Vingklippt Ängel - Berny Pålsson

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vingklippt ängel är en gripande Självbiografi som inte lämnar någon oberörd.

”En begåvad, blödande poet som skriver outhärdligt starkt med livet som insats. En biografi att sluka”
- AMELIA


Handlingen

Boken handlar om Berny Pålssons tragiska liv. Berny växte upp med sina föräldrar och syskon. Hon hade en väldigt jobbig uppväxt då hennes pappa var alkoholist och hennes mamma drog- missbrukare. Hon har alltid känt sig som det svarta fåret i familjen och redan när hon var elva år försökte hon för första gången ta sitt eget liv. Hon gick i en liten katolsk skola där lärarna mobbade henne. De sa dumma saker om henne inför hela klassen och kallade henne ”idiot” mm. När Berny gick i femman började hon dricka och ta droger. Hon kom ofta nerdrogad till skolan. Tabletterna tog hon från badrumsskåpet hemma. Ryktena började också gå om henne på skolan. Hon var tydligen satanist och schizofren. Alla de andra barnen tyckte också illa om henne på grund av hennes skärsår som hon hade på armarna, och att hon ofta bar ett rakblad i en kedja runt halsen.

Berny började sedan i högstadiet. Där var allt ungefär lika som i mellanstadiet fast värre. Hon började gå hos PBU(dagens BUP)och till slut blev hon satt på ett behandlingshem.

Man får följa med Berny i sitt liv som är fullt av tragiska händelser. En pojkvän som tar livet av sig, en våldtäkt, och runt fem självmordsförsök.

Vingklippt ängel är Bernys självbiografi.

Huvudpersoner

Eftersom boken är Bernys berättelse om sitt eget liv så är huvudpersonen Berny själv.

Berny hette från början ”Bernadette”, men hon hatade det namnet. Hennes kompisar m fl. kallade henne alltid för Berny, och idag har hon till och med bytt namn. Berny beskrev sig själv som delad från åtta till sexton års ålder. Under de åren fanns det både en Berny och en Bernadette. När ”dom” var sexton år dog Bernadette. Att Berny lider av någon slags schizofreni är det inga tvivel om. Hon vill dock inte tro på det själv.

”De kallar mig sjuk. De säger att jag är svårt depressiv, har borderline-personlighetsstörning och är psykotisk. Schizofren kallar dom mig också. Tror läkarna att de är Gud?” (sida 5)

Berny hade som liten inga problem att skaffa kompisar. Hon var populärast i klassen och hade alltid en pojkvän. Hon kände sig dock alltid ensam, som om hon aldrig hittade rätt. I åttan lärde hon känna en tjej som hette Linn. Linn var känd som en hårding, ”Hon som kunde supa lika hårt som killarna”. Linn hade långt svart hår och enligt Berny ”mycket vackra armar med långsmala ärr från rakblad på”. Linn försvann nästan lika fort som hon kom in i Bernys liv, hon skar upp handlederna.

Efter Linn träffade Berny ganska många som liknade henne. Ex. Caspian som var hennes pojkvän under en lång tid, faktiskt enda till dess att han också tog sitt eget liv.

Jag tycker att Berny verkar vara en stark människa, trots att hon beter sig så som hon gör. Hon förklarar i boken att hon skär sig för att överleva, inte för att ta sitt liv. Hon är beroende av endorfinet. Det kan låta lite konstigt att beskriva henne som stark, eftersom boken handlar om en oerhört trasig tjej, men när jag läser hennes berättelse och får ta del av allt som hon har gått igenom så kan jag inte förklara henne som annat än stark.

Miljöer

Boken utspelar sig på många olika ställen. I början handlar den om när Berny var liten, då hon bodde hemma i en mindre förort nära Stockholm. De bodde i ett ganska litet hus då, och i huset var det väldigt mycket gräl och dylikt så hon trivdes inte. Byn de bodde i framstår som ganska trevlig, även om det skvallras en hel del.

För det mesta får man läsa om när Berny bor på ”hem”. Det är några olika hem, men hon verkar trivas på de flesta. ”Blåhake” heter hennes favoritställe. Där är det några som är inlagda för vård, kanske runt tio stycken. Anledningen till att hon trivdes som bäst där var pga. personalen.

Senare i boken flyttar hon till ett annat ställe. Där är det ungefär fem ungdomar som är inlagda för utredning. Rummet hon bor i är litet, och i det finns ingenting förutom ett skrivbord och en säng. Väggarna är vita, förutom en som Berny har skrivit med blod på.

Berny vistas också ganska ofta i Stockholm hemma hos kompisar och liknande. Där är det ett typiskt ”huvudstadsutseende”. Alltså många stora hus och mycket lägenheter. Stora torg med mycket restauranger och liv. Också en massa olika sorters affärer mm. Jag tror att Berny trivs extra bra i en sådan miljö, eftersom folk i storstäder oftast har det lättare att acceptera det som är annorlunda.



Budskap

Nu har vi kommit till den svåraste biten på min recension, där det gäller att tänka efter lite extra. Jag har lärt mig mycket av att läsa den här boken, speciellt varför vissa människor förstör sina kroppar som de gör, och hur svårt många faktiskt har det.

Jag tycker att vårat samhälle idag ganska lätt ser ner på dem som har en alternativ stil, eller gör på ett visst sätt med sina kroppar. Vi har lätt för att döma ut någon istället för att försöka förstå honom/henne.

Jag tror att budskapet boken har handlar ganska mycket om just detta. Att man ska acceptera andra stilar och andra sätt att leva på. Bara för att man själv kanske har växt upp i en ”bra” familj eller har haft många kompisar betyder inte det att du har någon rätt att se ner på dem som inte har haft samma förutsättningar. Boken tycker jag handlar om att vara stark, och att inte låta någon trycka ner en, det spelar ingen roll om det handlar om föräldrar, kompisar eller ”demoner”.

En annan grej som jag tror Berny vill få fram är att det faktiskt blir bättre. Och om någon skulle ha rätt på den punkten är det just hon som har gått igenom så mycket.

Längst bak i boken har Berny skrivit ett litet medelande som handlar om just det, det står så här:

”Till andra psykiskt sjuka vill jag bara säga att
det finns en värld bortom mörkret, trots att det är
svårt att tro det. Jag säger inte att det är lätt att
komma dit, men jag säger att alla kan.”

Slutomdöme

Jag tycker att boken var otroligt bra. Den är helt klart en av de bästa böckerna jag har läst. Jag tycker att den är ganska skrämmande, men ändå inte för skrämmande. Man utvecklas otroligt mycket genom att läsa boken, och man känner verkligen att varje gång man lägger ifrån sig den har man något nytt att fundera kring. För det gör man. Funderar fram och tillbaka.

Jag tror att den här boken kan ha hjälpt många psykiskt sjuka att hålla sig kvar i livet, och lärt människor att man alltid ska kämpa. För det är vad Berny förmedlar.

Samtidigt tror jag även att den kan påverka människor på ett negativt sätt. Någon kanske börjar undra hur det känns att skära sig, och ”oops” så är man fast och kan inte sluta att skada sig själv.
Jag tror att en anledning till att många personer reagerar på det sättet och börjar skära sig, inte bara är för att känna hur det är, utan också för att bli någon. Man har ett behov av att synas och vill att någon ska bry sig. Att folk ska se vilken smärta någon går igenom, och kanske till och med k...