Hamlet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Hamlet” är en pjäs med mord, incest, kärlek, lögner och svek och dramatik på hög nivå, den innehåller allt en pjäs behöver för att anses vara ett mästerverk och lite där till. Det är en tragedi Handling:
”Hamlet” handlar om prins Hamlet av Danmark som studerar i England då han får ett bud om att hans far har avlidit och med det skyndar han sig hem till Danmark. Väl hemma möts han av sin mor, Drottning Gertrud och hans farbror Claudius som meddelar att de tänker gifta sig. Men chocken dämpas dock av närheten av hans älskade Ofelia.
En kväll beger sig Hamlet till slottsmuren där det sägs att en vålnad uppenbarar sig om natten och så är fallet även denna gång. Hamlet ser vålnaden, som är hans döde far och får höra att fadern mördats av Claudius. Förvirrad och frustrerad väljer Hamlet att spela sinnessjuk i närheten av andra, utom för hans bästa vän, för att på så sätt vinna tid och lättare få kunskap.
Hamlet väljer att bjuda in ett teatersällskap för att bekräfta sina misstankar. Han får den reaktion han väntat sig och vet nu vad som måste göras, han måste hämnas sin fars död och med det börjar ett blodbad.
Hamlet dödar Ofelias far av misstag, då han tror det är Claudius som gömt sig bakom draperiet. Detta leder till att Ofelia tappar förståndet och råkar av misstag, då hon smitit iväg från sina övervakare för att plocka sig en blomsterbukett drunknar. Detta leder i sin tur att Ofelias bror Laertes, nu fader och systerlös skall hämnas på Hamlet.
En komplott planeras nu av Laertes och Claudius. Laertes ska utmana Hamlet i en fäktningskamp på tre omgångar, där Hamlet skall segra den första och då dricka utav det förgiftade segersvinet. Planen misslyckas dock och Drottningen dricker istället av vinet. Laertes förgiftar då sitt fäktningssvärd och sårar Hamlet som sedan sårar honom tillbaka, vilket bl.a. ledder till att han, Laertes faller ner för trappan. Hamlet är nu döende, men innan dör måste Claudius dödas men först skall sanningen träda fram. Laertes berättar sanningen innan han dör för alla och Hamlet använder sina sista krafter och dräper Claudius. Alla är nu döda, alla utom en, Hamlets trogna vän. Han är den som efter det hela ser till att sanningen kommer ut till folket, att alla får veta vad som egentligen hände med Danmarks kungafamilj.


Personerna:
Några utav de viktigaste personerna, dvs. de jag valt att titta närmare på, i denna pjäs är Prins Hamlet, Kung Claudius, Drottning Gertrud, och Ofelia.

Prins Hamlet är huvudpersonen och utan tvekan den mest utsatta i denna pjäs. Ständigt är han bedrövad och lidande och ställs med jämna mellanrum inför svåra val.
Hamlet vill vara lojal mot sin far och hämnas hans död mot farbrorn, men han är förvirrad och osäker på att det är rätt väg att gå. Hans moral säger att han som son och tronarvinge måste fullfölja sin plikt och döda Claudius, men samtidigt finns tankarna att efter detta mord finns ingen återvändo.
Han verkar inte hålla speciellt hårt i sin roll som prins utan snarare föredrar att ses som för den han är, bara Hamlet. Men med tiden blir bara Hamlet, galna Hamlet. Visserligen är han förvirrad, arg, deprimerad, men han är inte galen. Det är en del av hans plan för att förstärka sina misstankar om Claudius som mördare. Hans tanke är att genom detta få kännedom av saker som han i andra fall inte skulle fått höra, då folk behandlar människor utan förstånd på ett annat sätt.
Trots vad Hamlet gör och säger så känner man ständigt medlidande för honom. Han tolkas som den utsatta, den förvirrade, den som måste hämnas mot sin vilja.

Hade det kunnat sluta annorlunda för Hamlet? Det är klart, han hade kunnat välja att avstå från att hämnas och då leva med skammen och kunskapen istället. Men då hade han haft livet i behåll och sin Ofelia i sina armar, men frågan är om han någonsin skulle kunna leva ett bra liv för så fort han skulle se Claudius eller Drottning Gertrud så skulle han bli påmind. Frågan är vad som skulle ha skett om Hamlet dräpt Ofelias och Laertes far och sedan efter det valt att lämna allt om hämnd bakom sig. Skadan hade redan varit skedd, Ofelia blivit sinnes sjuk och hennes bror hämndgalen. Om han då åkt till England och fortsatt sina studier tills det lugnat ner sig hade det kanske slutat olika, men återigen när han återvände hem skulle han bli påmind om vad som måste göras.
Om vi väljer att gå ännu längre tillbaka i pjäsen, till den scenen när han står vid slottsmuren och för första gången träffar vålnaden om han inte stått där den kvällen eller inte hade nog inte spelat någon roll. Vålnaden vill träffa Hamlet och hade lyckats på ett eller annat sätt, så kunskapen hade han inte kunnat undgå, den får han lära sig leva med.
Detta är som sagt en tragedi och vare sig han fullföljer det hela tills att han stupar eller väljer att avstå så skulle det sluta olycklig och med lidande, nu dör han i varje fall med gott sinne.

Kung Claudius är en mycket kall och självisk person som vet vad han vill ha och ser därefter till att få det. I hela filmen tolkas han som den onda, den man kämpar mot och hans mål är att bli av med Hamlet.
Claudius som dödade sin egen bror för att få hans tron och den kvinna de båda älskade börjar allt eftersom filmen går ångra sig. Han ångrar sig för att ha dödat, men inte för att han är där han är idag. Att han sedan blir frustrerad och irriterad på Hamlet är förståligt, för vem skulle vilja ha någon i närheten av sig som man vet hatar en men som samtidigt troligen vet ens mörkaste hemlighet. Han är ju till en början snäll och omtänksam, även om det bara är ytligt, men allt eftersom Hamlet är på honom blir han mer lättretlig.
Av de människor som han har nytta av är han ständigt trevlig och förklarar att han är på deras sida som t.ex. Laertes. Han har folk som pratar gott om honom, men då är de oftast inblandande i någon komplott med honom. Han framställs som att vara en man som inte gör något utan att vinna något på det.

Hade det kunnat sluta annorlunda för Kung Claudius, var han tvungen att dö? Med tanke på att det moraliska budskapet i denna film är att synd leder till olycka och död, så nej. Hade det inte varit Hamlet som blev hans död hade det varit någon annan. Ända sättet för honom att ändra på sitt slut skulle vara att inte döda din bror, men hur starka hans motiv är vet man inte riktigt så det är svårt att veta hur han mått om han avstått. Hans öde bestämdes sekunden då han hällde giftet i sin broders ena öra och dödade honom.

Drottning Gertrud ses mest som ovetande och även hon lite utsatt. Men i denna fråga är min åsikt kanske lite annorlunda än andras. Hon förtjänar lika väl att dö som Claudius. Hon må var ovetande och snäll, men vilken normal kvinna gifter omsig så kort tid efter sin förra makes död. Man slutar inte älska någon bara för att han är död. När hon sedan träffar Hamlet i sitt sovrum och hon äntligen får höra sanningen och man tänker, nu vet hon, nu tar hon sitt förnuft till fånga blir man än en gång besviken. Sekunderna efter står hon och kramas med mannen som hon nyligen fått höra är sin förra makes mördare. Hamlet kanske anses vara galen, men det borde få kvinnan att tänka till i alla fall. Galna som normala så säger man oftast inte saker helt utan anledning.
Hon begår synd, hon hoppar i säng med sin makes bror, bara det är absurt, hon väljer Claudius framför sin son, hon väljer att blunda sanningen, kort sagt hon hade de väntat.

Hade det kunnat sluta annorlunda även för henne? Återigen påpekar jag det moraliska budskapet och svaret blir nej. Har du syndat så har du, oavsett omständigheter så kommer du att dö på ett eller annat sätt. Hade de alltså inte varit i tronsalen så hade det varit någon annanstans.
Enda sättet för henne att undvika det hela hade varit att inte gifta sig med Claudiud och då hade hon besparat många en massa lidande, men dum som kvinnan är så tänker hon inte på det. Hon värkar vara någon som inte tänker så mycket, inte allt för smart alltså och hon skulle styra ett helt land. Ibland är man glad att man inte är dansk.

Ofelia är den mest olycksdrabbade av de alla. Hon vill inget annat än att bli älskad av Hamlet och leva ett lyckligt liv. Hon framställs som ärlig, ren, älskad och trogen, men samtidigt som svag och lätt påverkad. Hon hyser stor respekt mot sin far och vågar inte sätta sig upp mot honom första taget.
Trots att hon sviker Hamlet, genom att lämna över breven till sin far som han skrivit och sedan försöka lura honom när de går bland speglarna och Claudius och hennes far ligger i bakhåll för att lyssna, så lider man med henne. Hon gör det inte av elakhet, hon är förvirrad och vill endast att allt ska bli bra igen, hon vill ha tillbaka den Hamlet hon en gång älskat.
Frågan är dock vem hon värdesätter högst, sin far eller sin älskare? Det ges det inget tydligt svar på, men allt eftersom tiden går och Hamlet blir allt mer frånvarande kan man inte klandra flickan om hennes känslor svalnar och respekten till fadern ibland känns starkare.
Att hon sedan tappar förståndet känns tungt. Att förlora två av de tre hon älskar högst blir för mycket och det kan man inte klandra henne för. Det har pågått mycket i slottet och i och med faderns död så slår allt slint, det blir för mycket helt enkelt. Att hon sedan i all sin sorg faller ner i vattnet och drunknar känns endast sorgligt och extremt onödigt. Att hennes liv ska sluta så känns fel, den enda av de inblandade som var oskyldig från synd. Men så slutar det, olyckligt och onödigt.

Hade hennes öde kunnat stoppas? Om Hamlet inte dräpt hennes far så hade situationen aldrig uppstått och hon hade behållit förståndet. Men vad är det som får Hamlet att döda honom? Då måste man gå tillbaka till Hamlet och stoppa honom från att få reda på sanningen om sin far. Hade det gått då hade det aldrig behövt hänt.
Låt oss nu säga att mordet på hennes far måste ha skett då skulle det kanske ha hjälpt om som för många kan tyckas vara svår att förstå med tanke på språket, mycket lättare blir det dock om man ser den som film, alla gamla ord, mening uppbyggnadena och att allt som sägs ska sägas fort, vara djup och innehålla så mycket ord som möjligt. Det kan även tyckas jobbigt med allt rim och att varje känsla ska beskrivas istället för att sägas, men det är det som är Shakespeare.


förhållandet mellan henne och Hamlet hade varit det samma. Om nu han aldrig spelat galen i hennes närhet utan varit den man hon alltid älskat då hade hon endast behövt förlora än hon älskar och med det få leva med förståndet kvar. Detta fungerar dock bara om hennes kärlek till Hamlet var väldigt stark och framför allt ömsesidig.
Hur vi en vrider och vänder på det hela så för det oss ständigt tillbaka till en person, Hamlet. Det är han som måste agera annorlunda för att hennes liv ska få ett annat slu...