppfattning om hur universum och jorden är uppbyggd och dess samverkan med varandra.Aristoteles trodda att universum var uppdelat I två från varandra skilda världar, den subluna som betyder under månen som består av jorden och den superlunara som då betyder over månen som består av himlakropparna De var uppbyggda av olika material och fungerade således olika som tidigare sagts trodde Aristoteles på Empedokles teori o matt jorden är uppbyggd av de fyra elementen. I den superlunara delen kom ytterligare ett element till. Materian utgjordes av ett finare stoff, det femte elementet eter. HImlakropparan var oföränderliga och rörde sig I perfekta cirkelformade banor.

Aristoteles ägnade mycet tid åt att forska kring universums uppbyggnad. Dessvärre har mycket av hans idéer senare visat sig vara fel. Han trodde nämligen att jorden var orörlig och universums cenrum och att alla andra himlakroppar cirklade runt jorden lika som Copernicus. Denna världsbild med jorden som centrum för allting passade bra för de kristna att ta till sig under medeltiden. De Andrade så att jordens mittpunkt var helvetets boningar och skärselden räckte upp till eldsfären och guds boning var utanför fixstjärnesfären som fanns utanför Saturnus
Aristoteles delar upp metafysiken eller den första filosofin som han kallar den I tre områden ontologi, teologi (läran om gud) och läran om de första principerna eller orsakerna, grundsatserna axiomen. Hur de förhåller sig till varandra är inte klartlagt.
Ontologin är läran om det varandet. Det kan ha många betydelser. “Att vara” kan betyda många olika saker men har fyra grundbetydelser: att vara i tillfällig accidentiell mening (till skillnad från att vara nödvändig, essentiell); att vara i kategoriernas mening; att vara i meningen vara sann, vara falsk och att vara i meningen potentiell eller aktuell (möjlig eller verklig). Aristoteles tankar kring det varande anknyter därmed till kategoriläran.

Aristoteles kategorilära har flera olika aspekter. Spåkfilosofiska, logiska och metafysiska, men den är troligtvis främst ett försök att klatgöra verklighetens mest generella konstitution. Allt som existerar måst tillhöra nån kategori och Aristoteles talar som mest om tio kategorier: substans, kvalitet, kvantitet, relation, ställe/plats, tid, ställning, det att ha, handling och passivitet. Kategorierna är höga släkten och de vanligaste typer av ting och anger de grundläggande allmänbegrepp som det varande faller under.
Substans kategorin är viktigast eftersom substansen är det som allt sags om men som själv inte sags om något. Substanserna delas sedan in I primära och sekundära substanser. Primära är en konkret sak som t.ex.en hund. Sekundära substanser skulle inte existera utan primära. Sekundära är tex en hundras så om inte hundar skulle finnas skulle inte heller hundraser finnas.
Aristoteles menar att en indibid mast ha vissa egenskaper för att överleva. Dessa egenskaper är individens väsen de kallas essentiella egenskaper. Accidentiella egenskaper är sedan sådana egenskaper som individen kan förlora mutan att upphöra leva. Enligt Aristoteles är att vara för en individ,sak, formal mm. just att vara. Vad denna entitet är beror sedan på vilken typ den tillhör t.ex. hund och lejon.Typerna behövs därför essentiella för medlemmarna för typen i fråga eftersom de bestämmer individernas väsen.
Biologi
Aristoteles instats föör naturvetenskapen var störts inom biologin. Han grundar sina påståenden på två satser. 1 Organismerna förändras enligt ett schema från möjlighet till förverkling. 2 Aristoteles trodde inte på den primitive form av Evolutionsläran som Anaximandros och Empedokles utvecklat. Enligt honom så var arterna konstanta. Han tror även att det finns tre olika själar som har olika uppgifter. Växtsjälen som sköter växande,upptagande av näring och fortplantning, djursjälen i vilken ingår det sinnliga förnimmandet och de sinnliga drifterna och slutligen förnuftssjälen = människans själ som sköter det rationella tänkandet. Vi uppfatar saker omedelbart förutsatt at våra sinnen fungerar. “Intet är I förståndet som inte föut varit I sinnet” Aristoteles menar att det finns två olika sortets förstående. Det passiva- och aktiva förståendet. Passiva innefattar sinnesorganet och det aktiva varseblivningsakten. Utan det aktiva förståendet finns det inget tänkande.
Etik
All mänsklig strävar enligt Aristoteles efter något gott eller iaf antas vara gott direkt eller indirekt. Enligt Aristoteles har den Politiska vetenskapen det högsta goda som mål, det som vi begär för dess egen lycka och som är grunden till allt annat vi begär. Alla handligar har ju olika ändamål så det är befogat att fråga om det verkligen finns nått som är gott I sig och det är då den politiska vetenskapen. Det högsta goda kallar Aristoteles för lycka och han definierar det “ själens verksamhet, I överensstämmelse med dygden.” Aristoteles kom fram till denna definition efter att ha undersökt mänskans form eller funktion.

En dygd är enlight Aristoteles sin egen belönging och en person som gör en dygd en dygdig gör det för at than vill göra det rätta och känner glädja utav detta. Dessa handlingar överenstämmer med den mäsnkliga naturen och därför är handlingarna njutbara för den som utför dem både för att han älskar dem och för att de är njutbara till sin natur. Det goda ,lyckliga och dygdiga livet är på ett sätt samma sak. Det finns karaktärsdygder och intellektuella dygder.

Till karaktärsdygderna( moraliska dygderna) hör mod, besinning (måttfullhet), frikostighet, storslagenhet (högsinthet), stolthet, ambition, godlynthet, vänlighet, uppriktighet, kvickhet, och rättrådighet.
Till de intellektuella dygderna räknas: vetande, kunnighet, klokhet, insikt, visdom, rådighet, medvetenhet och förståelse och insikt.



Moraliska dygder erhålls om man upprepade ganger gör d motsvarande handlingarna oc de är ett resultat av vanan. T.ex. Blir vi vänliga om vi gör många vänliga handlingar och noggranna om vi gör mycket noggrannt. Man måste redan vid ung ålder tänka på att forma sina vanor och vara glad vid rätt tilfälle pch I rätt sällskap. Det går inte att sätta exacta regler för hur individer skall bete sig I olika tillfällen utan individen måste själv använda sitt fönuft och omdöme och agera utifrån omständigheterna.
Aristoteles tror att det dins tre olika sorters livsstilar som en mänska kan bygga upp sitt liv irunt. Njutningsmänskan. Lever ett liv fullt av nöjen och antar att det goda och lyckan ligger I lusten. De höjer sig inte över djurens nivå och lever som boskap och även om njutningar är gorr så finns det högre ideal
Det socialt aktiva livet är statsmannens och politikerns livsstil. De vill det bästa för medborgarnas lycka och vill ha ära och uppskattning. Enligt Aristoteles är dessas liv lyckligare än nju...