Mannen utan öde

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken handlar om Imres liv ifrån att vara ett judiskt krigsbarn under
andra världskriget i Budapest till att höra speakern i arbetslägret Buschenwald säga att ni är fria.
Imre var en pojke som levde med sin mor och far i Budapest.
I början av boken skickas hans far i väg till ett arbetsläger så honom får man inte alls veta mycket om.
Skolan har varit stängd länge.
”Gymnasiet har varit stängt för lov länge, de motiverar med att det är krig” (sid 24).
En dag får Imre ett brev där det står att ”Ni har permanent blivit arbetsplacerad”. Han var då sexton år.
Han skulle jobba på ”Shell oljeraffinaderi”.
En dag blir bussen på väg till oljeraffinaderiet stannad av en polis en bit utanför staden och Imre kliver ut och visar sin legitimation (Den man behöver för att få lämna staden som jude) och polismannen bara vinkar i väg bussen och Kertész bara står där som ett frågetecken.
Sen tittar de andra pojkarna som jobbar på Shell fram bakom en vägbank och Imre fattar inget utan bara skrattar med.
Sen var det Imres tur att ligga bakom vägbanken och vänta på att polisen stoppade flera bussar.
”Det var en klar sommarmorgon och på bankens sluttning började gräset –det kände vi när vi vilade oss i det - redan bli varmt av solen” (sid 35).
Efter en kvart liggande i gräset så får vi följa med polisen till tullhuset vid sidan av vägen för att invänta nya order……………….

Personer

Det är svårt att beskriva personer eftersom de skils ifrån varandra och flyttas ifrån varandra men några Imre fick en närmare relation till.
Jag tycker man inte får någon klar bild av föräldrarna eftersom de försvinner ganska fort i boken.
Men här är två av hans vänner:
Rozenfeld kallad Rozi hängde Imre på. Även andra pojkar följde honom eftersom han snabbt tog sin roll som en slags ledare för gruppen som just bildats. Pojkarna visade respekt för honom.
Han hade ett långsträckt ansikte med ett blont vågigt hår och stirrande vattenblå ögon.
”Han påminner en aning om de där figurerna man ser på gamla målningar på museer” (Sid 36).
Bandi Citrom var en kille på 21 år och satt bredvid Imre på tåget till lägret Buchenwald.
Citrom betyder förövrigt citron på ungerska.
Han och Imre höll ihop under Buchenwalds tiden.
”Det var då jag för första gången såg hans gulbruna hud och stora jämna muskler som rörde sig och ett mörkare födelsemärke under vänstra bröstet ” ( sid 113).
Jag tycker det var de som han hade närmast kontakt med.
Det finns många andra personer med i boken men dessa är de jag vill nämna ur den.

Om själva boken

Boken är skriven i Jagform eftersom det är författaren som har upplevt detta.
Allt utspelar sig under andra världskrigets tid som jag hoppats ni förstått.
Bokens budskap är att bevisa och berätta om vilka hemskheter som utspelade sej då. Han visar på att man kan gå under eller överleva en total förnedring och omänskligt lidande. Beroende på vilken mental inställning och inre kraft den enskilda människan har.

Jag har läst mer böcker om denna tid bl.a. Trähästen och denna är mer fokuserad på en person vilket ger boken ett annat perspektiv så klart.
Själva språket i boken är lättläst men på något sätt tyckte jag det kändes lite svårt att läsa den bitvis, kanske för det hoppar ifrån då och nu tid ibland och mycket beskrivande av miljö och tankar .
Men det måste det vara i en sådan här bok fast kanske i mind...