Reportage i svenska C av Maria

En ryttares kontroll över sin häst

Hästarna trampar oroligt i sina spiltor när jag kommer in i stallbyggnaden. De är inte vana vid rörelsen såhär tidigt på morgonen. I en box långt in i stallet står Sofie, 17 somrar, och ryktar en stor brun hingst med svart man dvs. de långa skyddshåren längs översidan av hästens hals. Hon är klädd i en svart kavaj och ett par vita ridbyxor. Håret är uppsatt i en lång fläta, som stramas upp i nacken och dinglar nere vid svanken. Hon är lång. I ungefär ett och ett halvt år har hon och hästen William tävlat tillsammans och det här är hennes tredje stora tävling. Sofie är nervös.
- Väl när jag har kommit ut på banan går nervositeten över och det känns som om det bara är jag och hästen som existerar, säger Sofie och slänger upp sadelgjorden på hästens breda rygg.

I novemberkylan utanför tävlingshallen sitter Sofie, rak i ryggen, på den högresta hästen. Efter att hon fyllt 10 så var Sofie för stor för att rida på ponny. Hon fick då istället gå från liten häst till att rida stor hingst. Detta händer inte ofta när man var i Sofies ålder, men p.g.a. hennes längd övervägdes beslutet. Sofie berättar att hon var rädd i början, så rädd att hon nästan inte vågade sitta upp på hästryggen. Men rädslan förändrades snart och gick över till glädje, en känsla som spred sig i magen varje gång hon red och nu tycker hon att det är både härligare och roligare. - Man känner sig stark när man kan kontrollera ett så stort djur.
Sofie sitter fokuserad på hästens rygg. Gång på gång tänker hon igenom banan, steg för steg och uppmanar hästen ideligen att stå still.
- Han är nog lika ivrig som jag att komma ut på banan, säger Sofie och klappar William på halsen.

I nästan hela 8 år har Sofie tävlat. Hon började rida som liten när hennes mamma blev trött på att hon alltid satt på gunghästen och vägrade gå av när det var dags att gå till sängs, berättar Sofie leende. Sen dess har hon bara fortsatt rida. Hon är söt; stora gröna ögon i ett brunbränt ansikte och snedlugg vajar framför det vänstra ögat. Sofie berättar att det är mycket att tänka på när man hoppar. Framförallt måste man känna hästens gång, vilket betyder att man måste följa med i rörelsen till hästens huvud med tygeln, visar Sofie. Med blicken ska man kunna avmäta avståndet från sig själv och hindret och veta när man ska ställa sig upp i fältsits och förbereda hästen för hindret. Sitsen i galoppen, mellan hindren, ska vara tung samtidigt som man ska kunna sträcka på ryggen.

En kvinna i medelåldern kommer gående mot oss. Hon tar sig mödosamt fram mellan ryttare och hästar. Det är Sofies tränare, Lotta Sabel. Hon drar snabbt upp sitt röda ruffs i en lös tofs innan hon börjar diskutera taktik med Sofie. Ända sedan Sofie var liten har Lotta tränat henne.
- Hon är en naturbegåvning, nickar Lotta, redan första gången hon satt på hästryggen visste Sofie hur hon skulle handskas med djuret. Sofie var alltid den som satt rak i ryggen och alltid pigg på nya utmaningar. Lotta klappar hästen och går vidare till nästa ryttare.

Sofie har varit medlem på Södertälje ridklubb (SRK) i ungefär tio år, då hennes intresse inom ridning började växa allt mer.
När hon för första gången gick in till ridklubben, så blev hon inte bara fascinerad av de stora, vackra och bekymmerfria hästarna som sprang fritt och muskulöst under sommarsolen. Hon lade också märke till alla de 600 medlemmar som hon kunde dela sitt intresse med. Valet blev lätt.
SRK gav henne chansen att lära sig allting inom tävlingsritt och har använt allt hon har lärt sig för att öka sina chanser att vinna dagens tävling.

Och då var tävlingen igång.
Sofie kommer lätt fram i galopp och klarar första hindret utan ansträngning. Det ser så lätt ut när hon reser sig i sadeln för att göra sig redo för nästa hopp som hon också klarar galant. Spänningen är på topp i den tysta lokalen.
På andra sidan läktaren ser jag Lotta sitta på helspänn när Sofie klarar hinder efter hinder och varje gång hästen landar säkert slappnar hon av en kort stund innan det är dags för nästa hinder att ta sig över. Sofie klarar banan felfritt och kvalificerar sig till omhoppningen.

Här ser man Sofie tillsammans med hästen William där de med hjälp av varandras samarbete, hoppar helt felfritt över hindret.

Under tiden då hon väntar tills nästa omgång berättar Sofie lite med om tävlingsritt.

Det ungefär finns 160 medlemmar i SRK som är mer inriktade på tävlingsritt.

- Det finns ungefär 160 medlemmar i SRK som är mer inriktade. Och det som jag tycker är bra är att alla kan vara med och tävla, så det spelar inte någon stor roll om du tävlar med en häst eller en ponny.

På SRK får man inrikta sig mer till olika lag angående hoppning, dressyr, och fälttävlan, vilket är en speciell tävlingssort som är indelad i 3 olika moment. Den tävling som hon är en form av hoppning.

- Den här tävlingsformen prövar Williams och många andra hästars uthållighet, snabbhet och lydnad liksom även ryttarens mod och förmåga att bemästra sin häst.

På håll, på väg mot övningshallen kan jag höra Lottas hesa stämma som manar på Sofie att hon måste förbereda hästen bättre. Sofie nickar instämmande och tyglar åt William som börjar bil smått rastlös. Det blev bara Sofie och kompisen samt rivalen Linnéa Mesko som gick vidare till finalen efter att ha ridit felfritt i första omgången. Sofie vet att om hon kan hålla nollan och tänker på att förbereda hästen mer inför hindren så har hon god chans mot Linnéa. Kompisen Linnéa är ett år äldre och har tävlat mycket längre än hon själv och har vunnit klubbmästerskapen och större tävlingar. Men hur känns det då att tävla mot en som du turnerat tillsammans med?
- Det är klart att det känns lite pirrigt, svarar Sofie, men jag blir ju glad för hennes skull om hon vinner, fast självklart skulle det vara kul att vinna själv också.

Sofie gör sig redo för nästa omgång. Hon är först ut. Uppe på läktaren sitter mamma Marianne och kompisarna och håller tummarna. Hon får klartecken av domarna och fattar gallopp.
Det är knäpptyst i ridhuset, det enda som hörs är hästens hovar som skvätter sand omkring sig när den tar steg för steg och hoppar hinder efter hinder. Det går ett sus genom läktaren. Sofie har rivit. Besvikelsen ses i Sofies ansikte och hon rider klart banan med fyra fel, där det gäller Williams och Sofies ritt teknik samt ett rivet hinder. Den lilla chansen nu att Linnéa skulle riva fler än två hinder är minimal. En känslomässig vändpunkt ses i Sofies ögon när hon sätter sig på...