Omvårdnad vid frakturer

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Höftfraktur.
Ca 20 000 höftfrakturer inträffar varje år i Sverige. Det är ofta äldre människor som drabbas. Det är oftare kvinnor och medelåldern ligger på 80 år. Ungefär var femte kvinna i 80 - årsåldern har haft en höftfraktur.
Eftersom dom äldre ökar i antal så ökar också antalet vårdtagare med höftfrakturer.
Äldre människor har oftare benskörhet, därför kan det räcka med en ganska liten olycka, som att ramla omkull på golvet för att få en höftfraktur.

Omvårdnad vid höftfraktur.
Omvårdnaden vid en höftfraktur börjar redan på akutmottagningen och varar ända till rehabiliteringen i hemmet.
För att förebygga benskörhet måste man börja tidigt. Det tar flera decennier att förebygga. Det är flera faktorer som samverkar till den ökade risken för fallskador hos äldre. Bl.a. minskad muskel – och balanskontroll, försämrad syn och ökad risk för förvirringstillstånd.
För att förebygga fallrisk hos äldre finns det en del åtgärder att vidta. T.ex. god allmänbelysning med en stark taklampa, ta bort trösklar, ta bort små mattor och andra lösa föremål från golvet, stora mattor kan limmas mot golvet med dubbelhäftande tejp, toaletthink vid sängen för toalettbesök på natten. Pensionärsgymnastik och dagliga promenader är bra för att bibehålla balans och rörlighet.
När en person har fått en höftfraktur kan en rad komplikationer uppstå. Dess är bl.a.
• Förstoppning,
• Trycksår/liggsår,
• Försämrad andning,
• Risk för blodpropp,
• Försvagad muskulatur,
• Näringsbrist.


För att förebygga:
• förstoppning ser jag till att vårdtagaren får riktig kost. Hon ska också ha mycket vätska och röra på sig så mycket som det går.

• trycksår/liggsår ska vårdtagaren ligga på en decubitusmadrass. Jag kan också använda mig av fårskinn eller andra hjälpmedel för att minska trycket mot huden. Jag ska också vända på vårdtagaren regelbundet enligt ett vändschema. Det är också viktigt att vårdtagaren får i sig tillräckligt med vätska. Jag kan massera och smörja områden där risken är stor att trycksår uppstår. Så for jag märker en förändring i huden ska detta rapporteras till sjuksköterskan.

• försämrad andning ska vårdtagaren sitta upp så mycket som möjligt, hon ska ventilera lungorna och ha andningsgymnastik. Jag ska se till att hon inte har några åtsittande kläder som kan påverka andningen och det är bra om det är lite svalt i rummet.

• risken för blodpropp ska vårdtagaren göra rörelser. Kan hon inte göra det själv så hjälper jag henne med det. Jag kan hjälpa henne att böja på armar och ben för att få igång blodcirkulationen. Jag kan inspektera hennes hud och se och känna om det uppkommit en blodpropp. Det kan jag märka om det är rött och känns varmt, om det är svullet och ömt. Skulle jag misstänka att det är en blodpropp ska jag genast rapportera det till sjuksköterskan.

• försvagad muskulatur är det bra med aktiv eller passiv gympa. Om vårdtagaren kan gympa själv så är det bra, om hon inte kan det så hjälper jag henne att böja på armar och ben. Jag ser till att så många muskler som möjligt får jobba.

• Näringsbrist ger jag vårdtagaren extra kalcium, t.ex. mjölk, yoghurt, fil mm. Jag ser också till att hon får i sig tillräckligt med proteiner (kött, fisk, ägg). Hon kan få en extra skinkskiva på smörgåsen, ett extra ägg, lite mer fisk till middagen osv.


Rehabilitering.
Vid höftfrakturer inriktas rehabiliteringen på att vårdtagaren ska återfå så mycket som möjligt av den tidigare förmågan. Det är ofta sjukgymnaster som startar upp den tidiga rehabiliteringen och senare den mer och mer av annan vårdpersonal. Direkt efter en operation är det specialutbildad personal som sköter om träningen av vårdtagaren. Efter några dagar kommer hon till en rehabenhet och där ska hon tränas varje dag med gångträning. Målet med rehabiliteringen är att vårdtagaren ska kunna komma tillbaka till sitt hem, och att hon ska kunna gå med samma stabilitet som tidigare. Till sin hjälp i träningen använder man gåbord och kryckkäppar.
Innan det är dags för vårdtagaren att åka hem, gör man ett hembesök för att se om man behöver göra någonting åt hemmiljön. Man kan behöva anpassa delar i hemmet för att vårdtagaren ska kunna använda t.ex. kryckkäppar hemma. Ofta fortsätter vårdtagaren sedan att använda rullator för att minska risken för ytterligare fall, och då måste hemmet anpassas för den. Ibland kan det räcka med att ta bort små mattor och sätta i starkare lampor.



Omvårdnad vid andningsorganens sjukdomar.
Astma och KOL är kroniska sjukdomar som vårdtagaren måste lära sig att leva med. Därför är information en viktig del av vården.
Det är viktigt att vårdtagaren kan känna sig trygg och säker med personalen, eftersom akut andnöd är mycket ångestskapande.
Det är viktigt att agera lugnt, och veta vad man ska göra vid andningssvårigheter.
Dom grundläggande reglerna är:
• Vårdtagaren ska sitta på en stol, med armarna på ett bord. Gärna med en kudde under armarna för att kunna ventilera bättre.
• Jag ska hjälpa vårdtagaren att ta sina inhalationsmediciner.
• Jag ska också kontrollera att det inte finns några astmaframkallande ämnen i rummet.
• Se till att vårdtagarens kläder inte sitter för hårt runt hals och mage, lossa isåfall kläderna.
• Öppna ett fönster så det kommer in frisk luft i rummet. Men luften får inte vara för kall eller fuktig.
• Ge vårdtagaren något varmt att dricka som är slemlösande. Inte mjölk.
• Om vårdtagarens grundmedicinering inte räcker till f...