Hamlet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Av
William Shakespere


Boken är på 300 sidor och är uppdelad i fem akter. Den är skriven 1603 och min bok är översatt 1986 av Britt G Hallqvist. Min betraktelse av boken kommer nedan.


”Hamlet” är en pjäs med mord, incest, kärlek, lögner, svek och dramatik på hög nivå. Den innehåller allt en pjäs behöver för att vara ett mästerverk. Denna tragedi handlar om prins Hamlet av Danmark som studerar i England då han får ett bud om att hans far har avlidit och med det skyndar han sig hem till Danmark. Väl hemma möts han av sin mor, Drottning Gertrud och hans farbror Claudius som meddelar att de tänker gifta sig. Hamlet blir först bestört men chocken dämpas dock av närheten av hans älskade Ofelia.

En kväll beger sig Hamlet till slottsmuren där det sägs att en vålnad uppenbarar sig om natten och vålnaden, visar sig vara hans döde far. Han får höra att fadern mördats av Claudius. Förvirrad och frustrerad väljer Hamlet att spela sinnessjuk i närheten av andra, utom för hans bästa vän, för att på så sätt vinna tid och lättare få kunskap.

Hamlet väljer att bjuda in ett teatersällskap för att bekräfta sina misstankar. Han får den reaktion han väntat sig och vet nu vad som måste göras, han måste hämnas sin fars död och med det börjar ett blodbad.
Hamlet dödar Ofelias far av misstag, då han tror det är Claudius som gömt sig bakom ett draperi. Detta leder till att Ofelia tappar förståndet och råkar av misstag drunkna, då hon smitit för att plocka sig en blomsterbukett. Detta leder i sin tur att Ofelias bror Laertes, nu bestämmer sig för att hämnas på Hamlet. Som synes så har det blivit en riktig soppa av det hela.

En komplott planeras nu av Laertes och Claudius. Laertes ska utmana Hamlet i en fäktningskamp på tre omgångar, där Hamlet skall segra den första och då dricka utav det förgiftade segersvinet. Planen misslyckas dock och Drottningen dricker istället av vinet. Laertes förgiftar då sitt fäktningssvärd och sårar Hamlet som sedan sårar honom tillbaka, vilket bl.a. ledder till att Laertes faller ner för trappan. Hamlet är nu döende, men innan han dör måste Claudius dödas men först skall sanningen träda fram. Laertes berättar sanningen innan han dör för alla och Hamlet använder sina sista krafter och dräper Claudius. Alla är nu döda, alla utom en, Hamlets trogna vän. Han är den som efter det hela ser till att sanningen kommer ut till folket, att alla får veta vad som egentligen hände med Danmarks kungafamilj.

Personerna:
Några utav de viktigaste personerna, dvs. de jag valt att titta närmare på, i denna pjäs är Prins Hamlet, Kung Claudius, Drottning Gertrud, och Ofelia.

Prins Hamlet är huvudpersonen och utan tvekan den mest utsatta i denna pjäs. Ständigt är han bedrövad av lidande och ställs med jämna mellanrum inför svåra val. Hamlet vill vara lojal mot sin far och hämnas hans död, men han är förvirrad och osäker på att det är rätt väg att gå. Hans moral säger att han som son och tronarvinge måste fullfölja sin plikt och döda Claudius, men samtidigt finns tankarna att efter detta mord finns ingen återvändo.

Han verkar inte hålla speciellt hårt i sin roll som prins utan snarare föredrar att ses som för den han är, bara Hamlet. Men med tiden blir bara Hamlet, galna Hamlet. Visserligen är han förvirrad, arg, deprimerad, men han är absolut inte galen. Det är en del av hans plan för att förstärka sina misstankar mot Claudius som sin faders mördare. Hans tanke är att genom detta få kännedom om saker som han i andra fall inte skulle fått höra, då folk behandlar människor utan förstånd på ett annat sätt.
Trots vad Hamlet gör och säger så känner man ständigt medlidande för honom. Han tolkas som den utsatta, den förvirrade, den som måste hämnas mot sin vilja.

Hade det kunnat sluta annorlunda för Hamlet? Det är klart, han hade kunnat välja att avstå från att hämnas och då leva med skammen och kunskapen istället. Men då hade han haft livet i behåll och sin Ofelia i sina armar. Om vi nu väljer att gå ännu längre tillbaka i pjäsen, till den scenen när han står vid slottsmuren och för första gången träffar vålnaden. Om han hade stått där eller ej den kvällen hade nog inte spelat någon roll. Vålnaden ville träffa Hamlet och hade lyckats på ett eller annat sätt, så den kunskapen hade han inte kunnat undgå. Det får han lära sig leva med.
Detta är som sagt en tragedi och vare sig han fullföljer det hela tills att han stupar eller väljer att avstå så skulle det sluta olycklig och med lidande, nu dör han i varje fall med gott sinne och hedern i behåll.

Kung Claudius är en mycket kall och självisk person som vet vad han vill ha och ser därefter till att få det. I hela boken tolkas han som den onda, den man kämpar mot och hans mål är att bli av med Hamlet.
Claudius som dödade sin egen bror för att få hans tron och den kvinna de båda älskade börjar allt eftersom att ångra sig. Han ångrar sig för att ha dödat, men inte för att han är där han är idag. Att han sedan blir frustrerad och irriterad på Hamlet är förståligt, för vem skulle vilja ha någon i närheten av sig som man vet hatar en och som samtidigt troligen vet ens mörkaste hemlighet. Han är ju till en början snäll och omtänksam, även om det bara är ytligt, men allt eftersom Hamlet är på honom blir han mer lättretlig.

Hade det kunnat sluta annorlunda för Kung Claudius, var han tvungen att dö? Med tanke på att det moraliska budskapet i denna pjäs så är svaret ja. Hade det inte varit Hamlet som blev hans död hade det varit någon annan. Enda sättet för honom att ändra på sitt slut skulle ha varit att inte döda din bror. Hans öde bestämdes sekunden då han hällde giftet i sin broders ena öra och på så sätt dödade honom.

Drottning Gertrud ses mest som ovetande och även hon lite utsatt. Men hon förtjänar lika väl att dö som Claudius. Hon må var ovetande och snäll, men vilken normal kvinna gifter om sig så kort tid efter sin förra makes död. Man slutar inte älska någon bara för att han är död. När hon sedan träffar Hamlet i sitt sovrum och att hon äntligen får höra sanningen och man tänker, nu vet hon. Nu tar hon sitt förnuft till fånga. Då blir man än en gång besviken. Sekunderna efter står hon och kramas med mannen som hon nyligen fått höra är sin förra makes mördare. Hamlet kanske anses vara galen, men det borde få kvinnan att tänka till i alla fall. Hon begår synd, hon hoppar i säng med sin makes bror, bara det är absurt, hon väljer Claudius framför sin son, hon väljer att blunda för sanningen, kort sagt hon får vad hon förtjänar.


Hade det kunnat sluta annorlunda även för henne? Återigen påpekar jag det moraliska budskapet och svaret blir nej. Har du syndat så har du, oavsett omständigheter så kommer du att dö på ett eller annat sätt. Hade de alltså inte varit i tronsalen så hade det varit någon annanstans.
Enda sättet för henne att undvika det hela hade varit att inte gifta sig med Claudiud och då hade hon besparat många en massa lidande.

Ofelia är den mest olycksdrabbade av de alla. Hon vill inget annat än att bli älskad av Hamlet och leva ett lyckligt liv. Hon framställs som ärlig, ren, älskad och trogen, men samtidigt som svag och lätt påverkad. Hon hyser stor respekt mot sin far och vågar inte sätta sig upp mot honom i första taget. Frågan är dock vem hon värdesätter högst, sin far eller sin älskare? Det ges det inget tydligt svar på, men allt eftersom tiden går och Hamlet blir allt mer frånvarande kan man inte klandra flicka...