Populärmusik från Vittula

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Boken jag har läst heter ”Populärmusik från Vittula”, skriven av Mikael Niemi. Denna bok är självbiologisk med andra ord den handlar om honom själv och hans upplevelser som barn i Pajala. Tidigare böcker som han skrivit är ”Näsblod under högmässan” som senare följdes av ”Änglar med mausergevär”. Niemis framgång har varit barn och ungdomsböcker.

Vad boken handlar om är svårt att gå in djupt på, för innehållet är en massa upplevelser samlade i en bok och det finns ingen klar röd tråd som löper genom boken.
Men det man får klart för sig är att den handlar om en pojke vid namn Matti. Han lever i slutet på 60 talet i Pajala i ett område som man kallar i folkmun Vittula (fittmyren). Namnet Vittula har uppkommit på grund av att kvinnorna föder så många barn i området.

Matti får en vän när han är liten vid namn Niila. Han är en mycket tystlåten person som aldrig säger något. Detta tycker Matti är väldigt frustrerade och försöker få honom att tala. När Niila tillsist börjar prata så är det på ett språk som Matti aldrig hört förut. Han tror genast att Niila har hittat på det själv. Det blir deras språk som de talar med varandra och inga andra förstår det.

Ett stycke i boken som jag vill belysa är den dag det är alldeles fullsatt i kyrkan, detta hör inte till vanligheterna i Pajala. Anledningen är att det ska hälsa på en ”neger”. Ingen i byn har tidigare sett en sådan. Språket som han pratar är det inte någon som begriper sig på och tolken har skadat sig och kan inte delta. När han prövar olika språk blir han inte förstådd av någon förs tillsist när en modig liten pojke öppnar sin mun, Niila. Språket han och Matti hela tiden har pratat är nämligen esperanto som han hört på språkkurs på radion. Alla i kyrkan sitter tysta och imponerade när han översätter vad ”negern” säger.

Vid 13års ålder går han till källaren. Han tar fram en masonitskiva, spik, hammare och en planka. Han sågar ut en gitarrliknande bit ur masonitskivan och spikar på brädan. Sen sätter han på gummisnoddar och vips så hade han gjort en gitarr. Han ställde sig mitt i källaren och börjar ”spela” och sjunga, eller han försöker komma ihåg låtar han hört på radio. Efter ett tag får han syn på Niila, han har smugit in sig på det där tysta sättet som bara Niila kan.
– Får jag pröva? Frågade han. Efter det ledde det ena till det andra och
när pojkarna sedan blir äldre startar de ett band tillsammans och det är det som de brinner för. De övar tillsammans på låtar de spelat på vinylspelaren och hört på radion och gör små, mycket små framsteg. De hade även ett uppträdande i aulan inför eleverna på skolan.
”Smått pinsamt var också enda gången vi spelat rätt.
Vi hade inte kurage nog att avslöja att det varit samma låt alla fyra gångerna, bara olika stadier av panik”

Boken handlar om många små historier som till exempel som boken börjar med att Mikael går upp för ett berg, fastnar med tungan i en tibetansk böneplatta och vädret är iskallt, han fryser fast med tungan och han ser sitt liv i revy. Han vill inte dö, han kommer då ihåg när han frös fast med tungan i dörrlåset på brotrappan i Pajala men då kom ju mamma hjälpte honom med varmt vatten. Hur ska han göra nu? Han tänkte rycka sig loss, han blir illamående av bara blotta tanken men så är han ju kissnödig så han tar fram sin drickamugg och häller det på tungan och efter bara ett par sekunder är han fri. Han kom loss, Genom att pissa i en mugg och hälla det över tungan, lite fascinerande historia tycker jag.

Mikael Niemi

Mikael Niemi föddes 1959 I Pajala som ligger I den nordligaste delen av Sverige och gränsar ti...