Snabba Cash

Snabba Cash

Jens Lapidus

Först börjar boken med att en ung kvinna blir kidnappad i Stockholm. Man får inte veta mycket om kvinnan, bara att hon ser bra ut, att hon är ung och kommer från Stockholm. Mer än så vill inte författaren berätta. Jag tycker att det är ett bra sätt av författaren att ha en sådan händelse i början, eftersom det kopplar tag om läsaren och man vill bara fortsätta att läsa boken.

Boken handlar om en ung man som studerar på ett av de främsta universiteten i Stockholm. Hans namn är JW och hans främsta uppgift är att tjäna snabba cash. D.v.s. få fram pengar snabbt så att han kan få festa med sina Stureplanskompisar. JW lever ett dubbelliv vilket tas upp mycket i boken. Det finns tre huvudkaraktärer i boken och det är JW, Sydamerikanska Jorge som sitter inne på Österåker och Jugoslaviska serben Mrado.

Jorge Padin sitter inne för sina gamla brott. Men han vill ut, och det snarast. Han planerar en kokainaffär med den tyska maffian. Han klarar av att rymma från Österåker mirakulöst och där börjar det verkligen hända saker. Hoten, utpressningen, våldet. Ja det som gör boken bra enligt mig.

JW kommer från landet i Robertsfors fast låtsas vara "bratkillen" med bakåtslickat hår och modeinriktade kläderna. Fast under ytan så gömmer det sig mycket. Han kör egentligen svart taxi för att kunna klara sig ekonomiskt med sitt Stureplanliv. När JW träffar Abdul-Karim som han hyr bilen av så frågar Abdul-Karim om JW vill ha ett nytt jobb. Där det inte är några småpengar. Utan stora pengar det rör sig om. Givetvis pratar jag om att sälja kokain. JW accepterar erbjudandet och därefter stiger han in i "Drog-Stockholm" och blir fast där. Man tror att i början så vill Johan Westlund bara vara med sina rika kompisar. Att det är hans mål hela tiden. Att klara sig ekonomiskt så att han får vara med sina rika vänner. Fast ju längre boken går så inser man att det inte är så. Han vill slippa låtsas vara den personen han leker att vara. Han vill vara sig själv. Det visar JW med stark vilja och tyvärr gör så att han hamnar i den knipan som han gör i slutet av boken.

Jorge Padin sitter som sagt inne på Österåkersanstalt för att han hade tagit på sig hela skulden i en knarkaffär med den jugoslaviska maffian. Han vill ut från fängelset och göra en sista stor affär och sedan lämna landet för gott. I boken beskrivs han som en långhårig Sydamerikan som har en stor konflikt med serben Mrado från juggemaffian. Det är viktigt för honom att ta hand om sin syster som är gravid. Men i själva verket orsakar han mer skada på sin syster än vad han gör gott.

Mrado är en medlem i den starka juggemaffian. Han är en person som tränar kampsport och författaren beskriver honom som en stark, vältränad man som vågar slå ner vem som helst utan tvekan. Hans stora jobb i maffian är att sköta penningtvätten. Vilket Jorge har skapat problem för honom. Så han behöver hämnas, vilket han gör med bravur. Mrado lever precis som JW ett dubbelliv. Han har en dotter som heter Lovisa som han kämpar med sin skilda fru om vårdnaden. Lovisa som bara är åtta år får följa med sin pappa överallt och sova i baksätet av Mrados BMW.  Jag blev väldigt tagen när jag läste boken om hur förfärligt Lovisa måste ha haft det. Fast Mrado ger upp vårdnaden i slutet av boken för Lovisas säkerhet. Han älskar henne och vill inte utsätta henne för några risker.

Snabba cash för mig har inga direkta budskap utan budskap som döljer sig under ytan. Jag tror att Jens Lapidus vill skildra hur en storstad kan se ut. Vad som kan röra sig under ytan. Hur knarkaffärer går till och så. Vilket jag tycker han har lyckats fenomenalt med. Jag fick en inblick i Stockholms undre värld vilket jag nog aldrig skulle få av någon annan bok.

Det finns enligt mig tre teman i boken som tas upp hela tiden. Det första är hur den organiserade brottsligheten i Sverige funkar. Hur organiserade maffian är. Alla har sin del av kakan. Precis som Mrado var den som skulle sköta penningtvätten så var alla jobb uppdelade. Man visste precis vem som skulle sköta utpressningen mm. Det andra temat är hur de rika som lever på Stureplan har det. Alla har ju inte fullt med pengar och kan leva livet hur de vill. T.ex. som JW. Han är inte ekonomiskt beroende utan får ta till olagliga metoder för att klara sig. Sedan det sista temat där Jens Lapidus har visat på ett utmärkt sätt och skilt från idyll till mardröm vilket jag gillar starkt. Ett exempel är precis JW som lever dubbelliv. Men även Mrado som hela tiden ljuger för sin dotter att allting kommer lösas och bli bättre igen. Fast han vet att han är fast i skiten.

Språket i boken är hårt och Jens Lapidus är inte rädd för att använda slang eller några slags svärord. Fast jag trodde faktiskt i början att det skulle vara lite hårdare språk eftersom detta är en sådan grov bok med grova händelser. Ett citat som jag fastnade för var "Tror du verkligen att du ska tjäna något på det här? Tror du att de behöver dig? Du kommer inte att få dina pengar och de kommer att byta ut dig mot någon annan!" Det är i boken när Mrado vill samarbeta med JW. De sitter i en trappuppgång och Mrado försöker övertala JW att de två ska samarbeta."När JW kom hem senare på kvällen lät han bli att ringa Sofie. Han hade svårt att somna." JW berättar om natten då han kom hem från en kväll med Stureplanskillarna och hade svårt att somna p.g.a. att han brottas med många tankar och är på gränsen att bli galen. I början av boken så tycker jag att författaren använder lätta ord och meningsuppbyggnaden är normal med att använda kommatecken på rätt sätt. Fast efter ungefär 250 sidor så börjar man fundera. Vad menar han med det?  Ska det verkligen stå såhär? Vad är det här för ord? För att stödja min vy så har jag hittat ett par ord som jag själv fick slå upp på internet för att se vad de betyder. T.ex. fluktuera, receptiv, rekognosera. Jag störde mig och blev irriterad på att Jens Lapidus behöver använda sådana ord. Boken är väl ändå riktad till främst vuxna men människor i min ålder läser den också.

Miljöbeskrivningarna var väl sisådär. Jens fokuserade mest på att följa de tre personernas liv och brydde sig inte så mycket om att berätta detaljerat hur miljön såg ut. Men jag hittade faktiskt en gång där han beskrev köket hos en Stureplansman. "Köksdelen var nyinredd. Boffi, italiensk design för dem som har råd. Arbetsytor i Corian med diskreta avlånga skåpshandtag. Ugn i borstat stål, Gaggenau - fyra stycken gasplattor och en inbyggd grill. Blandaren och kranen i stilrent krom hängde som en svanhals över diskhon. Kylen och frysen var i metall, i amerikansk storlek, med runda, breda handtag. Till vänster om kylen stod en vinkyl med genomskinlig dörr, full med flaskor. Köket plockade nästan fler vuxenpoäng än att skaffa barn."

Jag tycker att han överdriver i sitt sätt ibland att överdriva med miljöbeskrivningarna utan borde sätta ut miljöbeskrivningarna utdelat i boken. Inte bara på en koncentrerad plats.

Jag gillade...