Vingklippt ängel

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken jag läst heter Vingklippt ängel och är skriven av Berny Pålsson

Boken handlar om Berny Pålssons tragiska liv. Berny växte upp med sina föräldrar och syskon, hade en väldigt jobbig uppväxt då hennes pappa var alkoholist och hennes mamma drog- missbrukare. Hon har alltid känt sig som det svarta fåret i familjen och redan när hon var elva år försökte hon för första gången ta självmord. Hon gick i en liten skola där lärarna mobbade henne. De sa dumma saker om henne inför hela klassen. När Berny gick i femman började hon dricka och ta droger. Hon kom ofta nerdrogad till skolan. Tabletterna tog hon från badrumsskåpet hemma. Ryktena började också gå om henne på skolan. Hon var tydligen satanist och schizofren. Alla de andra barnen tyckte också illa om henne på grund av hennes skärsår som hon hade på armarna, och att hon ofta gick runt med ett rakblad i en kedja runt halsen.

När Berny började på högstadiet var allt ungefär som i mellanstadiet fast värre. Hon började gå hos PBU (dagens BUP) och till slut blev hon satt på ett behandlingshem.

Man får följa med Berny i sitt liv som är fullt av hemska händelser. En pojkvän som tar livet av sig, en våldtäkt, och runt fem självmordsförsök.
Vingklippt ängel är Bernys självbiografi.

Eftersom boken är Bernys berättelse om sitt eget liv så är huvudpersonen Berny själv.
Berny hette från början ”Bernadotte”, men hon hatade det namnet. Hennes kompisar kallade henne alltid för Berny, och idag har hon till och med bytt namn. Berny beskrev sig själv som delad från åtta till sexton års ålder. Under de åren fanns det både en Berny och en Bernadotte. När ”dom” var sexton år dog Bernadotte. Att Berny lider av någon slags schizofreni är det inga tvivel om men hon vill inte tro på det själv.

”De kallar mig sjuk. De säger att jag är svårt depressiv, har borderlinepersonlighetsstörning och är psykotisk. Schizofren kallar dom mig också. Tror läkarna att de är Gud?” (Sida 5)
Bara när Berny skriver det, bara de små orden så säger de orden så mycket i hennes liv, de känns som att man få veta mycket på lite fakta.

Berny hade som liten inga problem att skaffa kompisar. Hon var populärast i klassen och hade alltid en pojkvän. I åttan lärde hon känna en tjej som hette Linn. Linn var känd som en hårding, ”Hon som kunde supa lika hårt som killarna”. Linn hade långt svart hår och enligt Berny ”mycket vackra armar med långsmala ärr från rakblad på”. Linn försvann nästan lika fort som hon kom in i Bernys liv, hon skar upp handlederna.

Efter Linn träffade Berny ganska många som liknade henne. T.ex. Caspian som var hennes pojkvän under en lång tid, faktiskt enda till dess att han också tog självmord.

Jag tycker att Berny verkar vara en stark människa, trots att hon gör så som hon gör. Hon förklarar i boken att hon skär sig för att överleva, inte för att ta sitt liv. Hon är beroende av endorfinet. Det kanske låter lite konstigt att ja skriver att hon är en stark tjej men när jag läser hennes berättelse och får ta veta allt som hon har gått igenom så kan jag inte förklara henne som annat än stark.

Boken utspelar sig på många olika ställen. I början handlar den om när Berny var liten, då hon bodde hemma i en mindre förort nära Stockholm. De bodde i ett ganska litet hus då, och i huset var det mycket gräl och sånt så hon trivdes inte. Byn de bodde i framstår som ganska trevlig, även om det skvallras en hel del. Boken är utspelad i nutid.

För det mesta får man läsa om när Berny bor på ”hem”. Det är några olika hem, men hon verkar trivas på de flesta. ”Blåhake” heter hennes favoritställe. Där är det några som är inlagda för vård, kanske runt tio stycken. Anledningen till att hon trivdes som bäst där var på grund av personalen.

Senare i boken flyttar hon till ett annat ställe. Där är det ungefär fem ungdomar som är inlagda för utredning. Rummet hon bor i är litet, och i det finns ingenting förutom ett skrivbord och en säng. Väggarna är vita, förutom en som Berny har skrivit med blod på.

Berny är också ganska ofta i Stockholm hemma hos kompisar. Där är det ett typiskt ”huvudstadsutseende”. Alltså många stora hus och mycket lägenheter. Stora torg med mycket restauranger och liv. Jag tror att Berny gillar att vara i en sån miljö eftersom folk i storstäder oftast har det lättare att acceptera det som är annorlunda.

Det svåraste med att skriva den här recensionen är när man ska tänka efter lite extra. Jag har lärt mig mycket av att läsa den här boken, speciellt varför vissa människor förstör sina kroppar som de gör, och hur svårt många faktiskt har det.

Jag tycker att vårat samhälle idag ser ganska lätt ner på dem som har det sämre än vi och visar det. Vi har lätt för att döma ut någon istället för att försöka förstå honom/henne.

Jag tror att budskapet i boken här handlar ganska mycket om just detta. Att man ska acceptera andra stilar och andra sätt att leva på. Bara för att man själv kanske har växt upp i en ”bra” familj eller har haft många kompisar betyder inte det att någon har någon rätt att se ner på dem som inte har haft samma förutsättningar. Boken tycker jag handlar om att vara stark, och att inte låta någon trycka ner en, det spelar ingen roll om det handlar om föräldrar, kompisar eller ”demoner”.

En annan grej som jag tror Berny vill få fram är att det faktiskt blir bättre. Och om någon skulle ha rätt på det ...