Platons idéer om livet och samhället

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Platons Idéer om livet och samhället
- Och där med också Sokrates



IDÉLÄRAN

Platon såg att allting runt omkring oss förändrades och ville därför finna en evig sanning.
Han började med att dela upp världen i två delar: Sinnevärlden och idévärlden.
Idévärlden är den sanna verkligheten och sinnevärlden, alltså den värld människan kan uppfatta med våra sinnen, är bara är en skugga eller en blek kopia av idévärlden.
Tingen i sinnevärlden kännetecknas av att de är givna i tid och rum och att de ständigt växlar egenskaper och aldrig består.
Ett exempel är att alla vet hur en cirkel ser ut, men ändå är ingen handritad cirkel perfekt.
Sinnesvärlden är en bräcklig illusion av idévärlden.
I ett försök att förklara det hela lättare gjorde Platon en liknelse, som fått namnet
Grottliknelsen.
Grottliknelsen går ut på att man ska försöka tänka sig hur en grupp människor sitter i en grotta. De är fastkedjade så att de inte kan röra sig och de sitter med huvudena inåt grottväggen. Bakom dessa människorna finns en mur och bakom muren en eld.
När någonting hålls upp mellan elden och människorna bildas skuggor på grottans bakre vägg. Dessa skuggor tror människorna är tingens verkliga utseende.
OM någon av människorna skulle ta sig loss och gå förbi muren och elden skulle han komma till grottans öppning och där skulle han möta solen, som han aldrig sett förr. Människan skulle bli förblind ett kort tag, men sedan när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han se alla de verkliga föremålen som han förr bara sett skuggorna av.
Han skulle förstå att, det som han hela sitt liv innan sett, bara är skuggor av det verkliga.
Skulle han gå tillbaka till sina vänner bakom muren och försöka förklara för dem hur verkligheten var skulle han ha mycket svårt att övertyga dem. Dessutom skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje.



KUNSKAP

Platons lärare Sokrates plockade ut en helt okunnig slavpojke ur en hop med människor och visade honom en kvadrat som han ritat i sanden. Pojkens uppgift blev att rita en dubbelt så stor kvadrat. Efter många misslyckanden lyckades pojken med uppgiften. Slutsatsen blev att det finns kunskap som själen redan vet. Kunskap som är oföränderlig. En sådan kunskap är matematik. Detta trodde Platon också på.
Platon ansåg även att innan själen hamnade i en kropp, levde den i total kunskap och klarhet och kommer återfå allsmäktig kunskap efter kroppens död.
När själen befinner sig i kroppen underkastas den av dess förvirring. Om man kommer till insikt, är det bara själen som minns något som den visste innan den fastnade i kroppen. Själen längtar alltid efter sin forna klarhet och frihet som människan, som levande, bara kan uppnås genom filosofi.

Platon ville sprida sina tankar och försöka få så många som möjligt att bli upplysta.
Ett stycke utanför Aten köpte han som 40-åring ett lantligt ställe med en trädgård, beläget vid ett gymnasium som benämndes Akademia. Här hade den platonska akademien sitt säte i över nio sekler - tills den stängdes av kejsar Justinianus år 529 e.Kr.



SAMHÄLLET

Platon tog mycket inspiration från staden Sparta när han lade fram sin idealstat.
Från det att barnen i Sparta var sju år tillhörde de inte längre sina mödrar, de tillhörde staten och sattes i skolor. Barnen har inte någon särskild förälder, alla vuxna skulle vara barnets förälder. Dessutom avlivades de barn som föddes med defekter, allt för att få fram den starka eliten. Platon hyllade dessa idéer.
I Platons idealstat avlades barn fram av hopparade föräldrar med lämpliga arvsanlag.
Allt privat, oavsett det är pengar, kvinnor eller barn, har funktionen att splittra och skapa avundsjuka. Och det vill inte Platon ha i sitt samhälle.
Inget familjeliv betyder att kvinnan är löst från sina husliga plikter.
Män och kvinnor blir därför jämlika.
”Ingen sysselsättning i staten passar enbart för kvinnor därför att de är kvinnor, eller för män därför att de är män” (sägs det i Staten).
Kvinnan kan i Platons samhälle ha vilken position som helst. Och om kvinnan ska kunna göra det som männen kan måste hon få samma utbildning som dem.

Platons hierarki ser ut följande:
Högst upp och styrande är filosoferna, de är visserligen inte ofelbara, men de är ändå visast.
Sedan följer soldaterna, som ser till att ordning finns och för krig när det behövs.
Sist kom bönder, köpmän, hantverkare och annat dylikt folk.
Slavar och krigsfångar var så ovärdiga att de inte ens fanns med i hans graderingssystem.

Platon har delat sitt samhälles hierarki i tre delar, efter kroppens viktigaste partier och dess positioner.
Överst är huvudet som står för förnuftet och därför bör filosoferna, som anses vara de visaste och som står närmast sitt förnuft, styra.
Sedan kommer bröstet som står för modet, till detta hör soldaterna.
Lite längre ned finns underlivet som symboliserar begäret, vilket Platon ansåg att köpmännen hade. Alltid fanns där ett begär efter guld.

Platons skola säger att man måste först bör man lära sig att tygla sina begär. När man klarat av det ska modet utvecklas och till sist kommer förnuftets visdom.
Det är få som når änd...