Kriminaltekniker

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

När en kriminaltekniker sätter igång sitt arbete vid en brottsplatsundersökning, finns tre sammankopplade huvudväger som denne ska genomgå. Den första är "Insamling" som just handlar om att kunna samla in så spår på roteln för att sedan skickas vidare till nästa steg, "Undersökning" som hänförs till den medicinska undersökning bl. a. DNA-analys etc. som ska presenteras vid den tredje och sista stegen, "Presentationen" där man presenterar bevismaterial till domstolsväsendet.
Alla brottsfall ska involvera varje steg, som även ska genomföras i exakt ordning.
Den ena stegen är lika viktigt som den andra och för att brottsfalls undersökning ska vara utan några som helst ifrågasättningar måste alla tre steg inkluderas.

Insamling
En av de första och viktigaste sakerna en officer ska göra när han anländer på en brottsplats är att se till att inga obehöriga träder in i det område om berörts av brottet. Som figuren visar ska det markeras med en speciell banderoll. Detta p.g.a. av att viktiga bevis inte ska förstöras som kan försvåra arbetet för personalen och de ansvariga.

Syftet med en kriminalteknikers arbete är att hjälpa till med framställningen av brottets händelseförlopp, och identifieringen av vilken eller vilka personer som är skyldiga för brottet. Detta gör man genom att väldigt noga dokumentera hela situationen på brotts plats och identifiera alla viktiga fysiska bevis inom det markerade området. Vikten av att snabbt kunna genomföra hela identifikationen och dokumentationen är oftast avgörande för lösningen av brottet. Exempel på värdefulla bevis är fingeravtryck, eventuella vapen som kan ha använts (pistol, kniv etc.), blod osv.
Ett av de viktigaste sätten som man dokumenterar en brottsplats på är genom att fotografera området. Trots tillgången på inspelnings videokamera så är fotograferingen ändå viktigaste. Genom still bilder kan man jämföra bl. a. fingeravtryck och skoavtryck från brottsplatsen med eventuella misstänkta .

Undersökning
Så fort all material är insamlad ska det sedan skickas vidare till olika laboratorium för vidare undersökning. De vanligaste undersökningarna som görs på laboratorium är DNA-analyser och fingeravtrycks- analys. Både sätten att analysera har vissa likheter men till stor del skiljer sig markant

När det gäller DNA-analysen börjar man först med provtagningen i form av blod, saliv, sperma eller hårstrå, som bär på DNA, som i sin tur bär på alla människors unika arvmassor. Eftersom ingen DNA är likt en annan är det nästan omöjlig att göra misstag när det gäller identifiering av individer. När man lyckats utvinna DNA från t.ex. hårstrån mångfaldigas DNA at till miljontals gånger originalet. Här använder man sig av PCR (Polymarase chain reaction)-metoden för att upptäcka om de upprepningarna som uppstår i DNA strängen. Det kan till exempel finnas AAAAACCTT hundra gånger hos en individ. Det som kriminalteknikerna brukar göra är att titta hur många gånger sådana mönster av basparen upprepar sig, som oftast är unikt för personen i fråga.


För att överhuvudtaget kunna göra en analys av fingeravtrycken måste man ha avtryck från brottsplatsen och från den misstänkta personen. Denna typ analys är betydligt bekvämare än DNA-analys, som även tar betydligt kortare tid att genomföra. Det praktiska med fingeravtrycken är att man även kan utnyttja den som DNA-bevis för analytiska ändamål.

Presentationen
Här tar man fram det hela som man grävt fram under de tidigare processerna och presenterar det inför domstol och jury. Det största problemet som dyker upp när det gäller förhållandet mellan bevismaterial och domstol är hur pass trovärdiga de bevisen kan vara, vilka juridisk rätta metoder man använt sig av för att ta fram olika bevis. Detta gäller främst större fysiska bevis som t.ex. vapen, olika föremål, bilder och möjligviss vittnen.