Revolutioner och reformer under 1800

Revolutioner och reformer under 1800-talet i Europa

Under 1800-talet i Europa var folket i t.ex. Frankrike väldigt missnöjda med hur landet styrdes efter Franska revolutionen och började se likheter med hur landet styrdes innan revolutionen. År 1848 skulle bli ett betydelsefullt år för revolutioner runt om i Centraleuropa. Revolutionerna av år 1848 eller så kallad ’’Nationens vår’’ startade i Frankrike och spred sig som en löpeld genom Europa.

Bakgrund: Bakgrunden till revolutionerna år 1848 började i Frankrike. Under år 1830 hade Julirevolutionen tagit plats i Paris, därmed hade man startat uppror mot kungen Karl X. Folket hade fått nog över hur kungen försökte införa envälde i landet och störtade kungen. Inom loppet av 4 dagar hade kungen abdikerat och till tron kom den mer liberale kungen Ludvig Filip. Man talar om att liberalismen hade tagit en stor seger mot konservativa krafter i Frankrike. Trots att folket hade all rätt att vara nöjda var missnöjet fortfarande kvar hos folket. Under åren 1830-1848 styrdes Frankrike av det borgliga kungadömet med Ludvig Filip som kung. Han ansåg sig själv vara väldigt folklig i och med att han klädde sig som en vanlig köpman med en portfölj i handen. Han drev en väldigt fredlig utrikespolitik och försökte att undvika konflikter med andra länder. Dock var kungen en storkapitalist och beskrevs som ”penninghungrig”.

Orsak: Orsaken till denna våg av revolutioner i Centraleuropa var en händelse i Paris den 22 februari 1848. ’’Campagne des banquets’’ var flera politiska möten styrda av det tredje ståndet (bönderna och arbetarna) under det borgliga kungadömets tid. Men under år 1848 förbjöd kungen alla politiska möten från att ta plats. Den 22 februari 1848 tog sig folket (inte bara det tredje ståndet) ut på gatorna i Paris och visade sitt missnöje. I 3 dagar demonstrerade man. Det missnöjda folket hade krav på regeringen och krävde fri rösträtt för alla i landet då den borgliga kungen hade haft en avgift för rösträtt i landet, slopningen av kungadömet och istället ha en republik där folk kunde ta del i vad som skedde i landet samt en större yttrandefrihet.

Resultat och konsekvenser: Men en gemensam anledning till revolutionerna under 1848 startades var inte av ekonomisk art. Utan man ansåg att Europa behövde strukturisera och modernisera det politiska styret och man fick en känsla av att Europa var i behov av en politisk pånyttfödelse efter de tidigare årtiondena var präglade med förkvävande stagnation. Februarirevolutionens rykte spred sig som en löpeld runt om i Europa och folket i andra länder visade sitt missnöje mot hur landet styrdes. Folk drömde om demokrati i sina länder. I land efter land störtades regeringar och kungar abdikerade. Under sommaren 1848 hade flera länder runt om i Europa varit väldigt nära upplösning men regeringar tog tillbaka initiativet och slog ner revolterna runt om i Europa med militärmakt. Revolutionerna hade inte lett till mycket bestående förändringar i landet med ett viktigt undantag, livegenskapen hade upphävts i Centraleuropa. Dock skulle kampen mellan de politiska ideologierna fortsätta.

Den Arabiska våren

Bakgrund och orsak: I vårt nuvarande decennium har revolutioner ändrat länders politiska styre. Ett väldigt liknande exempel är den Arabiska våren. Den Arabiska våren är en våg av demonstrationer, protester, inbördeskrig och revolutioner, i Nordafrika och den Arabiska halvön. Det Arabiska folkets mål var att få demokrati, rätt till fria val samt mänskliga rättigheter. På så sätt kan man se likheter mellan revolutionerna under 1848 och den Arabiska våren. Det hela började i Tunisien år 2010 där grönsaksförsäljaren Mohamed Bouazizi tände eld på sig själv efter att staten beslagtagit hans grönsaksvagn och förnedrat honom mentalt. Vid jämförelse av Arabiska våren och Revolutionerna av år 1848 kan man dra en slutsats att de är väldigt lika varandra med tanke på hur revolutionerna startade men hur de slutade skiljer sig väldigt mycket åt.

Resultat och konsekvenser:

Likheter: Båda två händelser började med en enskild händelse som tände krutet bland folket som ledde till uppror i ett land. I Frankrike var det ’’Campagne des Banquets’’ och i Tunisien var det händelsen med Mohamed Bouazizi. I båda fallen spred sig en fascination bland grannländerna där man insåg att det var nu man kunde skaka landets styre och få till en förändring.

Det var även samma typ av klasser som stred för förändring både i Frankrike och Egypten, den tredje arbetsklassen dvs. bönderna och arbetarna. Det var ofta de som led av landets brister som t.ex. ekonomin.

Februarirevolutionen gav dock inte alls stora resultat för Frankrike utan ansågs som en misslyckad revolution men med ett viktigt undantag i livsegenskapen. Detsamma gäller det Egyptiska inbördeskriget som tog plats precis efter att Arabiska vårens startskott och det tog inte lång tid förrän presidenten Hosni Mubarak hade lämnat sin post. Egypten hade precis som Frankrike under 1848 inte fått stora förändringar dock hade man kommit ett steg närmre vad man ansåg som demokrati.

Skillnader: Men vad hände efter Februarirevolutionen i Frankrike? Och vad hände i Egypten efter revolutionen? Den 1 december år 1848 infördes den andra republiken i Frankrike med Louis Napoléon Bonaparte som statschef. Men statschefen själv utförde en kupp mot sin regering där han arresterade alla partiledare i Frankrike och lät ett nyval ske där han blev återvald i flera år till. Kejsardömet i Frankrike var ett faktum. I Egypten blev Mohammed Mursi vald som den nya presidenten men nya demonstrationer blossades återigen upp i Egyptens huvudstad Kairo och presidenten blev avsatt. En ny president Abdul Fatah Al-Sisi blev vald för drygt ett halvt år sedan men ännu en gång har valet blivit kritiserat och brister har funnits. Slutsatsen är att när Frankrikes revolution tog slut hade inte så mycket hänt alls men landet förbättrades med åren som gick och när Napoleon III införde kejsardömet så hade han folket på sin sida. Men i Egypten där mycket hände när revolutionen tog slut har landet ännu inte stabiliserat sig och funnit rätt balans mellan folket och makten.

Hur de upplöstes är väldigt olika, då regeringen i Frankrike lyckades få tillbaka initiativet och trycka tillbaka demonstranterna medan demonstrationerna under den arabiska våren i flera fall har lett till ett avsättande av regimen i landet. Man kan med andra ord säga att Februarirevolutionen misslyckades med att framställa folkets krav medan i den Arabiska våren har flera fall lyckats och nya regeringar har tillsatts för att kunna uppfylla folkets krav.

Hur som det skedde skiljer sig åt mycket då Revolutionerna år 1848 var mer våldsamma med explosioner av demonstrationer som lyckades inom loppet av några dagar med att nedsätta regimen. När det gäller den Arabiska våren skedde revolutionerna mindre våldsamt sett till tiden och det var mer kalkylerade kamper som skedde där det tog längre tid att avsätta en regim.

En väldigt viktig skillnad är hur samhället har moderniserat sig. Under år 1848 kunde demonstranterna inte gå runt med starka vapen emot regimen utan fick förlita sig på att bli en stor folkmassa som gick emot regimen. Samtidigt var det svårare att sprida fram budskap utan kommunikationsverktyg så ibland kunde budskap dröja. Men i t.ex. Libyen stred rebellerna och regimen med vapen och det gav en annan dimension till demonstrationen jämfört med Februarirevolutionen. Samtidigt kunde andra länder se vad som hände via t.ex. Radio och TV.

Slutsats: Hur framtiden kommer att se ut för de Arabiska länderna är väldigt svårt att förutspå eftersom i flera länder pågår fortfarande kriserna och där andra länder som avsatt regimen har ännu inte fått sina krav uppfyllda. Arabländernas framtid är ännu oklar. Drömmen för folket är självklart en demokrati och förebilden är just demokratierna runt om i Europa. Frågan just nu är, vågar ledarna i de olika länderna stå åt sidan för en rättvis utveckling i landet som kan göra att de kan offra sin position vid en demokratisk röstning. Det finns 3 punkter man måste ta hänsyn till den framtida utvecklingen i landet. Det första är att problemen som orsakade revolutionerna (Stagnerande ekonomier, brist på arbeten samt svag rättstat) förblir problem i detta nu i Arabländerna. Det andra är att dessa problem inte kommer att kunna lösas en efter en utan måste som en politisk sekvens bli lösta tillsammans. Det tredje är att även då alla länders anledningar till demonstrationerna var väldigt lika så kommer de framtida utmaningarna vara olika land för land baserat på förutsättningarna i landet.  Egypten kan ses som ett fall här, ett sto...