Gud är inte död (?)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag tror inte på någon speciell religions Gud, men jag tror att det finns något större än oss. Jag har också svårt att tro att vi människor här på jorden är Guds mål när Universum är så stort.
När man verkligen tänker på meningen med livet, varför vi finns här på jorden och vad vi har åstadkommit i våra liv och vad andra har gjort blir man helt tagen. Med tanke på att vi från början inte kunde tala känns det nästan skrämmande hur långt vi har kommit i utvecklingen. Det känns som att det finns någon mening med oss människor när vi har kommit så pass långt i våran utveckling, och jag tror att det är det som får människor att tvivla på Gud, för det vi har åstadkommit har vi ändå gjort själva, utan någon himmelsk kraft.

Jag har under sommaren läst Johanne Hildebrandts böcker om asarna, en ”religion” som verkligen intresserat mig, de ser övernaturliga väsen i naturliga saker som vind och vatten.
I de böckerna anser sig människorna vara små och egentligen obetydliga, de finns bara för att uppfylla deras gudinnors krav, de har inte rätt till något, utan måste offra och be. Allt som händer är ett straff eller nåd från deras olika gudinnor. Där fick de svar av Gudinnorna direkt, talade man till Hel steg man ner i Dödsriket, ville man tala med Erce, moder jord, lade man sig tätt intill marken. Det tycker jag skiljer mycket från speciellt kristendomen, där vi alla ser oss som ”Guds barn” och att vi har rätt till olika saker, vi tror att Gud ska svara på våra böner, men om han gör det eller inte vet vi inte.

Men vad vore egentligen samhället utan någon religion? Jag tror att utan religion har vi ingen kultur, inte heller något att falla tillbaka på. I alla länder och i olika stammar finns det något eller någon man tror på. Det är svårt att spekulera i hur världen och samhället skulle ha sett ut om ingen tillbad någon religion. Religion är en stor del av kulturen och historian för mig, även om den kanske inte är lika betydelsefull idag. Många kallar sig otroende, men alla har vi väl någon gång bett till en Gud för att få hjälp i en svår stund.

Jag tror inte att allt ont kommer från religionen, men den har naturligtvis varit källan till många krig och osämjor världen över, det kan jag inte neka till. Men samtidigt är religionen en stor glädje, tröst och hjälp för måna människor.
Man kan inte skylla på religionen, utan på människorna som upprätthåller, följer och lever efter den. Det är människorna som anser sig ha rätt till olika länder, att deras Gud är den ende, och det är människorna som skapar sina egna Gudar, och Gudarna finns för att vi tror på dem.

Man förlitar sig till något större, något allvetande. Kanske finns det gudar eller så är det bara skenbilder skapade av människor i nöd eller makthavare ute efter nya maktmetoder.
Religionen är ett sorts jag; den avgör hur du agerar, hur du känner, vad du säger i vissa situationer. Idag har vi ett val, vill vi tro eller vill vi inte tro, det är upp till var och en, i alla fall i de demokratiska länderna. Jag tror att religion är en önskan om att ha en som bestämmer, som finns där på ens egna villkor, för du kan själv välja om du vill tro på det eller inte.

Hur världen skapats är en svår fråga och otroligt skrämmande. Svaret känns väldigt avlägset. Jag tycker att det är fel av forskarna att avfärda religioner på grund av att allt liv kan förklaras av kemi och fysik, för det kan inte heller uppstå ur ingenting. Frågan o...