Litteraturhistoria -från epok till epok

41 röster
230409 visningar
uppladdat: 2000-09-25
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Litteraturhistoria -från epok till epok



Medeltiden: 500-1500

Ordet medeltid uppkom under renässansen, och beskrev den mörka perioden mellan antiken och renässansen. Under Medeltiden var jordägande grunden för all rikedom och makt. De som jobbade med jorden, vilket var nittio procent av befolkningen, hade dock ingen makt att tala om. Samhället byggde på det feodala system, som innebär att det är format som en pyramid. Högst upp i pyramiden var de med mest makt och var en minoritet. I pyramidens grund fanns alla bönder. Kyrkan ägde mest mark och hade därmed mycket makt.

I början utav Medeltiden skrevs alla böcker i kyrkan, eftersom det var här konsten att skriva lärdes ut. Detta betydde att nästan alla böcker från tidig Medeltid är religiösa. Senare, under 1200-talet började andra litteraturer bli allt vanligare. Dessa innefattade hedniska myter, sagor och dikter. Många var riddardikter och ballader. I samband med detta, blev kungamakten allt starkare och därmed kyrkan svagare. Samtidigt som kungamakten växte, växte riddarkulturen fram, och förändrade samhället radikalt. Det är under riddartiden som boken jag läst, Tristan och Isolde av Joseph Bédier, skrevs. Riddarskapet levde helt och hållet annorlunda från bönderna. De växte upp med mycket mat, dryck och tjänare, medan bönderna levde i fattigdom. Riddarfamiljerna lade stor vikt till barnens uppfostran, och då främst pojkarnas, eftersom de skulle växa upp och bli stora starka män som skulle ut i krig och strid. De fick lära sig använda vapen och bli bra krigare, som Tristan i boken jag läste. Flickorna lärde sig dansa, vårda ett hem och hur man skulle behaga sin blivande make. De skulle även lära sig att hålla sig ur vägen.

Dikter, visor och sagor spelade en stor roll i barnens uppväxt. Kärleksberättelser berättades för barnen för att få flickorna mer försiktiga. Det var nu Tristan och Isolde berättades i borgarna. Den handlar om en kärleksdryck som de två, Tristan och Isolde, råkade dricka. Detta gjorde dem djupt förälskade i varandra. Dilemmat var att Isolde skulle gifta sig med Tristans herre, kungen. Tristan och Isolde försökte behärska sig och motstå varandra, men lyckades inte. Kärleksdryckens verkan var för stark. De bröt mot riddarmoralen genom att fly tillsammans och uppleva många äventyr. Tillslut återstog endast döden. Denna saga skulle lära de unga riddarpojkarna en läxa; att de skulle vara trogna mot sin herre för att kunna leva ett långt liv.

För att berätta mer om hur riddardikterna kom till så är det viktigt att veta att höviskheten blev alltmer viktig i krigaradeln under 1100-talet. Höviskhet kommer från ordet hov och innebar att en riddare skulle föja sin herres ord. Man inskaffade strängare etikettsregler som absolut skulle följas. I och med detta användes dikter och berättelser allt mer, och de anpassades efter höviskheten. Allt som samhället och människorna framställdes som var dock mycket bättre i litteraturen än vad det egentligen var. I dikterna var riddarna alltid tappra och detta är Tristan ett typiskt exempel på. Tristan hade en enorm styrka som kunde övervinna alla andra riddare. Han kämpade oftast för sitt eget bästa och hade alltid modet och viljan som krävdes för alla situationer.

Denna bok var från början en versroman, men när den omskrevs av Joseph Bédier förvandlades den till en vanlig roman. Denna keltiska saga är väldigt kortfattad, och därför hinner det hända mycket på ett fåtal sidor. Detta är typiskt medeltidskt, eftersom författarna under den här tiden sällan beskriv saker och omgivningar i detalj. Denna bok utspelar sig i England och Irland.

Kvinnosynen under Medeltiden var väldigt kluven. En kvinna ansågs inte vara myndig förrän hon gift sig och då fick hon en ställning inom juridiken och samhället. Det var dock sällan kvinnor var med i det politiska livet i samhället, och om detta inträffade så var det endast kvinnor från överklassen. Kvinnorna i det medeltida samhället var skyddade mot våldtäck och annat våld, enligt lag. Man dömdes till döden för våldtäckt. En kvinna i underklassen hade nästan inga rättigheter. Många män i samhället ansåg att det var kvinnan som infört alla synder i världen. Mest självständighet fick de kvinnor i samhället, som beslutade sig för att ansluta sig till religionen inom nunneklostrena.

Under senare delen av Medeltiden började folk flytta in till städerna som byggdes upp. Här fanns det många jobb som väntade, men väldigt få av dessa tjänster tillsattes av kvinnor. En kvinna kunde endast få jobb som skräddare, tvätterska och bakarinna. I högmedeltidens litteratur beskrevs en enorm passion mellan många män och kvinnor. Man vet dock inte om denna passion fanns i verkligheten under den tiden.



Renässansen: 1500-1700

1500-talet brukar ses som början på den moderna tiden och Antikens pånyttfödelse. Ordet Renässans kommer från franskans renaissance som betyder just pånyttfödelse. Antiken kom nämligen tillbaka nu, i form av litteratur, konst och språk. Den mörka och dystra Medeltiden hade nått sitt slut, och man började nu få en klar syn på människan och dess möjligheter. Man såg tillbaka till Medeltiden med mörka ögon, och var glada att den var över. Under 1500-talet förändrades samhället radikalt när det kom till handel, vetenskap och politik. Man visste nu att jorden var rund, och inte platt som många trott under Medeltiden. Det var också nu som Christopher Columbus och Vasco da Gama påbörjade sina resor över haven. Kartor ritades upp och världen började kolonaliseras av stormakterna i Europa. Generellt sett, började folk finna intresse kring vår stora planet som tydligen var större än man trott. Andra kontinenter med annat folk utforskadesm och människans inre lika så. Man insåg att solen var universums centrum, och inte jorden.

Den typiska renässansmänniskan var en väldigt begåvad person, som var också väldigt kritisk mot samhället. Han var individualisk samtidigt som han var allsidig och dynamisk.

Under Medeltiden livnärde sig de flesta på sin egna gård, och förde även byteshandel familjer emellan. Men under Renässansen blev pengar och därmed handel allt vanligare. Marknader växte fram, och då även städer, vilket ledde till att befolkningen ökade. En ny samhällsklass växte fram; köpmannaklassen. I samband med allt detta ökade ekonomiomsättningen i samhället. Banker grundades och handeln ökade ännu mer. Nu började man även importera varor från Sydamerika. Tre stormakter uppstod nämligen; Spanien, Frankrike och sedan England.

Litteraturen blommade i centraleuropa under Renässansen. Johann Gutenberg (1399-1468) hade uppfunnit boktryckarkonsten, som möjliggjorde massproduktion och framställning av böcker. Detta var ett av litteraturhistorians största steg som ledde till att utbildningen förbättrades. Dessvärre, gick det inte lika bra för den svenska litteraturen. Vi hade hasat efter när det kom till kultur, trots att det var nu som den svenska litteraturen och språket grundlades.

Nu blev översättning av böcker allt vanligare. I och med det, försvagades kyrkan, eftersom folk började trycka icke-religiösa material på alla språk, som ej var möjligt under Medeltiden. En stark opposition mot den katolska kyrkan väcktes, ledd av Martin Luther som ansåg att bibeln måste översättas, så att alla kunde läsa den och tolka Guds ord på sitt sätt. Nu insåg många kungar och furstar att det kunde politiskt löna sig att förena sig med oppositionen. Nu splittrades kyrkan och blev svagare, medan kungamakten ökade i nästan alla länder. Reformationen var ett faktum.

Samtidigt, började William Shakespeares dramer bli kända och uppskattade. Det är hans pjäs, Romeo och Julia, som jag har valt att läsa, trots att jag förrut läst den på engelska. William Shakespeare (1564-1616) växte upp i Stratford-on-Avon i England, där han fick en bra utbildning. Som artonåring gifte han sig, och skaffade senare tre stycken barn. Shakespeare var en mjuk och snäll man, trots sin enorma framgång under 1500-talet. Under denna tid fanns det en väldigt stor publik att vända sig till. Teatrarna var indelade i fina och mindre fina platser. De rikare satt på de finare platserna, medan de fattiga fick ståplatserna. Detta betyder att folk från alla samhällsgrupper ville se William Shakespeares pjäser. Hans mål var att tillfredsställa så många som möjligt, vilket resulterade i att han blandade in skämt i tragiska situtationer och vise versa. Eftersom denna man livnärde sig på sin litteratur, var det väldigt viktigt att vara lyhörd, och därmed veta vad publiken ville ha. Detta gällde även andra renässansdramatiker, som Ben Jonson och Christopher Marlowe.

Romeo och Julia skrevs av Shakespeare år 1595, och det var egentligen inte den orginella berättelsen. Shakespeares pjäs hade inspirerats av en annan engelsmans versberättelse. Han hade i sin tur inspirerats av någon annan. Trots detta var Shakespeares pjäs väldigt olik de andras. Denna pjäs handlar mycket om hur folk förändras. Den utspelade sig i Verona i Italien, och Romeo kände i början inte till Julia, utan hade tycke för en flicka vid namnet Rosaline. När Romeo sedan ser Julia för första gången, väcks en enorm kärlek emellan dem. Detta var en förbjuden kärlek, eftersom deras släkter var fiender. Trots detta var deras kärlek så stark, liksom Tristan och Isoldes, att de var villiga att göra vad som helst för att få varandra. I detta aspekt, är de två böckerna; Tristan och Isolde och Romeo och Julia, väldigt lika varandra. De handlar båda om två unga människor som känner kärlek vid första ögonkastet. I båda böckerna var kärleken förbjuden av antingen kungen eller släkten. De två paren flydde bort eller planerade detta. Tragiskt nog dör alla i slutet. Vad som skiljer de två böckerna åt, är främst språket. Shakespeare skriver hela boken i ett underbart vackert språk, medan Tristan och Isolde är skriven i små korta meningar, med väldigt lite vacker ton.

Temat i Romeo och Julia anser jag vara kärlekens makt. Detta gäller dock inte för Tristan och Isolde, trots att allt i den boken kretsar kring deras enorma kärlek. Shakespeares pjäs handlar om tragiska släktfejder och maktmissbruk. På detta sätt liknar denna pjäs den medeltida boken jag läst. Sättet som William har skrivit boken på är som sagt mycket mjukare och romantiskare än Tristan och Isoldes. Hela pjäsen är som en lång fin dikt. Orden rullar fram i en mjuk ton ibåde vers och prosa. William Shakespeare tog fram sorg och tragedi i sina böcker genom mord, vilket är ett tillvägagångssätt som tyder på att han hade lite medeltidskt blod kvar i sin kropp, och använde till viss del detta sätt att skriva på. Medeltiden präglade nämligen lite av hans liv. Vad denna man dock gjorde i kontrast till Medeltiden, var att beskriva människans rättigheter, kärlek och lycka, vilket gör honom till en en kunnig språkkonstnär och renässansdramatiker.

I Romeo och Julia beskrivs samhället väldigt lite, Shakespeare hade nämligen inget intresse för politik och samhällskunskap. Han hämtade stofftet till sina pjäser från andra författare, främst italienska, och historiska krönikor. I och med att humanismen spred sig, ändrades synen på kvinnan. Nu insåg man att det var viktigt att kunna läsa och tolka texter och det blev kvinnornas uppgift att lära ut konsten att läsa. Detta gällde dock endast kvinnorna i medel- och överklassen.









Romantiken: 1800-1830



Ordet romantik kommer från det engelska ordet romantic som betyder romanaktig och fantasifull. Detta ord hade länge en tvivelaktig, negativ klang, men den avtog under upplysningen. Jag har valt att läsa ett antal dikter av diverse poeter från den här tiden som; Robert Burns (1759-1796), Joseph von Eichendorff (1788-1857), John Keats (1795-1821) och Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832). Romantiken var som en förlängning av den känslosamma vågen som svept Europa under 1700-talet. Denna epok utgår från sex olika punkter. Dessa punkter innefattade att man fann ett intresse i det ursprungliga och enkla. Man fokuserade därför på själen. Sedan ville man framhäva individen och dess känsloliv. Känslorna var nämligen, enligt romantikerna, det viktigaste i livet. Därför sägs det att en riktig romantiker aldrig argumenterar. Han behåller sina känslor och åsikter för sig själv. En annan viktig del av Romantiken var hur man värderade litteraturen. Diktkonsten var den högsta formen av verksamhet av det här slaget. Att dikta var ett sätt att komma närmre Gud, var vad man trodde. Under Romantiken sades orörd natur vara källan till det äkta och ursprungliga i livet. Naturen sågs som själens spegel. Detta kan vara anledningen till att poeter som Robert Burns (1759-96) använder symboler från naturen: ”Min älskling, du är som en ros…” En annan punkt var att naturen kan vara skrämmande, eftersom den har en mörk nattsida med många hemligheter. Tillsist kände man även en längtan till någonting utöver vardagslivet här på jorden. Därför trodde man på religionens åsikt om att det fanns ett liv efter detta. Denna åsikt delade man med Platon som levde i antikens Grekland.

Samhället hade länge vart i oroligheter, eftersom världen hade kolonialiserats av europeer, och revolutioner då börjat. Men dessa var nu överm och furstarna satt me makten i sina händer. Liberalismen kom till skott, och medelklassen insåg att de hade politiskt inflytande i samhället. Nu började även industrialiseringen i England, och en ny klass, arbetsklassen, framträdde.

Romantikens litteratur handlade ofta om undantagsmänniskor som hade varit med om något speciellt, eller som hade hamnat i en oförstående omgivning. Karaktärerna var ofta väldigt hemlighetsfulla och kunde ibland ha demoniska drag. Poeterna och författarna från den här tiden hade tre viljor när det kom till deras verk. De ville först att läsaren skulle kunna fly från vardagen, vilket kallas för eskapism. Sedan ville de att läsaren skulle kunna fly från samtiden; historicism och tillsist även kunna inspireras av andra kulturer, exotism. De vände sig främst till adeln och prästerna.

Språket de använde var väldigt lyriskt och vackert, med en fin klang. Man använde ett stämningsfullt språk och beskrev ofta naturen, själen, natten och nationen. Under denna epok försökte många poeter väva samman naturen med sina filosofiska tankar. Man skulle kunna tro att Romeo och Julia var en pjäs från Romantiken. Men snart kommer man underfund med att detta inte stämmer. Romeo och Julia är ju trots allt en kärlektragedi, där varken naturen, själen eller nationen lyfts fram. Att språket i den är väldigt romantiskt är ett faktum, men sättet William Shakespeare brukar det är väldigt olikt romantikens poeter. För att visa ett exempel använder jag objektet solen, som det skrivs om i båda dessa citat, den ena från Renässansens Romeo och Julia och den andra från Romantikens dikt Amanda:



Man märker tydligt hur mycket mer ödmjukt Stagnelius använder språket än Shakespeare, trots att de båda har väldigt fin klang. Dikten från Romantiken är mycket gladare och mer fröjdfull. Romantiken var en fridfull och harmonisk epok.



Sammanfattningsvis, märkte jag att litteraturen kan variera väldigt mycket, trots att allt jag läst kretsade kring kärlek. Medeltiden handlade mycket om blod, strid och makt. Renässa...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Litteraturhistoria -från epok till epok

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Fbyana Al Hanota 2016-01-13

    väldigt fascinerande

Källhänvisning

Inactive member [2000-09-25]   Litteraturhistoria -från epok till epok
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=240 [2022-01-28]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×