Vänsterpartiets väg till väljarna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den här uppsatsen handlar om Vänsterpartiet, tidigare Vänsterpartiet Kommunisterna och vilka val de har gjort när det gäller relationen mellan ideologi och röstmaximering. Vänsterpartiet kommunisterna balanserade ofta strax ovanför 4 Procentspärren. Efter namnbytet 1990 kom Vänsterpartiet att öka sin andel av manskåren, för att 1998 göra sitt bästa riksdagsval någonsin. Vi har genom kvalitativa studier av partiprogrammen från 1987, 1996 och 2004 försökt att finna orsaker till denna framgång. Vid vår undersökning har vi fokuserat på vad i dessa partiprogram som kan sägas vara förenligt med rational choice teorin respektive marxism- leninism. Det senare anser vi motsäger rational choice och röstmaximering. Utifrån resonemanget har vi dragit konklusioner om hur partiet har agerat med avseende på rational choice teorin, vilken vi anser vara den normala teorin för ett politiskt parti att följa. Vi har funnit att partiprogrammet från 1987 är tydligt Marxist- Leninistiskt till sin karaktär. De som sannolikt skall attraheras av politiken i programmet är folk som anser sig tillhöra vänsterflygeln av arbetarklassen, samt en ideologiskt upplyst grupp som gillar Marx och Lenins budskap. Förhållandet är påfallande annorlunda i partiprogrammet från 1996. Vänsterpartiet anser sig då vara ett socialistiskt parti som breddat sin socialism med en feministisk inriktning. Programmet från 1996 har klara inslag av röstmaximering enligt rational choice. Partiet försöker tydligt attrahera nya väljargrupper. Vi kan konstatera att programmet 2004 riktar sig till ett flertal väljargrupper, nya likväl som gamla, enligt rational choice resonemanget. Samtidigt så uppfattar vi det som att förekomsten av marxist-leninistiskt retorik är mer framträdande än i partiprogrammet från 1996 och att partiet inte är lika röstmaximerande jämförelsevis. Partiprogrammet ...