Kristians Resa

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

En ung man drömmer en natt. Han ser sig själv, eller någon mycket lik honom själv. Personen heter Kristian. Kristian står utanför sitt hus och bär på en ryggsäck och en resehandbok. När han läser några rader i boken försvinner all färg från hans ansikte, och han rusar in huset och försöker få sin mor och far att förstå faran med att stanna kvar där de är. Men föräldrarna lyssnar inte på honom, och han blir tvungen att ge sig av ensam. Först träffar han Predikanten, som ger honom en nyckel och förklarar för Kristian att det är till Staden Av Ljus alla är på väg. När Kristian får höra hur underbart allting är där, börjar han genast att röra sig i riktning mot det stora ljuset som Predikaren påstått vara Staden Av Ljus.
På sin väg dit möter han många olika personer, såsom Motvalls och Velig, Alltför Smart, Trofast, jätten Förtvivlan, Fröken Fusk och Herr Styvkork, Apollyon och Hoppfull. Han kommer till platser som Träsket Missmod, Profitkullen, Fåfängans Marknad, Mirakelmuseet, och Kullen. Men jag har tyvärr inte möjligheten att detaljerat beskriva Kristians möten med alla de olika människorna, så jag har valt några personer och några platser som jag ska berätta lite extra om.


Trofast och Träsket Missmod

Efter bara en liten bit av sin långa resa, fastnar Kristian i ett träsk. Träsket Missmod, närmare bestämt. Han börjar snart förlora hoppet om att överleva, träsket slukar honom steg för steg. Men plötsligt ser han en hand som sträcker sig efter honom. Handen tillhör Trofast, och Kristian dras upp ur leran. Men Trofast har tydligen bråttom, han uppmanar Kristian att läsa mer i sin resehandbok för att kunna undvika ställen som Träsket Missmod, och skuttar sedan visslande iväg.


Fröken Fusk och Herr Styvkork

En dag träffar Kristian på två personer, en man och en kvinna. Deras namn är Fröken Fusk och Herr Styvkork. Han kommer på dem när de hoppar över muren, som omringar Mirakelmuseet, istället för att gå igenom den Vita Porten som Kristian blivit tillsagd att göra. Men de är inte det minsta skamsna över fusket, utan ser nöjda och självsäkra ut när de hånar
Kristian för att han inte tog den snabba vägen. Kullen låg framför dem, och Fröken Fusk och Herr Styvkork stegar snabbt iväg mot den, Kristian hänger inte med i deras takt. Han ser hur de stannar vid foten av kullen för att
bestämma sig för vilken av de tre vägarna de ska ta. Efter en stunds ilsken argumentering går Fröken Fusk åt öster medan Herr Styvkork ger sig av västerut. När Kristian själv anländer till Kullen bestämmer han sig för att ta den vägen som ingen utav de andra två tog - den rakt fram, uppför Kullen. När han kommer till toppen ser han att den vägen som Fröken Fusk valt
vindlar in i tjocka, spöklika skogar, och att den vägen som Herr Styvkork valt planade ut i stora sandslätter.


Fåfängans Marknad

Kristian befinner sig på en stor marknad, Fåfängans Marknad.
Den är ett enda virrvarr av stånd, hästvagnar och dekorerade dragkärror. Överallt hörs försäljarnas skrik. Och det de säljer, det är nog det underligaste. Självklart finns det helt vanliga saker att köpa, såsom kläder, mat och godis, persiska mattor och Kinesiskt silke. Men sedan finns det också kvinnor att köpa, land, berg, sjöar, grevetitlar, OS-medaljer, slavar, sanning och pigor. Kristian möter åter Trofast och de slår följe genom den väldiga marknaden. Men plötsligt är det en man som börjar skrika och peka på Kristian och Trofast. ”De vill inte ens köpa något! De tycker säkert att de är förmer än vi! Vägrar att ens titta på varorna!” Det hela slutar med att Trofast avrättas, men Kristian benådas.


Slutligen

Boken slutar med att Kristian, efter en lång och hård resa, vadar över Floden och anländer äntligen till Staden Av Ljus. Han får möta Kungen, ansikte mot ansikte, och även Trofast är där.

Jag måste bara ha med denna text som John Bunyan så överraskande slutar med:
”Jag vaknade ur min dröm alldeles för tidigt. Förresten kan ingen drömma om det som är Bortom Bilderna. Jag ska själv över Floden en dag. Då kommer jag att veta. Jag ville egentligen inte vakna. Men det gjorde jag. Nu är jag klarvaken. Jaha. Det är dags att stiga upp, antar jag, och fortsätta. Ni förstår, jag är på pilgrimsfärd, jag också.
Det är alla.”


Jag älskar den här boken! Jag tycker den är helt fantastisk, och John Bunyan skriver på ett så förförande sätt. Jag satt verkligen och sträckläste boken, kunde inte lägga ifrån mig den.

John berättar sagan som en dröm. Han säger själv i sitt förord att de personer som dyker upp i våra drömmar på nätterna, egentligen är olika sidor av oss själva. Jag håller absolut med honom! För vem har inte kämpat mot Fröken Fusk eller Herr Styvkork, Alltför Smart eller jätten Förtvivlan, vem har inte lockats av varorna på Fåfängans Marknad? Och vem har inte känt att det finns en vän som Trofast eller Hoppfull i de mest mödosamma situationerna? En sak som jag inte förstod förrän jag fick veta bokens egentliga namn, var att boken också skildrar en kristen människas väg mot himlen. Men när jag tänker efter, så är det inte bara kristna som har en svår väg innan de når Staden Av Ljus.

Jag är ju säker på att vi alla når dit, kristen eller inte. Trots titeln, så tror jag att detta är en bok som vänder sig till alla. Det som är härligt med Kristians Resa är att man känner igen sig i de olika situationerna, tillexempel den gången då man borde ha följt Hans väg, men tog en annan. Eller den gången då man inte använde resehandboken och sjönk djupare och djupare ner i missmodet. Det är situationer som vi alla har varit eller kommer vara med om i våra liv. Den här boken kanske kan vara en hjälp på vägen att undvika träsket. Vem vet?

En speciell del som jag älskar i boken är slutet! Helt oförutsägbar, man har nästan glömt att det hela egentligen bara var en dröm. ”Vi är alla på pilgrimsfärd.” Så sant. Vi är alla på vägen mot Staden Av ljus.
För att kunna läsa den här boken måste man ha förmåga att förstå symboliken. Man kan inte ta den bokstavligt, då är det lätt att protestera mot den sista meningen i boken;
”Vi är alla på pilgrimsfärd.”

Den versionen jag läst är dock en...