En världsomsegling under havet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Professor Aronnax och hans tjänare Conseil ger sig ut för att hitta det stora ”monster” som härjar världens hav (och fartyg) år 1867. De och harpuneraren Ned Land faller i vattnet men blir räddade ombord ”monstret” som visar sig vara en ubåt kallad Nautilus, styrd av kapten Nemo. Ombord på Nautilus blir de fångar med många friheter och under många månader färdas de runt jorden och får se många märkliga saker under vattenytan innan de lyckas rymma utanför Norge.

Pierre Aronnax är berättarpersonen, han är fransman och arbetar som professor i natrualhistoria vid universitetet i Paris. Han har gett ut en bok som heter ”De stora havsdjupens hemligheter”. Han är ganska objektiv.
Kapten Nemo är en hemlighetsfull man som, enligt Aronnax, är svårplacerad i ålder. Jag kan skriva av bokens beskrivning: ”Han var lång och kraftig, med hög panna, rak näsa, fint tecknad mun, strålande vita tänder, långa, smala händer.” och ”Tilläggas bör att denne man var stolt, att hans lugna och fasta blick tycktes avslöja höga ädla tankar, och att överensstämmelsen mellan kroppens sätt att röra sig och ansiktets minspel måste vittna om obestridlig ärlighet och öppenhet, om man får tro fysionomisterna.” Det finns många liknande beskrivningar men om man vill veta mer om Kapten Nemo som person, varför han byggde Nautilus, var han kommer ifrån och liknande får man läsa boken ”Den hemlighetsfulla ön” också den av Jules Verne.
Ned Land är kanadensare och kallas harpunerarnas konung. Han är kallblodig och snabb, omkring 40 år gammal, lång (om du tycker att över 180 cm är långt) och lite ”uppbrusande” av sig.
Conseil är Aronnax tjänare. Han är mycket kunnig och händig, bra på att klassificera inom olika vetenskapliga områden, han har mycket bra hälsa och är mycket bra omtyckt av Aronnax.
Boken börjar med att berätta om hur Nautilus började ses runt år 1866, i juli 1867 skickas ett fartyg ut för att oskadliggöra ”monstret” men detta ”monster” påträffas inte förrän i början av november. Sedan stannar Aronnax, Conseil och Ned Land ombord Nautilus till början av juni 1868 (konstigt nog står det i boken att Aronnax levde med Nemo under tio månader, vilket är ologiskt och omöjligt om han inte räknar in månaderna de letade efter Nautilus).
Boken utspelar sig precis överallt; de sju haven, under sydpolens is, i Atlantis och i den ”arabiska tunneln” (en påhittad naturlig tunnel under Suezkanalen).

Verne är väldigt beskrivande i sina böcker mycket adjektiv och adverb, och eftersom boken skrevs 1870 så känns språket lite gammeldags, i alla fall i den versionen jag har (från 1984).
Hans sätt att beskriva människor är väldigt intressant, eftersom han lägger mycket tyngd på utseenden. Troligen anser han att man kan se människors egenskaper i deras utseende, och han är en aning rasbiologisk faktiskt.
Boken ger ju sken av att ha blivit skriven av professor Aronnax, lite som en dagbok.
Boken slutar lite oväntat, men det händer så mycket genom boken att det inte känns riktigt som det byggs upp någon spänning inför klimaxen. Däremot blir man lite besviken över att man inte får reda på allt om kapten Nemo, man känner sig nästan lite snopen. Som tur är finns det en bok till om honom, men även i den är det svårt att få grepp om honom.

Jag tycker boken är spännande eftersom det finns så mycket som författaren har hittat på men som skulle kunna existera, det gör mig nyfiken. Dessutom är boken actionfylld, att slåss mot gigantiska bläckfiskar är ganska spännande. Boken är även filosofisk och tar upp etiska problem; kapten Nemo hatar mänskligheten och påpekar gärna dess brister som de tre andra...