Romantikens litteraturhistoria

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Vad är romantiken?

Ordet romantik kan betyda mycket, precis som vi såg när alla fick associera till något de tyckte var romantiskt den där tisdagen i april. Romantiken som epok föregicks av förromantiken, som sträckte sig från andra hälften av 1700-talet och framåt till början av 1800-talet. Förromantiken innebar nya trender som sedan mynnade ut i romantiken. Vad innebar då romantiken? Pendeln svängde nu över från förnuft till känsla. Litteraturen skulle alltså vara känslofull och sentimental, inte bara upplysa och utveckla människors intellektuella sidor. Regler och förordningar var förkastliga när diktaren skapade, han skulle istället skapa sina egna regler. Romantiken är gränsöverskridande; tanken, känslan och fantasin är ett. Människan fick på ett helt annat sätt upp ögonen för naturens skönhet, man ansåg att det fanns en levande själ i allting, Intresset för exotiska platser med orörd natur och vilda människor fick näring, exotismen hade uppkommit. Likaså gjorde även historicismen sitt intåg, människor började i allt större utsträckning intressera sig för gångna tider.

Romantiken som epok är mycket svårgreppbar. Det är svårt att dra gränser och sätta årtal då allt blir ganska luddigt eftersom romantiken spred sig som en eld över Europa och sedan Amerika. Denna eldsvåda matades med det bränsle som fanns på varje plats, således blev det inte en enhetlig romantik utan flera olika. Varje land hade sina egna riktningar. Då detta är ett mycket omfattande ämne har jag valt att specialisera mig på England och Tyskland under den här tiden. Det var här romantiken hade sina rötter med de brittiska lyrikerna Thomas Gray, Robert Burns och William Blake och den tyska Sturm und Drang-rörelsen.


Varför romantiken?

Romantiken kom som en motreaktion på upplysningens idéer. På det filosofiska planet skilde sig uppfattningarna mycket. Upplysningsfilosoferna litar blint till förnuftet, med detta följde gudsförnekelse och opposition mot kyrkans ställning. Romantiken däremot ansåg att allting ägde en själ, oavsett om det var en människa, ett folk, historia eller naturen. Denna själ härstammade från Gud. Romantiken hävdade själens fria vilja, själens odödlighet och att det finns en gud. Dessa saker var så självklara så att ens diskutera saken vore slöseri med dyrbar tid. Min personliga teori om varför romantiken kom att slå igenom var att innan upplysningen hade man inte i samma utsträckning tvivlat på existensen av en allsmäktig gud då man inte hade någon rimlig förklaring till naturens skeende. Således raserades den trygghet som fanns tidigare. Romantiken var längtan tillbaka till den trygghet som fanns innan och fascinationen med övernaturliga ting.


England

Samtidigt som England var det landet där upplysningen först uppkom så var det även här första reaktionen kom mot den. Den skotske prästen James MacPhersons utgav 1762 ihopljugna prosadikter under samlingsnamnet Ossians sånger. Han hävdade att de var översättningar av keltiska original från 200-talet e.Kr. Det som är skrattretande är att MacPherson inte alls hade översatt gamla keltiska skrifter utan själv hittat på allting, men inte brydde sig engelsmännen om det… Ser man på porträttet av Ossian på sidan 156 i ”Litteraturhistoria”, Natur och kultur, ser man varifrån Peter Jackson tagit en del inspiration när han har gestaltat en viss karaktär i Sagan om ringen-triologin. Ta bort harpan, byt ut spjutet mot en trollstav och sätt dit en konformad hatt och en pipa så har vi Gandalf den grå.

Det finns många engelska romantiker, varför jag väljer mig att fördjupa mig på endast två av dem eftersom de ligger bakom de verk som jag personligen har tagit intryck av i andra sammanhang.

Walter Scott var skotte och var den mest lästa romanförfattaren i början av 1800-talet. Inte mindre än ett trettiotal romaner hann han ge ut innan han gick hädan. Den mest kända är i särklass Ivanhoe som är en omskrivning av den ursprungliga Robin Hood. Här är även riddaren Ivanhoe inblandad. Den filmatiserade versionen har man inte bara en gång sett på nyårsdagen. Romanen handlar om kampen mellan gott och ont, och även en kärlekshistoria med obesvarad kärlek är inblandad som baserar sig på författarens egna liv. Scott var väldigt bra på att göra en historia spännande samtidigt som han hade gedigna historiekunskaper. Detta gjorde att hans romaner blev mycket framgångsrika inom sin genre, historiska romaner. Scott fick människor att intressera sig för historia och således gav han historicismen en knuff i ryggen.

Något som förvånade mig och som jag inte alls förknippade med romantik var Mary Shelleys Frankenstein. Först lite om författarinnan, hon var faktiskt hustru till den skandalomsusade Percy Bysshe Shelley. Mary, som hade radikala föräldrar gifte sig alltså med denna ännu mer radikala man och bosatte sig med honom i Italien. Efter makens död skrev hon ett flertal romaner, varav den mest kända är Frankenstein. Denna handlar om professor Frankenstein som viger sitt liv åt att skapa liv av döda kroppsdelar. Efter ett års arbetsnarkomani har han fulländat sitt verk, resultatet blev en stackars varelse med ofördelaktigt utseende som såg sig övergiven av sin herre. Varelsen flyr ut i skogen, människor som han stöter på ser honom som ett odjur och behandlingen av honom gör att han blir till ett monster när det i själva verket är professorn som borde kallas monster. Trots sina tappra försök lyckas inte monstret tillägna sig den kärlek han längtar efter, och nu hämnas han på professorn genom att döda hela vederbörandes familj. Frankenstein ger sig då ut för att göra slut på monstret, det hela slutar med att professorn stryker med och monstret ser sin sista livsuppgift slutförd och kan nu själv vila i frid.

Jag tror att Mary Shelleys tanke bakom den här romanen var att visa hur galet det kan gå om vi människor försöker vara våra egna gudar, hon lär visst ha uttryckt sin bestörtning över Darwins utvecklingslära. Det ämnet är högst dagsaktuellt med de etiska dilemman vi har när det gäller genteknik och kloning, med dagens teknik är det rent hypotetiskt möjligt att skapa ett Frankensteins monster.


Tyskland

Den tyska litteraturen under perioden 1770-1785 brukar benämnas Sturm und Drang. Detta betyder ”storm och längtan”. Flera av de tyska romantikerna var anhängare av denna rörelse, som uttryckte sin aversion mot bland annat konservativa regenter, adelns privilegier och det överdrivna förnuftet. Den mest kände av dessa är Goethe, som anses vara en av litteraturhistoriens största diktare. Han utgav närmare 150 band med skriftliga verk, bland annat lyrik, romaner och dramatik. Två av hans verk har blivit mer kända än de andra, nämligen Werther och Faust. Den förstnämnda baseras på Goethes egna erfarenheter och handlar om olycklig kärlek. Boken är skriven i dagboksform och handlar om den unge mannen som förälskar sig i den redan trolovade Lotte. Hans starka och omöjliga kärlek till henne gör det till en omöjlighet att leva, därför begår han självmord.

Romanen ger uttryck åt många utav romantikens idéer. Werther är en känslomänniska, han tar avstånd från förnuftet. Han hyser motvilja mot samhället han lever i och naturen dyrkar han. Han anser att varje människa är olika och ska handla och behandlas därefter.

Som tidigare nämnt skrev Goethe även lyrik. En av hans mest kända är Über allen Gipfeln (över alla höjder). Denna dikt beskriver enligt mig livets förgänglighet och vikten vid att leva livet som om varje dag vore den sista.

-------------------------

Över alla höjder
är ro.
Tyst sover fågeln
i sitt bo.
Knappt en vindfläkt silar
genom träden nu.
Vänta, snart vilar
också du.

-------------------------

Friedrich Hölderlin upptäcktes aldrig av sin samtid, men i efterhand har det visat sig att han är en av Tysklands största lyriker. Hölderlin drabbades i 30-årsåldern av obotlig schizofreni, och innan dess hade han bara givit ut en roman och några enstaka dikter. Efter att sjukdomen brutit ut levde han isolerad i ett torn under sina sista 35 år. Där levde han ett mycket märkligt liv till följd av sin sinnessjukdom. Varje morgon gick han ut och promenerade i trädgården 4-5 timmar. Resten av dagen spenderade han på att gå fram och tillbaka i sitt rum, talande med sig själv. En av hans mest berömda dikter är Hälften av livet:

-------------------------

Med gula päron hänger
och fullt av vilda rosor
landet i sjön.
Ni ljuva svanor
och druckna av kyssar
sänker ni ert huvud
i heligt nyktert vatten

Ve mig, var finner jag, då
det vinter är, blommorna,
var solen sken
och jordens skugga?
Murarna stå
ordlösa kalla. I blåsten
flöjlarna gnissla

-------------------------

Ska jag försöka mig på en analys av denna dikt så tror jag att Hölderlin skrev den här dikten strax innan hans sjukdom utbröt. I första strofen ser han på saken som att glaset faktiskt till hälften är fullt, den andra halvan ska börja och man har alla chanser i världen att göra saker rätt som man inte gjorde i första halvan. Däremot ser han på det ur en annan synvinkel i andra versen. Han har nu spenderat den bästa halvan av sitt liv och glaset är definitivt till hälften tomt. Nu har han bara ålderdom och förfall att vänta efter sitt klimax på den tidens ålderstrappa.


Sverige

Romantiken kom till Sverige via en Uppsalaprofessor som föreläste om den tyska idealistiska filosofin. En av åhörarna var Atterbom, som har kommit att kallas den svenska romantikens eldsjäl. Han var en av de ledande i Auroraförbundet. Detta förbund utgav, efter att censuren upphört 1810 tidskriften Phosphoros (phosphoros = ljusbringare). Polemik uppstod mellan dessa och de etablerade upplysningsmännen. Runt 1820 hade romantiken rotat sig fast, med sina starkaste fästen i studentstäderna Lund och Uppsala.

Det finns en rad med svenska romantiker såsom Atterbom, Stagnelius och Geijer, varför jag väljer att fördjupa mig om en utav dem, nämligen Esaias Tegnér. Tegnér kom från den värmländska bruksmiljön. Han har skrivit ett sångverk som heter Frithiofs saga vilken blev Sveriges första bestseller. Historien utspelar sig på Island och handlar om den enkla bondsonen Frithiof som är förälskad i kungens dotter Ingaborg och allt han måste genomlida för att göra sig kvitt hennes bröder som anser honom vara för enkel för att gifta sig med deras syster.

Tegnér har även gjort sig känd för sitt brevskrivande, men mest berömda är hans dikter i vilka han ger sin åsikt om dåtidens händelser. I Det eviga förkastar han Napoleons krigsföring och menar på att sanningen överlever alla tyranner.

-------------------------

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarne fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord.

I dikten Hjälten bytte han istället helt sida och menade att Napoleon saknade skuld eftersom han bara var en liten bricka i ett stort spel som spelades av världsanden. Ett poem som jag anser vara väldigt typiskt romantiskt är Skaldens morgonpsalm eftersom det genomsyras av natursvärmeri och känslostämningar.

Sol, som från mig flytt,
över bergens topp
lyfter du på nytt
strålig hjässa opp.
Jag vill bedja med de myriader.
Hör mig, sångens, hör mig, ljusets fader!

-------------------------


Romantiken idag

Det är bara att konstatera att romantikens budskap knappast är något som bara intresserade människor under senare hälften av 1700-talet till 1850-talet. Det tydligaste och mest påtagliga exemplet är enligt mig Sagan om ringen-triologin. Här hittar man de flesta utav de attribut som tillskrivs romantiken. De mytomsbundna alverna står för exotismen, natursvärmerier är som mest tydligt hos Enterna, historicismen finns i de otalen legender som följer ringen, och slutligen måste man säga att just känslan har en central del i kampen mellan gott och ont.

Ett annat exempel på romantik idag måste utan tvekan vara böckerna om Harry Potter. J.K. Rowling har utan tvekan på ett mycket framgångsrikt sätt lindat barn (och även en hel del vuxna =)) runt sitt finger med över 100 miljoner sålda exemplar på 42 olika språk. Detta är ett tydligt bevis på hur lika vi är de människor som levde för 200 år sedan. Oavsett hur många Puckodum (läs Pokémon) eller andra flugor framdrivna utav kommersialismens krafter som verkar så kommer alltid passionen för sagoberättelser att finnas kvar.

Vi behöver inte ens förflytta oss utomlands för att se hur romantiken som epok ekar in i världen vi lever i idag. Aldrig har väl intresset för vår regionala historia varit så stort sedan Jan Guillou skrev böckerna om Arn Magnusson.

En tanke som slog mig sedan jag nyligen har sett en film som heter Equilibrium. Detta är en mycket speciell film med tydliga likheter med storfilmen The Matrix. I början förstår man inte så mycket men efterhand faller bitarna på plats och man får en riktig aha-upplevelse. Den handlar om en framtida värld där regimen har eliminerat krig genom att totalt förbjuda känslor. Böcker, konst och musik är svartlistade, att ens känna är belagt med dödsstraff. Storyn handlar om Cleric John Preston, som arbetar som ”känslopolis”. När han glömmer ta sin antikänslomedicin är han plötsligt den enda som är kapabel att störta regimen han arbetar för.

Desto längre man ser filmen med detta känslokalla och öve...